CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Email:   steelguitar@swipnet.se

Nyhetsbrev nr. 061     5  augusti 2004

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på www.vingar.se eller www.country.vingar.se

Så har det vackra vädret infunnit sig i Sverige och det var en fantastisk kväll i går i Trosa Hamn där jag spelade med dansbandet Starlines. Det var mycket folk som dansade och dessvärre mycket mygg. Men sånt får man som musikant stå ut med. Det går inte att vifta bort myggorna heller då man är upptagen med spelandet!

Nu har jag fått in lite fina recentioner från några av våra countryfestivaler och det är kul att ni engagerar er. Men jag är ändå inte riktigt nöjd, jag vill att fler av er skriver lite om era äventyr! Appropå äventyr så kan vi hälsa Caroline (med e) Dahlström välkommen tillbaka till verkligheten. Jag var allt lite orolig hur det skulle gå för dig med tanke på att du skulle vara ensam i Nashville. I efterhand har jag fått veta att du inte alls var ensam utan hade sällskap hela tiden och jag hade egenligen inte behövt oroa mig så mycket. Men som sagt, välkommen hem. En liten kort story om din resa skulle sitta fint i Nyhetsbrevet!  Janne Lindgren

Hej magistern!

Tack för mailen! Litet mera från Furuvik: Jag träffade den genomhygglige Randy Reinhard igen, 15 - 20 år efter att vi träffade honom i San Antonio, och vi har vuxit litet i färdriktningen båda två. Han har kvar sin gamla Emmons push-pull från -64 och lät bra trots att han spelade på någon mysko Peavey-modell som han inte alls var van vid, och han justerade ljudet oupphörligen utan att få det ljud han ville ha. Hans Emmons har visserligen ett jättebra ljud i sig så det lät bra ändå, men han blev distraherad av att inte få det ljud han ville.

Han bor kvar utanför San Antonio, har gift om sig och har en genommusikalisk liten tös med nya frun, så nu är det bra igen! Han har byggt ut sen vi var där, så nu slipper de trängas i det tidigare kombinationsrummet vardagsrum/fullpackad studio/sovrum med en stege upp under taket-rummet, he, he! Hans jättesnälla gula labrador är i hillbilly heaven och ersatt av en lika snäll svart labrador, som får samsas med katterna på tomten. Katterna är oumbärliga där i Texas, för de håller skallerormarna borta.

Vi (=Countryneers) öppnade kl 18 på fredagskvällen i Innestället, den stora byggnaden mitt emot stora scenen, och det var faktiskt folk där trots att det var helt fel tid på dygnet. Men några hade väntat att vi skulle spela på utebanan där linedansarna höll till och missade därför vårt uppträdande, och det var ju synd. Men vi hoppas komma tillbaka nästa år, för Furuvik är årets höjdare!

När det var gjort släpade jag min sprillans nya Nashville 1000 till stora scenen för att Randy skulle få något bra att spela igenom på lördag. Men Bobby snodde den stärkarn och spelade sin fiol genom den för att han skulle få bästa möjliga fiolljud (!) så Randy blev blåst på den ändå.

-Well, Bobby's the boss! sa Randy och skrattade när jag berättade att min 1000 var avsedd för honom.

Om jag hade vetat det så skulle jag ha tagit dit min gamla Session 500 också, så hade dom fått varsin bra förstärkare, när nu ljudfolk inte har grejor som klarar steel, även om de har allt annat.

För övrigt kunde vilken akt som helst ha fått Randy i ryggen om de bara hade velat. Randy erbjöd sig nämligen att spela med vilka som helst av de övriga akterna, men ingen nappade på det fina erbjudandet! Det är ju helst sanslöst att "country"-gäng tackar nej till att få en av Texas mest rutinerade och duktiga steelgitarrister i kompet på Sveriges största countryfestival! Randy var klart förvånad över bemötandet, och man kan ju lömskna till för mindre!

Det känns ibland som om rockgäng mer eller mindre håller på att kapa vår gamla fina Furuviksfestival, och om Kjell Wärnevall hoppar av så kan vi säkert ge upp allt hopp om country under festivalen. Då blir det säkert rock under falsk flagg i fortsättningen, ungefär som när kommunister eller nazister påstår att de sysslar med demokrati, för att ta en politisk jämförelse.

Gamble hedersmannen Don Helms gjorde dock publikt uppmärksammade och uppskattade insatser med sin lilla Sierra lap steel som han swingade riktigt duktigt på, och jag tror uppriktigt sagt att den genomsnittlige festivalbesökaren skiter i att Don inte längre kan riktigt som förr, och inte på långa vägar som Randy. Folk gillar att se en gammal legendarisk farbror bli uppspelt av alla applåder och komma loss i skönt svängande C6-iga brytningar, och det var mycket uppmuntrande för mig att se att folk tydligt uppskattar det. Det ger mig trots allt hopp inför framtiden. Lap steels är ju mycket enkla och billiga att tillverka själv, och har därför chans att bli allemansinstrument.

Mycket tack för omdömet i ett tidigare mail om mitt spelande på Lane Loge, förresten! Det värmde, även om det inte var riktigt sant. Jag är fortfarande väldigt stressad inför varje uppträdande och känner mig som om jag håller på att prova ut nya handproteser när jag ska spela, särskilt under intron och solon. Men det kanske går över när jag har blivit för gammal och förvirrad för att begripa vad jag sysslar med, men då har jag ju å andra sidan också glömt hur man spelar.

Hdg allihopa!

(Ha de gött!)

Anders B i Falun

Tack Anders för de flitiga raderna. Kul att höra lite inside om vad som hände på scenen i Furuvik. Sådan information är intressant d v s att få veta lite av vad artisterna tycker m m.  Inte kul att tänka på det där du skriver om att festivalerna blir mer och mer rock-betonade. Jag har varnat i många år för den här trenden. Nu är vi där! Men med tanke på att jag är 60+ numera så kanske jag inte skulle bry mig så mycket? Min karriär har för länge sedan nått sin kulmen och jag förväntar mig inte att bli inbokad på många countryfestivaler nästa år heller. Men visst är rocktrenden på countryfestivaler katastrof för countrymusiken, dess utövare och publik. De enda som får ha jobbet kvar är alla hårdrockarna (läs: ljudteknikerna). Vi andra får se oss om efter andra forum. Tråkigt för oss kul för de band som redan ligger i utkanterna av countrymusiken!  JL.

Hej,

Angående Doug Sahms steelgitarrist tror jag det är Larry Campbell Ragge i Solna menar. Larry är multiinstrumentalist och spelar numera i Bob Dylans band. Han var mycket ung när han turnerade med Sir Douglas Quintet i Europa för många år sedan.

Här är en länk till några bilder på Sir Douglas Quintet med Larry Campbell.

http://members.cox.net/larrycampbell2000/photodd.htm

Conny Bergh

Conny Du har säkert rätt! Jag är själv glad att ha fått spela med Doug vid några tillfällen. Jag minns en gång i ett Tvprogram från Country Palace och sista gången på Vattenfestivalen. Då överraskade hans manager mig med att ringa samma dag och fråga om jag ville hoppa in i bandet. Och vilket fantastisk fint band han hade, med piano, trummor och bas och en duktig mextrumpetare. Är det förresten någon av er läsare som har några bilder från det tillfället i Stockholm. Jag är intresserad!  JL.

Hej Janne!

Tack för all information. Ja, vi har haft det kanon i Dalarna och mår fint. Hoppas du har hunnit vila dig efter touren. Håller helt med om att Bobby Flores är en riktigt svängig karl. Vi tyckte även mycket om Jett Williams framträdande. Självklart har vi hört större röster, men det Historiska inslaget känns häftigt och hon är avslappnad och härlig på scenen. Givetvis gick det en och annan kår efter ryggen när Don Helms gled omkring på sitt instrument.

Stora kramen till hela familjen!

SuDa

ARTIST NEWS (rapportering från Dan Ekbäck i Nashville).  Tack Danne!  JL
Big & Rich are heading overseas during their two week break from the Tim McGraw tour. They are performing in Hamburg, Germany and London, England, before returning to the states to meet up with McGraw and The Warren Brothers as they kick off the second leg of the tour in Baton Rouge, La., on Aug. 19...

Lonestar launches a new Website on Aug. 4 including a multi-tier online fan club with exclusive offers for its members. For more info, visit www.lonestar.mu...

The Jenkins will visit CMT Top 20 Countdown on August 5 to introduce the world premiere of their new video, "Getaway Car."...

Brad Cotter appears on CNN Headline News on Aug. 5...

V-Tone/Compendia recording artist Anthony Michael James is moving to Music City. After serving nine years with the Bethlehem, Pennsylvania fire department, he has resigned and is moving to Nashville later this month to focus his energies on his songwriting and recording career...

Country/roots performer Lisa O’Kane announces a five-week international tour to run Aug. 6-Sept. 4 in support of her new CD, Peace of Mind. During this trip she will make her U.K. debut as a recording artist, as well as return engagements to Switzerland and Germany.

 

QUESTION:  In a recent newsletter, Johnny Cash’s “Folsom Prison Blues” was listed as one of the top tunes of the day in 1968. I thought that record was popular years before that? Am I wrong or was your information wrong?

ANSWER: Neither! Johnny Cash’s original hit with “Folsom Prison Blues” was on Sun Records in 1956 when it peaked at # 4. He re-recorded it “live” in 1968 on Columbia Records and it made it to number one.

QUESTION:  My uncle used to sing a song about “There’s Smoke On The Water.” He said it was a bit hit song many years ago. DO you know who had the recording?

ANSWER:  “Smoke On The Water” was a hit for Red Foley, Bob Wills, and Boyd Heath—all in the 1940’s.

QUESTION: My brother in law used to sing a song about “That’s What The Texas Outlaws Like To Hear.” He said it was a Johnny Paycheck record on the radio back in the 70’s. DO you know anything about such a song?

ANSWER: “That What The Outlaws In Texas Want To Hear” was the flipside of Paycheck’s 1977 number seven hit, “Slide Off Of Your Satin Sheets.”

QUESTION:  My uncle says he remembers hearing Jerry Lee Lewis singing the old Don Gibson hit song, “I Can’t Stop Loving You,” on the radio, back in the 60’s. I didn’t know Jerry Lee ever recorded that song. Did he?

ANSWER: “I Can’t Stop Loving You” was the flipside of Jerry Lee’s 1969 # 3 hit, “One Has My Name-The Other Has My Heart.”

ON THIS DATE: August 2, COUNTRY MUSIC’S TOP TUNES WERE:

1945 Oklahoma Hills - Jack Guthrie

1953 Rub-A-Dub-Dub - Hank Thompson

1961 Heartbreak U.S.A. - Kitty Wells

1969 Johnny B. Goode - Buck Owens

1977 It was Almost like a Song - Ronnie Milsap

1985 Love Don’t Care (Whose Heart It Breaks) - Earl Thomas Conley

ON THIS DATE: August 3, COUNTRY MUSIC’S TOP TUNES WERE:

1946 New Spanish Two Step - Bob Wills

1954 One By One - Kitty Wells & Red Foley

1962 Wolverton Mountain - Claude King

1970 Wonder Could I Live There Anymore - Charley Pride

1978 Only One Love in My Life - Ronnie Milsap

1986 Nobody in His Right Mind Would’ve Left Her - George Strait

Hejsan Janne!

Lördagen den 14:e augusti är det Countryfestival i Killhult i södra Halland mellan kl 14.00-23.00. Band som uppträder är: Jake and The Spitfires, Marina Uppgren och Broken Spokes. För övrigt är där marknad, aktiviteter för hela familjen, servering, talangjakt m.m. Entrén kostar 100kr, parkering är gratis.

Jag vet inte hur många prenumeranter du har på ditt nyhetsbrev här i södra Sverige men reklam skadar ju aldrig.

Vill någon ha mer info. om Killhults Countryfestival så kan ni kontakta mig på rick.jo@telia.com eller ringa 0435-80154.

Ha en fortsatt skön sommar.

MVH Rickard Johansson, Örkelljunga

ps. Ett stort tack på förhand för att du ville skicka mig Carolinas skiva ds.

Hej Janne och alla andra som läser Nyhetsbreven.  Lite festivaler igen.

Lida Countryfestival.

Hade 3 meters marknadsplats för att kunna göra reklam för country.  Flera arrangörer för countryfestivaler hade skickat mig info.blad om deras festivaler och en countryklubb ….. Äppelbo country club. Så jag kunde fylla upp mitt bord, när alla artister kom med sina skivor blev det ”knöfullt”.  Var ska man göra reklam för country om inte på en countryfestival.? 

Kan inte skriva så mycket om artisterna som var på scenen , men om som det hände runt om. 

Alla vet att jag har en röd husvagn och dit kom folk med väskor, kassar med grejer de köpt, en samlingsplats för folk. Stockholms Country Music Club hade 3 meter bredvid och jag fick verkligen en härlig kontakt med Susanne och Daniel, det var de som reste upp och tog ner deras party tält. Det regnade på fredagsmorron men sedan så sken solen hela tiden.

Martin Nilsson kom fram till mig och hälsade och jag hade även tid att gå fram till scenen för att lyssna på honom. Har känt Martin runt 10 år. Han var bra redan då, men vad den mannen har utvecklats. En härlig underbar countrysångare och han fick publiken med sig. Att han sedan tillägnade ”If to morrow ……” till mig var en höjdare. Jag försöker att leva efter texten i den låten.

Mike Bella kom också fram till mitt bord, vi brukar hälsa på varandra när vi är på samma festival. De hade letat efter mig innan han skulle upp på scenen så att jag kunde sälja lite skivor till honom, men jag stod på fel sida av ingången.  Han berättade att musiken var så hög att det vibrerade på scenen, han måste säga till ljudkillarna att sänka.

När Monica Silverstrand var upp på scenen så var det så högt att min husvagn vibrerade och jag stod en bit från scenen. Kanske det berodde på att ljudet ”studsade” mellan de andra marknadsborden.

I det stora hela så var allt bra arrangerat och de som jag pratade med tyckte att det var en härlig, bra och fin festival.

Lane Loge.

Kom dit redan på torsdagen och fick se hur platsen växte upp till en festival i country och westernstil.

Det fanns kobingo, westernridning, squerdansuppvisning, Line Dance och mycket mer.

Fredagskvällen var bäst i mitt tycke. Hade sett fram emot att få höra Janne Lindgren och Country Minsrels spela, det var ju ett tag sedan. Och jag blev inte besviken. De spelade den där sköna, härliga countrymusiken som jag gillar och att de fått med en tjej i bandet förhöjer verkligen det hela. Jag njöt utav hela deras uppträdande.

Vi var fyra klubbar som samlat till en liten uppvaktning av att  Country Minstrels funnits i 40 år som countryband.  Det är alltid kul att få överaska bra musiker och att samarbeta med andra countryklubbar.

Så kom en överraskning för mig. Stod och pratade med ”Rosenknopp”  (sångaren i Country Minstrels) och undrade var Janne var. Han svarade ” Janne är uppe på scenen med Micke Muster.) Så jag var ju tvungen att gå dit för att se. Sant ….. Janne satt där och spelade och vilket härligt ”lir” det blev.  Vilken höjdare. Det märks att Janne är en helt suverän musiker, han kan hoppa in överallt och med alla för att spela med.

Tack Janne för att du gett mig så mycket glädje med ditt spel på steelgitarren.

Lördagen blev inte så bra som jag tänkt mig, men många var nöjda med musiken. Jag antar att jag var trött.

Åkte så hem på söndagen för att packa om husvagnen till Furuvik och samla alla intryck.

I höst så kommer det ut lite fotografier på min hemsida från de festivaler jag besökt.  www.scwk.just.nu

Ordförande i Svenska Country & Westernklubben

Christina Birgell

Remembering Little Roy Wiggins
"Little" Roy Wiggins,   Brad's Page of Steel

Born June 27, 1926, in Nashville, Tennessee, Ivan Leroy "Little Roy" Wiggins turned to the steel after hearing the Grand Ole Opry's Burt Hutcherson picking the instrument. "He played in the neighborhood at somebody's home and mother and dad took me, and I thought then that it was the prettiest thing I ever heard," recalled Wiggins in 1995. At age 13, he was expert enough on the instrument to join Paul Howard's Arkansas Cotton Pickers on the Opry. Later, he joined Pee Wee King's Golden West Cowboys as a temporary replacement for Clell Summey. When Eddy Arnold left the Golden West Cowboys, he hired Mr. Wiggins for his own band, the Tennessee Plowboys.

"Little Roy Wiggins' crying steel guitar was the hallmark of Eddy Arnold's early style, the style that made him country music's biggest star in the late '40s," said country music historian Ronnie Pugh of the Country Music Hall of Fame. "You just can't imagine the early Eddy Arnold sound without that," he said. "It would be like not having Billy Byrd on Ernest Tubb's records."

Mr. Wiggins stayed with Arnold for 25 years, providing the "ting-a-ling" sound that distinguished the singer's recordings. "When you heard him play, you knew it was him and you knew it was going to be an Eddy Arnold record," said Grand Ole Opry announcer Eddie Stubbs. "Artists' recordings aren't that easily identified in this era. There's no telling how many people took up the steel guitar as a result of hearing the records Little Roy played on."

In the late 1950s Mr. Wiggins made instrumental records for Dot, Starday and several smaller independent labels. He went on to play in the same style with George Morgan, the Willis Brothers, Ernie Ashworth and other Opry acts.

In the late 1960s he opened a music store, Little Roy Wiggins' Music City, at 427 Broadway in Nashville, near the Ryman Auditorium. When the Opry moved to Opryland, Wiggins eventually closed his store and moved to Pigeon Forge, Tenn., where he performed for tourists and ran a music shop.

Mr. Wiggins was inducted into the Steel Guitar Hall of Fame in St. Louis in 1985. "He inspired a generation of players to pursue the beauty of the smooth, pure melody line," reads Mr. Wiggins' plaque. "A man of character and quiet determination, he viewed 'artful simplicity' as a performer's first virtue for advancing the steel guitar." Country music lost one of its most distinctive sounds with the death of steel guitarist "Little Roy" Wiggins on August 3, 1999.

COUNTRY & WESTERNFEST   7 augusti 18.00
Så var det dags igen. Leta rätt på hatten och putsa bootsen.

I år står inga mindre än Jack Daniels Band från Örebro på scenen och dessutom
på allmän begäran - från i fjol, Janne Lindgren och Carolina Åkerlind.
Prova ditt skjutglada finger hos Gnu och Ankis skjutbana.
Alltså en stjärnspäckad kväll och framför allt
en härlig country & westernfest strax utanför Västerås.

Endast förköp gäller och biljetter bokas på tel: 0221-60008 eller
070-5500765 och de kostar 100:-/person.
Ta med Er det ni vill äta och dricka. Tallrikar och bestick finns.
För den bekväme finns countrymackor att köpa för 25 :-
En grill finns tänd från kl. 18.00 och det finns även en bar med humana priser.
Skynda och ring, liten lokal och begränsat antal biljetter.

MVH
/Bosse Radeck

Här nedan kommer lite info kanske mest till steelgubbar! Men Elvis är aldrig fel trots att man inte kan kalla den här showen för country, bara klickvis!  JL.

Hej allihop!

Snart är det dags för den årliga Elvis-konserten som i år har blivit 2. Och
inte nog med det. Det är en rejält förstärkt föreställning då Afro-kören
gästar. Vi bli 30 man på scenen!

10:e och 17:e augusti är det dags. Platsen är som vanligt Parksnäckan i
Uppsala Stadspark. Föreställningarna börjar 19.30 och entrén är löjliga 40
kronor. UNT var oerhört positiva när föreställningen avslutade Östhammars
Musikvecka i somras:

http://193.44.241.228/netacgi/nph-brs.exe?pg1=ALL&s1=Kent+Wennman&op1=vid&d=
untw&l=50&p=1&u=/netahtml/untt1.html&r=1&f=G

Några citat:

"Det blev en kväll med gospel, soul, ballader och naturligtvis en rejäl dos
rock 'n' roll. Dessutom fick publiken en rejäl lektion i Elviskunskap".

"Frånvaron av löspolisonger, tajta trikåer och utstuderade höftrullningar
gjorde att fokus hamnade på låtarna. Och vilka låtar sen!"

"Kent Wennman tog med publiken på en musikalisk odyssé från 1960 och fram
till rocklegendens död och öste friskt ur den omfattande låtskatten. Med
pedagogisk skärpa och ironiska blinkningar förklarade han sin egen
fascination för rocklegenden, och lyckades säkert omvända en och annan
skeptiker".

"Det var vältrimmat och råtajt. Det gick knappast att ta miste på att det
här bandet har lirat Elvis många, många gånger förr".

"Det var svårt att tänka sig ett folkligare och mer publiktillvänt sätt att
avsluta Musikveckan på än så här. När det blev riktigt känslosamt åkte till
och med cigarettändarna fram. Samtidigt bjöd kvällen på en hel del
intressant för de redan inbitna Elvisfansen. Bandet varvade de stora hitsen
med mer udda material".


Recensioner för den nya Cdn börjar också komma in. Så här skrev
Dalademokraten:

Fyra plus (av fem möjliga)

Orange & Friends är här med en ny CD med tolkningar av Elvislåtar. Och som
vanligt är det långt ifrån lookalikes och soundalikes. Snarare är det kanske
så långt bort man kan komma från Elvisoriginalen.
Fem låtar är det som fått ny kostym denna gång och det har blivit 5 starka
upplevelser. Tänk att det går att få fram nya upplevelser ur låtar som Elvis
tog det mesta ur. Svenska Orange har gjort det igen. Orange har plockat fram
nya dimensioner utan att förstöra. Och Elvis-låtarna lever.

Så här skrev UNT:

3 kajor (av 5 möjliga)
En inte ovanlig åsikt är att militärtjänsten "dödade" rockkungen och bara
lämnade kvar en mesig familjeunderhållare. John Lennon var en av dem som
förfäktade den åsikten. Den nya cd:n med Orange blir på sätt och vis ett
argument för motsatsen, visst gjorde Elvis många bra låtar efter
lumpartiden. Bäst tycker jag om Oranges tolkning av Bossa nova baby,
ursprungligen från Fun in Acapulco som var en av Elvis många ökenfilmer, typ
ung glad kille med gitarr jagar brudar. Här görs den låten som stuffig,
småfräck hammondshuffle med gott rytmiskt driv.
En countryrockig Moody blue är också bra, en påminnelse om vilken helgjuten
låt som dolde sig bakom Elvis egen svulstiga inspelning från hans sista år i
livet, då allt pillerknaprande bidrog till ett tilltagande sluddrande på
konsonanterna. Däremot har jag lite svårare för nytolkningarna av några av
de släpiga ballader som nästan förutsatte Elvis röst för att fånga
intresset, även om Orange gör habila insatser också där.

Cdn går att beställa på vår hemsida samt från och med i morgon finns den
också på UNT-kontoret i Uppsala med rabatt för alla er med UNT-kort.
Givetvis går skivorna också att köpa vid konserterna.

Med vänlig hälsning


Kent Wennman
Kattguld Musik
Hågavägen 190
752 63 Uppsala
018-46 05 34, 46 25 79
http://www.kattguld.com    kent@kattguld.com

Ja, där fick ni en hel del att bita i! Nu är det bara att vänta på nästa Nyhetsbrev. Det kommer förhoppningsvis på söndag. (Om jag orkar skriva då eftersom jag jobbat på lördagen med Carolina i Rysta utanför Västerås och det blir troligtvis en sen kväll).

Hälsningar,

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Email:   steelguitar@swipnet.se

Nyhetsbrev nr. 062      9 augusti 2004

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på www.vingar.se eller www.country.vingar.se

Som jag befarade så hann jag aldrig skriva mitt nyhetsbrev igår söndag! Detta på grund av sen hemkomst och en viss trötthet! Men nu har jag piggnat till betydligt efter helgens bravader hos Calle i Rysta, Odensvi strax norr om Köping. Vi var ett hundratal som festade och hade kul hos honom i lördags. Hans gård är en av Sveriges mysigaste med en lada inredd med bord, stolar, bar och en liten scen. Det är nästa som att komma in i en westernfilm eller något i den stilen. Här finns också gott om plats för husvagnar och övrig parkering för bilar, hästar och cyklar. Vad kan man mer begära av ett countryställe. Ja, att det ska spelas riktig countrymusik förstås!

På scenen fanns underhållaren Thomas Ahlberg och Jack Daniels Band från Örebro. Ett kul gäng att lyssna och dansa till. Kanske något ljudliga för min egen smak, men på countrymusikvalet är det minnsann inget fel. Här finns både traditionell och ny country och ingen tvekan om att det svänger bra om bandet. Jag hoppade själv med på steel och det är alltid kul, speciellt då man får spela låtar man aldrig hört förut. Det är en utmaning.

Carolina Åkerlind och jag själv spelade ca. 45 minuter (precis som förra året) och det blev mycket uppskattat. Carolina har en förmåga att få folk att sitta som tända ljus och bara lyssna på hennes fantastiska sång. Vi jobbar med inspelade bakgrunder och helheten blir bra, om än lite torrt med bara två personer på scenen. Det här fungerar kanske bäst på sådana här mindre ställen, aldrig på en stor countryfestival. Carolinas val av låtar blev mest från den kommande CDn och det här var ett bra forum att testa dem på.

Calle, Ing-Mari och Bosse Radek med hustru ska ha ett jättetack för det här arrangemanget. Countrymusik, pilsner, fint väder, skjutbana, klädesförsäljning och glödande grill där man kan grilla sin egen mat, vad kan man mer begära? I trevliga människors sällskap mår man ALLTID prima.  Mer om den här kvällen i kommande Nyhetsbrev!

Här lite övriga nyheter!  Janne Lindgren

Hej,

New York var toppen. Storslaget. Intressant. Vackert. Mycket att se, mycket att göra, men dyrt att bo. Hur många tusenlappar måste man betala för att få ett helt ok. hotell i New York kan man fråga sig? En positiv överraskning var hur lätt det var att hitta överallt! Detta beror på det logiska gat-systemet. Ni som varit där vet att vägarna består av avenyer (första, andra, tredje... osv.) och gator (första, andra, tredje... osv.) Vi åkte buss och gick en massa. Manhattan är mycket vänligt för fotgångare. Trots att vi bara var i New York i två hela dagar såg vi otroligt mycket. Dag ett åkte vi färjan ut till Frihetsgudinnan och Ellis Island (dit alla invandrare kom), och gick från den södra spetsen upp till Chinatown och Little Italy via Ground Zero (känslosamt) och Wall Street. Dag två var vi uppe i Empire State Building, (vilken utsikt!) var på Macy's, besökte Rockefeller Center, St Patrick's Cathedral och på kvällen njöt vi av alla vackra neon-skyltar vid Times Square...

Den tredje morgonen i New York hyrde vi sedan bil i uptown Manhattan och körde ut igenom New Jersey. Det var faktiskt mer rörigt och svårare att köra där än i centrala New York! Konstigt! Jag fick för övrigt äran att vara kartläsare under resan, vilket gick mycket bra 99% av gånger.

Vi åkte igenom Pennsylvania, West Virginia och kom fram till Virginia, där vi hade flera planerade stopp. Förresten var vi inne på Martin Guitars i Pennsylvania, som du Janne rekommenderade. Vi kom försent till guide-turen, men vi fick gå in på muséet där vi fick titta på en film om hur de tillverkar Martin Guitars. Intressant. Hur som helst, tillbaka till Virginia... Vi besökte bl.a. Lexington, vilket var en mycket charmig och gammal liten stad, med ett militärt förflutet och en gammal president-bostad. På vägen söderut såg vi Natural Bridge, som räknas till ett världens sju naturliga underverk! Vi besökte också två täckta broar, (finns bara sex st. kvar i hela Virginia), och två fina gamla kvarnar, bl.a. Mabry Mill, som är en av de mest fotograferade kvarnarna i USA. Vi åkte uppe i bergen, på Blue Ridge Parkway, där utsikten var otroligt vacker. Vid ett tillfälle var det dock mycket dimmigt och faktiskt ganska otäckt, då vägen var smal och slingrig och sikten dålig.

Vi åkte igenom Bristol, som gränsar till Tennessee. För er som inte vet det, kallas Bristol för countrymusikens födelseplats och i centrala stan finns där en stor väggmålning över Jimmie Rodgers, the Carter Family m.fl. Framför den finns en liten scen där country- och bluegrassband brukar spela. Hur som helst, vi tittade lite på väggmålningen men någon musik spelades inte den dagen som vi kom dit. I Bristol var vi också nere i en stor grotta och tittade på de vackra formationerna, som naturen själv bildat under årtusenden.

Efter Bristol åkte vi i riktning sydöst. Gatlinburg och Pigeon Forge i Tennessee skulle bli nästa stopp. Pigeon Forge var fyllt med neonskyltar, outlets och nöjesparker. Vi var dock aldrig inne på Dollywood, utan valde istället att åka till Parrot Mountain, där vi tittade på och klappade en mängd papegojor av olika slag. Gatlinburg hade mer bergskänsla än Pigeon Forge men var fortfarande mycket turistinriktat. Vi var också i Cades Cove, vilket är ett av de mest besökta naturområdena i the Smokey Mountains. Mycket vackert, och mycket väl värt den extra körsträckan! Vi såg hus ifrån början av 1800-talet, en massa hjortar (minst 10 stycken och jag överdriver inte!) och två kalkoner. Som tur var såg vi aldrig någon svartbjörn...

Vi åkte vidare mot Nashville, sov där en natt och åkte till Memphis. Vi besökte Graceland, vilket var en upplevelse och innan vi körde tillbaka mot Nashville åkte vi in en sväng i Mississippi, där vi såg bomullsfält och Mississippi-floden som gränsar till Tennessee. Shiloh, TN, var sista målet före Nashville. Ett stort slagfält från inbördeskriget. Det var mycket lätt att föreställa sig hur soldaterna slagits, och kanonerna gjorde det hela ännu mer verkligt. I Nashville var vi bl.a. på Grand Ole Oprys tisdagsshow och såg bl.a. Bill Anderson, Porter Wagoner, Sherie Austin, (Streets of Heaven) Craig Morgan (Almost Home)... Jättebra show med mycket bra musik. Vi firade Fourth of July nere vid floden, där bl.a. Sara Evans spelade live. Fina fyrverkerier men mycket trångt.

Efter några dagar i Nashville, shoppande och turistande, åkte resten av familjen mot New York och jag stannade kvar i Nashville i tre veckor till som jag hade planerat. Bodde hos en kompis från Florida, som precis flyttat till Nashville. Även han är låtskrivare så vi var ute ganska mycket och lyssnade på och träffade andra låtskrivare som spelade, på Bluebird mestadels. Vi åkte också en tur till Jacksonville, Florida och bodde hos hans bror några dagar. Badade i Atlanten, såg delfiner, åkte tube, åkte motorbåt... Härligt.

Kort sagt och gott, USA var underbart även under denna resa! Hemresan var dock det jobbigaste och det mest problemfyllda. Jag flög till New York med Southwest Airlines, men vi var tvungna att byta i Baltimore, för det var något fel på planet... När jag väl kom till JFK fick jag reda på att jag inte skulle hinna med min anslutning i London, då flygplanet från JFK skulle bli försenat. De bokade då om mig till ett annat plan från London. Problemet var att jag inte hann med det heller då JFK-flyget blev ännu mer försenat än de hade trott från början... Väl framme på Heathrow fick jag jaga runt ganska mycket för att komma med nästa plan. Landade på Arlanda i söndags kväll, mycket senare än beräknat. Gick tillbaka till jobbet redan dagen efter, och var inte alls så jetlagged som jag var efter resan i höstas.

Hälsningar,

Caroline Dahlström

Tack Caroline, en fantastisk resa måste det ha varit. JL.

Hej Janne!

Efter lite semester och "tid att landa" efter vår mest hektiska period här på Logen, vill vi lite sent tacka hjärtligt mycket för senast. Ni gjorde en kanonspelning och det var jättekul att se spelglädjen på scenen. Carolinas röst och utstrålning var dessutom något alldeles extra.

Sedan måste vi bara få säga att du är en suverän musiker och dessutom en rejäl, härlig och trevlig människa.

Hälsa gott till alla i Minstrels!!

Varma hälsningar från Annette och Roger, Lane Loge

Tack vänner för värmande ord!  JL

Vi i Hazard hade den stora äran att få spela på Lida festivalen, det bjöds på underbart väder hela helgen och samantaget kändes det som en varierad festival med brett utbud på musiksidan. Hazard fick dessutom tillfälle att med mycket kort varsel hoppa in och kompa talangjaktsförmågan Andreas Johansson, i en inte allt för tuff konkurens vann han deltävlingen, lycka till Andreas i Wemdalensfinalen. På torsdag 12 augusti så är det Country special på Huberget i Stöde, Medelpad. Där både Hazard och Andreas underhåller.
Holmsvedens Westerndag 28/8 genomförs för 17:e året, På scenen Backporsh Band Och Hazard. Det är marknad och mycket övrigt nöje som erbjuds denna westerdag.
Ha det gott i sensommarvärmen...
(Andreas Johansson var den ende tävlande på Lida!!  JL)

Howdy allihopa, hittade detta på webben med Joe Sun kände ni till detta http://www.crazymusic.at/produktionen/country/sp829.html

Hls Anders Lövmark

Hej Anders,

Ett fynd! Hade ingen aning om av vi var på samma platta som Paul Franklin och grabbarna. Den här inspelningen vi gjorde med Joe Sun på KMH har jag inga rättigheter till utan de ligger just på KMH. Dock har jag originalbanden kvar!  Huruvida Joe Sun har rätt att ge ut de här kan man ju undra, men jag ska ta upp frågan med Lelle Karlsmyr. Förmodligen inget vi kan göra något åt. Men det är ju ändå kul att han tycker de är så bra att han vill ha dem med på en full-CD.   JL

Singer McCready arrested   By MITCHELL KLINE
 Country recording artist Mindy McCready — who had a No. 1 hit with her 1996 single Guys Do It All The Time — was arrested yesterday afternoon at her home on Ardsley Place in Green Hills.  McCready, 28, has been charged with one count of prescription drug fraud, a class D felony. Agents with the 21st Judicial District Drug Task Force said McCready presented a fraudulent prescription for OxyContin, a potent painkiller often used as a heroin substitute, to a pharmacy in Brentwood.

 

QUESTION: My dad used to talk about an old country song about “The New Partner Waltz.” He said it was on the radio by a couple of guys back in the 50’s. DO you have any information?

ANSWER: “The New Partner Waltz” was the flipside of The Louvin Brothers 1957 # eleven hit, “Don’t Laugh.”  Bägge låtarna finns i Bear Familys box "Close Harmony" med the Louvin Bros. BCD 15561. JL

Hej Janne!

Kom hem från Furuvik söndag kväll och hade musiken i kroppen flera dagar efteråt! Jag satte på skiva efter skiva och bara njöt. Högt också! Bobby Flores (vad härliga Ray Price-låtar han sjöng! Jag som inte är så förtjust i swing blev nog ganska så tagen av Flores swinglåtar också, Jill King (ganska rockigt men ganska country också..), en jättebra Rick Trevino och en Josh Logan som jag hittade hos Hans Häggström. Det blir alltid några skivinköp när jag börjar rota i Hans högar! Upptäcker att jag är ganska så förtjust i Ray Price och hans låtar. Detta mitt andra besök på Furuviksfestivalen förhöjdes också av att Yvonne, min Memphiskompis från 2000 (gissa vad vi gjorde där.....) var hos mig i Haninge några dagar innan vi båda tog tåget till Gävle. Underbart Elvis- och countrysnack i dagarna fem!!!!! Och Susanne, tack för lånet av din jättefina regnkappa lördagkvällen då jag började frysa!!!! Sen blev jag varm när Marty Stuarts show började....

Elisabet Lennmark

Jag förstår din förtjusning över Bobby Flores. Han är bra och håller på traditioner. Bear Familys box med Ray Price BCD 15483  kan du förstås köpa hos mig!  En av de bästa boxar som finns! JL.

Hej Janne!

Äntligen har den riktiga sommarvärmen kommit. Ja ja, jag vet ju varför. Jag börjar jobba imorgon måndag. Hoppas du och de dina har haft en bra sommar!

Här kommer några bidrag till nyhetsbrevet:

Snart startar Countrytopplistan

på Radio Lidingö 97,8!

Den 18 augusti startar två nya program på Radio Lidingö 97,8. Det är två topplistor, dels "Country Trax", som kommer att sändas onsdagar kl. 20,30-21,30, och dels dansbandslistan "Bugg & Kram", som också kommer att sändas onsdagar men timmen efter "Country Trax", alltså 21,30-22,30. programmen sänds varannan onsdag med repris onsdagen därpå samma tider.

Detta är ett samarbete mellan Radio Lidingö 97,8 och Polar Internet Radio. Presentatör för bägge programmen blir Göran Ohlzon.

Och det är lyssnarna som bestämmer listornas utseende genom att SMS-rösta. Redan nu kan du rösta på din favorit. Gå in på www.radiolidingo.se och klicka dej vidare till respektive lista för att se hur du ska SMS-rösta. Varje omgång kommer det också att lottas ut en CD-skiva bland alla som SMS-röstat.

Noteras ska dock att Radio Lidingö 97,8 endast kan höras över Stockholm med omnejd.

Göran Geson

Mats Rådberg gäst

i "Mötet" på Radio Lidingö 97,8

"Mötet" är ett program som sänds på Radio Lidingö 97,8 varje lördag kl. 21,00-22,00 med repris dagen efter, söndag, kl. 19,00-20,00. "Mötet" drar igång igen den 14 augusti efter att ha haft sommaruppehåll och första gästen blir Mats Rådberg, som samtalar med programledaren Göran Geson om sina 30 år com countryartist. Dessutom utlovas massor av bra countrymusik med Mats Rådberg & Rankarna.

Göran Geson

Västernstäderna High Chaparral

och Western Farm trivsamma,

men var är countrymusiken?

Har under semestern besökt bägge västernstäderna - High Chaparral i Hillerstorp och Western Farm i Boden. Det är en trivsam upplevelse för en västernfantast att gå och strosa där och insupa atmosfären. High Chaparral är ju en helt fantastisk anläggning. Western Farm är mycket mindre, men heller inte så gammal.

MEN...VAR FANNS COUNTRYMUSIKEN???

Det är väl självklart att en västernstad ska ha liveuppträdanden med.......just det.....COUNTRYMUSIK!!! Istället bjuds besökarna på artister med en helt annan musikinriktning. Eller så kallar dom sej countryband, men spelar något helt annat.

Göran Geson

Göran Geson
Åsvägen 16, 864 33 Matfors
060 - 203 61, 070 - 686 19 98

Tack för de bidragen Göran! Hustrun och jag har haft en mycket fin sommar med mycket svampplockning och annat trevligt. Hon börjar sin semester idag och vi hade faktiskt beställt ett skapligt väder från "han däruppe"! Din reflektion över var countrymusiken finns på High Chaparral och Western Farm är intressant! De där platserna faller under samma kategori som många s k countryfestivaler idag. Det blir mer rock än country alltså! Band som kallar sig countryband och som inte är det BORDE vara bannlysta, men tar dessvärre mark från de "rätttrogna" på grund av arrangörers okunskap! JL.

Hej .

Mitt namn äe Per-Olof Ek och jag fyller 60 år i november.

Jag har förflutet som countrymusiker i bandet HillBilly Five vilket jag tror var det första countrybandet i Sverige då vi började på tidigt 60-tal. Nu skall jag och min fru åka till Nashville för att fira min födelsedag. Jag vore tacksam om Du kunde hjälpa mig med några namn på bra countryklubbar som vi kan besöka. Tacksam för svar.

Med vänlig hälsning!
Per-Olof Ek
Tele1:0703-210676
Tele2:0304-669218
Email: poek@tjorn.net

Hej Per-Olof och tack för ditt mail! Du har nog rätt i att Hillbilly Five var den första countrygruppen i Sverige. Tätt följt av Country Minstrels 1964. Men man ska komma ihåg att Cacka Israelsson var väldigt tidig med att sjunga country och frågan är om inte han var före oss andra? Kanske någon vet eller rent av kan tipsa Cacka om att han kontaktar mig. Det var länge sedan jag jobbade med den gossen och jag har inte längre någon kunskap om var han bor!

Beträffande Hillbilly Fives platta så tycker jag att det är en klassiker och faktiskt en början på det numera så välkända dansbandssoundet! Jag kommer att ge dig Per-Olof lite tips om Nashville i ett privat mail!  JL.

QUESTION:  Was the song “Carroll County Accident” a true story?

ANSWER:  “Carroll County Accident” was written by RCA Records producer Bob Ferguson who got the idea for the song from a “Carroll County” roadside sign.

QUESTION: My uncle used to have a record by a guy about “Putting Off Til Tomorrow” or something close to that title. There was some good harmony on the record by a girl singer. DO you know the correct title and the singers name?

ANSWER:  “Put It Off Until Tomorrow” was Bill Phillips 5^th chart single. It peaked at # 6 in 1966. That female harmony singer was Dolly Parton.

ON THIS DATE: August 8, COUNTRY MUSIC’S TOP TUNES WERE:

1951 I Wanna Play House with You - Eddy Arnold

1959 Waterloo - Stonewall Jackson

1967 I’ll Never Find Another You - Sonny James

1975 Just Get Up and Close the Door - Johnny Rodriguez

1983 Your Love’s on the Line - Earl Thomas Conley

ON THIS DATE: August 9, COUNTRY MUSIC’S TOP TUNES WERE:

1952 Are You Teasing Me - Carl Smith

1960 Please Help Me, I’m Falling - Hank Locklin

1968 Folsom Prison Blues - Johnny Cash

1976 Golden Ring - George Jones & Tammy Wynette

1984 Mama He’s Crazy - The Judds

Hej Janne,

Har nyss kollat på Jett Williams hemsida. När man läser hennes historia förstår man att hon sade "my dad" så ofta i Furuvik. Tyckte när jag lyssnade på henne att det blev lite för många, men om man för inte så många år sedan blivit erkänd som Hank Williams biologiska dotter (OK då... 17 så där... men ändå ..) och det dessutom har varit lite båg och rackarspel med i historien har man rätt att vara stolt över sin pappa. Hon adopterades som nyfödd av Hank Williams mamma (då var Hank, som visste att han skulle bli far en gång till, utomäktenskapligt alltså, och hade sett till att man skulle sörja för barnet, redan död.) Sen hände saker som inte var så trevliga. Barnet lämnades bort och fick ett antal fosterföräldrar och blev så småningom adopterad. Men, rykten går och på 80-talet började hon söka sina riktiga föräldrar och 1987 blev hon officiellt erkänd som Hans Williams biologiska dotter. Jag blev riktigt gripen av hennes historia.

Hälsn från Elisabet Lennmark

Tack för alla bidrag till mitt Nyhetsbrev. Men nu stänger jag för idag!

Janne Lindgren