Country Nyhetsbrev
från
Janne Lindgren &
CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Gratisprenumerera genom att maila till Janne! Email:  countrymusicsweden@comhem.se  

http://cms.vingar.se

 Nyhetsbrev från
januari 2007 # 1 - 8
Ligger under country.vingar.se

Ur innehållet:

#01  Janne-citat, efter nyårsfirandet ;-) ??  "Jag ser inte mindre än spårvagnar!! "
#02   Bobbe Seymor har lagt ner MYCKET tid på info till oss
#03   Icke-pensionären Lindgren, hinner ej mata duvorna. Som tur är för oss ;-)
#04   Willie, Haggard m fl i lååång TV-show, varför tipsade ingen oss i förväg?
#05  Ja, vad är country? Vi kommer närmare och närmare.
#06   Janne om Hur pilsner till maten påverkar musiken...
#07  I Kumla blev Janne förtjust i Mona Lisa... 
#08   Western Swing (från både Janne & Bobbe)

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se   HomePage: www.steelguitar.nu

                               Nyhetsbrev nr. 001 (  4 sidor)    4  januari 2007

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på   http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Så blev det ett nytt år som förhoppningsvis kommer att innehålla mycken bra countrymusik. Många festivaler laddar just nu för fullt och har ni som band inte skickat ert demomaterial så börjar det bli lite väl sent nu. Under vintern kommer några stora akter till Sverige som t ex Dolly Parton (hur mycket country det nu blir). Biljetterna har sålts som smör i solsken så förhoppningsvis blir ni som köpt dessa för dyra pengar också  nöjda med hennes show. Själv satsar jag nog på lite bra CDs från Texas som jag köper från Häggström eller Krongårdh. Då vet man att man får valuta för pengarna. Parton har absolut sin bästa tid bakom sig!

Här lite övriga nyheter,  Janne Lindgren

Hej Janne!

 Ja så har vi då återvänt från vår resa i USA. Efter besök i New York, Niagara blev det så Texas. Resans absoluta höjdpunkt enligt vårt bedömande. Och att Texas blev just höjdpunkten får vi tacka dig för genom alla goda råd och tips vi fick före avresan. Tack vare det fick vi ut maximalt av resan. Utan din insats hade vi nog missat en hel del. Besöken på countryklubbar måste ju nämnas givetvis. Kul att få uppleva stämningen där och att människor inte verkade så åldersfixerade utan det dansades gammal som ung. Bäst var det tyckte nog vi på Cowboys i Arlington där din gode vän John Gettes spelade steel i ett gäng som blandade gammalt och nytt. John var en mycket trevlig person som erbjöd oss sitta på vip-plats nära scenen och vi bjöds på öl och vin.

Övriga klubbar hade självklart också mycket att erbjuda i underhållningsväg. När det gäller det rent musikaliska skulle jag nog personligen gjort resan "några" år tidigare.  (Det blev lite för mycket av det som bjöds på CMA Award Show i Nashville. För mycket popmusik helt enkelt.)

Stockyard blev något av favoritställe under dom dagar vi var i Arlington. Toppen! På Ernest Tubbs Record Shop fick vi lyssna till några veteraner som spelade. Där blev det bara musik som jag kände igen och ljudnivån var behaglig. Ett härligt gäng som inte bara spelade och sjöng utan även berättade händelser från sina liv i countrymusikens värld. Mycket givande. San Antonio med sin Riverwalk och historiska Alamo blev också en fantastisk upplevelse. I närliggande  ?  serverades utmärkt mexikansk mat.

Vi har för övrigt bara ätit gott under resan i Texas. Allt från Arby´s, Waffle House, Denny´s och övrigt du rekommenderat. Vi har varit på Sheplers som är ett drömbesök för en gammal sliten cowboy. Jag har köpt Stetson rakvatten m m. Varit på Southfork och upplevt miljön från inspelningarna av Dallas, om nu någon kommer ihåg den serien?

Som du ser har vi lyckats följa dina goda råd så gott vi kunnat från det vi hämtade bil vid flygplatsen till det vi återlämnande den. Slutar så med med ett stort TACK för all din hjälp för att resan skulle bli lyckad och hoppas det blir ett bra år i countrymusikens värld.

Två nöjda resenärer,  Bosse och Anna-Marie

TIPS OM YOUTUBE.

Ja,  youtube.com  har blivit en mycket populär station att lyssna på musik från. Ännu bättre tycker jag är alla videofilmer att se och höra. Johnny Cash och Marty Stuart gör en kanonlåt tillsammans "Doing My Time". Tyvärr kan man inte spara filmerna på hårddisken utan vidare. Mitt tips är att ladda hem programmet Tubsock som möjliggör att spara filmerna i musikbiblioteket eller i mp3spelaren. Där finns också en film inspelad i fängelset San Q. Ha en bra surfing.

 ps. jag har sett att Country Post på webben strular ibland. Detta är ett serverfel som jag tyvärr inte rår för. Det brukar ändå funka efter några nya försök. ds. 

Hälsningar Björne i Smébacken

Hej Janne,

Jag såg oxå GFI & Mullen, MEN jag är förvånad att DU inte SÅG & HÖRDE den bruna stora möbeln HAMMOND som var med på de flästa låtar. Hammond är ju oxå ett amerikansk instrument. Någ om det.

Är det någon som vet något om fiddlaren Clinton Gregory ?? Vore kul att veta mera.

Vill passa på att önska Ett Gott Nytt År till dig med familj, även till läsare av ditt nyhetsbrev. Keep Up The Good Work.

 Bosse i Äppelbo

Jag ser inte mindre än spårvagnar!!  Vad vill du veta om Clinton Gregory? Född den 1 mars 1966 i Martinsville, VA. Fiddlare och sångare som gjort ca. 6 – 7 plattor på bl a  Step One. Någon kanske vill fylla i ytterligare uppgifter till Bosse?  JL.

Hejsan på nya året  2007!

Ute o surfar i världen o söker Topplistor och fann just som en huvudlänk på en sida vid namn:  http://www.topplista.se/index.php?a=search&q=countryom  och Finland syntes o det är ju mitt grannland intill älven… eg. över älven och här kan ni läsa på den länken: http://www.sonjabishop.com/.  Man kan även göra en egen Topplista o det är ju inte dumt medlemmar mellan, på sidan www.topplista.se finns det en instruktion.

Ha en fin 13-helg som kommer o sen är det vardagen fullt igen. Och ljusa tider nalkas snart igen. Härligt!

Många hälsningar Karin

Alf Robertson gäst i ”Mötet” på Radio Lidingö 97,8

”Mötet är en programserie som tidigare har sänts på Radio Lidingö 97,8. Nu går den serien i repris. Så bor du i Stockholm med omnejd eller har vägarna dit, så ratta in Radio Lidingö 97,8. I programmet ”Mötet”, som sänds varje torsdag kl. 15,00-16,00, med repris på lördagar kl. 20,00-21,00, träffar programledaren Göran Geson en intressant och spännande person. Under våren har några av gästerna anknytning till countrymusik.

Alf Robertson är gäst i ”Mötet” den 25 och 27 januari. Ett riktigt ”höjdarprogram”, med en Robertson i högform, utlovas. Den 15 och 17 mars är Red Jenkins gäst hos Göran Geson och i midsommarveckan, närmare bestämt den 21 och 23 juni, är det Leif Ingdahl, en gång i tiden sångare i Ramadam, som gästar ”Mötet” på Radio Lidingö 97,8.

Bland övriga gäster hos Göran Geson i ”Mötet” under första halvåret kan nämnas Lasse Brandeby (Kurt Olsson), Leif Boork, Mats Paulson, Christer Lindarw, Roland Cedermark, Gösta Linderholm, Eddie Oliva, Jan ”Bumba” Lindqvist, Kent Finell, Per-Arne Eklund (Rockfolket), Mats Lagerwall (The Boppers), Josefin Lillhage, Bert-Ola Nordlander och Jonas Wahlström (Skansenakvariet).

STORY   BEHIND   THE   SONG

According to Gene Sullivan, the song, “When my Blue Moon Turns To Gold Again,” was written out of necessity.Sullivan commented, “The 1940 recording session that Wiley Walker and I did for Columbia records was a mistake. We didn’t know anything about original songs.

We just recorded songs that we liked to sing. The Columbia A & R man, Art Satherley, trashed most of the tunes we recorded and we had to learn six new songs in one day. He finally sat us down and told us that we were going to have to come up with original songs if we wanted to stay in the recording business.

That was all new to us because we had never done that. So I started to try to write songs.“

“During that time, I was moving my family and everything we owned in our car from Lubbock Texas to Oklahoma City for a new job. I drove all night across Texas looking right into a bright full moon.  The moon was so bright that I could even turn off the car headlights and still see the road.

And that’s where I got the idea for “When My Blue Moon Turns To Gold Again.” And I wrote that song on that trip.  “When My Blue Moon Turns To Gold Again” was a # 5 hit for Cindy Walker in 1944, and Cliffie Stone scored a # eleven hit on the tune in 1948.

The song was also the flipside of Merle Haggard’s 1977 #2 hit, “Ramblin Fever.”

######

Many hit songs have been written from childhood memories or ideas for songs have been triggered from those same memories. According to Johnny Mullins, Porter Wagoner’s 1954 hit,
“Company’s Comin’” was just such a song.

Mullins drove a milk delivery truck and was driving down a hill one afternoon when a group of children came running out to wave at him. Mullins said that seeing those children running and waving triggered a childhood memory of the old phrase “company’s comin’.” And he immediately thought of it as an idea for a song. He came up with a chorus and then began trying to write verses to go with that chorus, and the verses to the song actually came in reverse order. He wrote the third verse first  and then wrote the

second but the first verse was the hardest to write.   He finally walked outside and stared at the stars and that’s where he wrote the opening verse of “Company’s Comin’.”

As soon as he finished the song, he went down the street from his apartment to a pay phone to call a friend of his who had a small recording studio. As soon as he had the song on tape, he went over to KWTO Radio to show the song to Porter Wagoner.  Porter liked the song and the two of them pooled their money to rent studio time at the radio station and recorded the song. Musicians included a guitar player named Red Gale, and a blind man named Bill Mount. Porter was signed RCA Victor Records at the time, but the label was not about to foot the bill for another session, as their previous releases on Porter had not made the grade.

RCA finally decided to release “Company’s Comin’” October 3^rd, 1954. The single entered Billboard’s country charts October 30^th. It was Porter’s first chart single and peaked at # 7. It was on the charts for 12 weeks.

Följande instrument och tillbehör har jag fått in.

Steel Guitar Music, Frösätrab. 10,  127 37 Skärholmen

Tel. 08 – 88 46 86   email: steelguitar@swipnet.se

Pedal Steel Guitars

1^st GFI  S-10 (studentmodell) 3+4, svart, etui, picks och stål  15.000:-

1st Zumsteel (studentmodell) 3+3, blå, etui, picks och stål (beg.) 10.000:-

               Lap Steel Guitars

Nashville Sound Lap Steel S-6, flightcase och tillbehör       5.990:-

Resonator Guitars (kommer snart)

Regal RD 40-BS 6-string square neck

Regal RD 38-VS 6-string square neck

Regal RD 52 Black Lightning 6-string square neck

Strings from Black Diamond

Pedal Steel Guitar strings for E9th    130:-

Resonator Guitar strings for G-tuning N780B  set. 140:-

Resonator Guitar strings for G-tuning N780    set.   80:-

Acoustic Guitar strings 600XL  set.  80:-

Mandolin strings   set.  80:-

Banjo strings  set.  80:-

  National Finger and Thum picks

NP 1  Metal Finger Picks   10:-

NP 2 Metal Finger Picks (Original)  25:-

NP 2 Bronze Finger Picks   25:-

NP 6.  Plastic Thumb Picks Medium   15:-

NP 7. Plastic Thumb Picks  Large  15:-

NP 8. Plastic Thumb Picks  Small  15:-

Det var allt för denna gång men vi hörs igen på söndag!
 

GRATTIS Rolf och Ulla som gifte sig på Nyårsafton!

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se  HomePage: www.steelguitar.nu

                               Nyhetsbrev nr. 002 (  6 sidor)    7  januari 2007

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på   http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Hej!  Ett tips bara:

För att ta hem en video på YouTube till den egna datorn: Gå till http://video.qooqle.jp/dl/ fyll i webadressen till videon i fråga (markera och klistra in den i st f att skriva av den!) så fixar det här programmet resten. Anders Brundell

Meddela 'Bosse' att en bra sida på webben ang. C.C. är;
www.guestx.com/clintongregory/lindex.html
Med hälsningar 'Sheriffen'.

Hej janne!

Folkradion 96,4 i Skutskär/Älvkarleby har nu satt upp sin webbradio som Du når via hemsidan www.folkradio.se (klicka på länken som tar Dig till www.shoutcast.com där Du kan "Tune In").

Folkradions musikutbud är koncentrerat till oldies/rock & roll, country och dansband. Countrymusiken har torsdagar som huvuddag då vi spelar countrymusik bl a från 09-12, bl a nästan en timme med Ny Country mellan 11 och 12. Utöver detta sänds countrymusik "lite då och då" - se vår hemsida för aktuell programtablå. Våra program streamas och är samma som sänds i FM-radion över Gävle/Skutskär/Tierps kommuner och sändningarna pågår 06-22 varje vardag, på helgerna sänder vi dygnet runt.

För övrigt kan vi meddela att vår countrytopplista COUNTRY TRAX slagits ihop med våra övriga topplistor och bildat den nya Topplistan BITS med totalt 20 låtar att välja på......

Göran Ohlzon,  FOLKRADION

Hej Janne!

God fortsättning på det nya året! Tack för alla nyhetsbrev vi får per e-mail! Det som har fångat mitt intresse är alla "insändare" om ämnet: "Vad är riktig Country Music".

Jag hade förmånen att för 10 år sedan resa till Nashville där jag blev bekant med en person som var producent, multi-musiker, skivbolags- och studioägare, etc. Passade därför på att fråga denna person, som i många decennier har jobbat med "Traditional Country Music,
om vad som ur amerikaners egna öron är "riktig Country Music". Han svarade att Country Music är en musikform som i texten speglar det amerikanska dagliga livet, etc. 

Det var med stor glädje att jag denna Jul fick en bok på engelska från "The Country Music Hall Of Fame & Museum" som bekräftade vad min amerikanska bekant hade sagt.  Jag kunde i inledningen av boken läsa(översatt):  "Country Music är det omisskännliga ljudspåret av den vardagliga amerikanska livsstilen.  Den är musiken om hårt arbete, gemenskap, religion och de stora alltomfattande - kärlek och förlust, glädje och hjärtesorg".

Jag tycker det är lite tråkigt att vi här i Skandinavien försöker framhäva de olika formerna av Country Music som mer värda än de andra. Enligt amerikanerna så är inte "förpackningen" det väsentligaste. Med "förpackning" tänker jag på om musiken har producerats som
såkallad "Hillbilly-", "Blues-", "Bluegrass"-, "Traditional-", "Rock-", "Outlaw-", "Cross Over-", "pop", etc. "Country Music".

Givetvis handlar ju nästan all musik om "kärlek och förlust - glädje och hjärtesorg", men ingen musikform (tycker jag) förmedlar detta bättre än artisterna inom "Country Music". De kan på ett trovärdigt sätt förmedla en text som på ett utomordentligt sätt har skrivits av en mycket skickliga textförfattare.  Jag tycker inte om att göra "reservationer", men visst finns det undantag "från regeln"! Så är det ju med allt i livet!
Men generellt berättar texten i "Country Music" en hel "historia" från första till sista versen. 
Detta är det unika med "Country Music"!  

Visst kan man bli "provocerad" över att diverse "bråkig" musik i dag benämns som "Country Music", men musikarrangemangen är i sammanhangen underordnade. Ja, om de ens har eller skall ha någon betydning.

Med vänliga hälsningar,  Thor Gilhus

Hej Thor och tack för inlägget!  Det finns två saker som jag funderar på efter att ha läst ditt mail. För det första nämner du endast texten och att countrymusik skulle vara unikt för att det oftast handlar om en ”historia” som du uttrycker det. Men det är inte sant att bara countrymusik har den textformen, den förekommer i stort sett i all musik typ folkmusik från alla delar av världen, i jazzmusik, i den brasilianska samban och t o m i den nya rapmusiken. I Sverige har vi Evert Taube med sina berättelser och det som Mikael Wiehe skrev om. Skulle man för den skull då kalla allt detta för countrymusik? Det köper jag inte!

För det andra: musikarrangemangen har i allra högsta grad betydelse om hur musiken ska klassificeras. En stor brassorkester som spelar Your Cheatin´ Heart kan knappast låta lika country som Hank Williams originalmusik, en balalajkaorkester kan inte heller mäta sig i countryfeeling med t ex Buck Owens när han sjunger Crying Time. Då jag lyssnar på grekisk musik, som också oftast har berättande texter får jag heller ingen känsla av amerikansk countrymusik. Självklart har det stor betydelse hur man arrangerar och hur instrumenteringen ser ut. Men trots att en del artisters inspelningar innehåller både steel och fiddle så är det inte alls säkert att det hela låter countrymusik. Countrymusik är en hel vetenskap som fordras lång erfarenhet att förstå sig på!  JL.

STORY   BEHIND   THE   SONG

Sometimes an idea for a song just falls in your lap. According to Lefty Frizzell, that’s exactly how he got the idea for his 1950’s hit, “If You’ve Got The Money, I’ve Got The Time.”

Lefty said, “That was back in the days when I was working the clubs in West Texas. And a friend of mine from Oklahoma came by to visit. He wanted to go somewhere and he wanted me to take him and he said, “Lefty, do you want to go?  And I told him, well if you’ve got the money, I’ve got the time. And right after I said it I started thinking that it would be a good idea for a song. And so I wrote it.”

“If You’ve Got The Money, I’ve Got The Time” entered the country music charts October 28^th, 1950 and was Lefty’s first charted song and his first number one. It stuck in the number one slot for three weeks and was on the charts for 22 weeks. The song is also in the Grammy hall of Fame.

 Hello fellow players,
Good Lord, where has this year gone?  Here it is the fourth of January '07 and I'm still back in June of '06.  The harder I work, the behind'er I get.

Looking at the date got me thinking about how long I have been a steel guitarist and how my playing has changed over the years.  I have also seen the playing of some of the greatest steel players in the world change.  I realize that our styles and attitudes and our approach to music have changed pretty significantly over the years.

Let me give you some examples.  I meet Buddy Emmons when he was 17 years old playing his triple neck Bigsby through a tweed Fender amp.  Buddy was with Little Jimmy Dickens at the time which was probably the greatest group working on the Grande Ole Opry. 

Buddy was very lick oriented.  He had several real fancy moves that he would use on many different songs.  Over the years, these licks diminished in favor of more complex musical passages.  It wasn't too long before his lightning single note speed became the primary signature of his playing.

Then in these last few years, his playing seemed to mature spectacularly into being more compatible with the songs he was playing.  When you heard him play backup on a country song, it wasn't "Wow, listen to that lick!" but more "Gosh that was beautiful!"

I have watched his taste mature over his lifetime and in doing so, I feel it has influenced MY taste as well.

When I met Weldon Myrick in 1966, he was the terror of the studios in Nashville, having recorded on such songs as "Fancy" by the Pointer Sisters, "I'll Come Running" with Connie Smith, "Once A Day" with Connie Smith, who was produced by Ray Baker.

Weldon was also one of "The Po Boys" with Bill Anderson.  Over the years of being the staff steel guitarist on the Grande Ole Opry, Weldon's playing stayed just as colorful and dramatic but became more tasteful and seemed to fit the songs more perfectly.

As steel players, we all love to hear dexterity, technique and speed but after watching pros for a life time like Curley Chalker, Buddy Emmons, Hal Rugg, Weldon Myrick, Stu Basore and Tommy White, it's obvious that even the very greatest realize playing what fits the song with taste and tone, means much more than some hot lick that only applies to steel guitar.  Notice I said TONE.  The tone/timbre of your steel guitar is possibly the most important quality your guitar can share with you.

I always say, the music should lay down a bed of roses for the melody to walk on.  If you are playing the melody, you'll appreciate the band doing this.  If a singer is singing the melody, he'll appreciate you doing this.

Having watched the afore mentioned great players, some of them for their entire lifetime of playing, I have seen them change, sometimes extensively over their playing careers.  By looking at this yourself, you may see that you can take a shortcut here and go right to the end of the process and play with maturity and taste in the beginning of your career instead of at the end.  Think about it.

By the way, you singers, mandolin players, even golfers and bowlers, you may also notice the changes in yourself and how much better you've gotten at your craft over the years, no matter what it is.  As a youth getting into your field, you may have been a hotshot hotdogger and thought you were capable of anything in the world, but have realized over the years that being a little more laid back and having more precision in your craft will make you enjoy it more and those around you will enjoy it more as well.

How many of you watched the career of Jimmy Day throughout his life?  Jimmy and I did his last instrumental CD together.  His incredible playing was obviously the culmination of all the little refinements he made over the years.

Now for the steel guitarist I'm spotlighting this week.  Jimmy Clark moved to Nashville in 1991 from Rockwell, Iowa.  Jimmy is a very strange and unique steel guitar player who seems to be very in touch with the masses who hear him play.  I heard about him many times before I met him.  Hearing what a great player he was from so many people, I was shocked when I met him to find out what he wanted me to do to the new GFI Ultra single neck he was buying from me.

He only wanted 6 strings on a single wide GFI Ultra, 3 pedals and 1 knee lever.  I said, "What are you going to do with this?"  His reply with a great big smile was, "I'm going to make a whole lot of money in Nashville, that's what!"  It seems as though this is exactly what he's doing.

Tuned to straight E major with the obvious basic pedal setup, this guy is without a doubt the most commercial steel guitarist in town at this time.  Having had a short career with Loretta Lynn and Johnny Paycheck along with a tour backing up Hank Thompson, it's obvious he is on a track that maybe several of us should take a look at.  Jimmy is 36 years old, also plays fiddle, trumpet, mandolin and guitar and is becoming quite active on the studio scene in Nashville.

After Jimmy bought his GFI Ultra from me, he handed me a CD that he played every instrument on.  After hearing it, it was impossible to get the smile off my face for a week.  You guys should check this CD out.  Jimmy's website address is www.jimmycclark.com

Your buddy, Bobbe Seymour

Hello fellow players,
This special Bobbe's Tips is for you hardcore steel guitarists and history buffs who like to remember the great guitars that brought us to where we are today.

I remember a story from the great Alvino Rey telling of the first time he played an experimental electric lapsteel guitar somewhere between 1928 and 1932.  He practiced with the orchestra and everybody was amazed and happy about how well the steel could be heard.

Unfortunately, his amplifier was plugged into the lighting circuits so when the orchestra started, the curtain went up, the stage lights were turned down and so was the power to his amplifier.  He was right back to square one.  He learned a lesson that day.

His guitar of choice at the time was from the Rickenbacher Company, one of the first guitars with an electric pickup on it.

Now we move ahead to 1939.  Many people and companies were experimenting with methods to stretch the strings to get different tunings to keep the guitars small instead of going to 3 and 4 neck models.  A significant guitar was the Electradaire which had 3 rocking pedals, each with 3 positions.  These pedals were actually electric switches that triggered solenoids under the guitar and raised and lowered the strings through an electrical changer apparatus.

Jumping ahead to 1946, we saw the birth of the Fender Guitar Company by Leo G. Fender who was inspired to build guitars by motorcycle genius Paul A. Bigsby.  Bigsby had been commissioned to build steel and lead guitars by such notables as Merle Travis, Joaquin Murphy, Ernie Ball, Speedy West and the elite who's who of the guitar playing professionals.  Bigsby's guitars set the standard in quality and tone from '46 to at least 1958. 

Of course, Fender was in on the end of the non-pedal guitar manufacturing and had one serious attempt at building a decent pedal guitar.  This model was called the Fender 1000 and was brought to prominence by such players as Curley Chalker and Ralph Mooney.

In 1945, an incredible little pedal steel guitar was designed and mass produced by the Harlin Brothers of Indianapolis, Indiana.  It was called the Multi-Kord and was truly a work of art for it's day and time.  This was the first 3 piece finger mechanism all pull steel guitar ever built.  It was built very inexpensively.  This means cheap body, legs, pickup, but strangely it did sound good.  Many came with the mother of toilet seat pearloid finish.  Most were six string and four pedal single neck versions with a few eights and even fewer double necks being built before production ceased. 

The Multi-Kord is not a good guitar by today's standards but definitely a significant guitar in the history of steel guitar.  This was the first good working pedal steel guitar with a universal changer produced in significant numbers.  This guitar remains the easiest steel guitar to change pedal setups on that has ever been made.  The tuning possibilities on the Multi-Kord are limitless, unlike any guitar that has been made since.  However, forget knee levers.  The design of the body of this guitar does not allow for knee levers, not that anyone had them in that time period anyway.  Remember, this is the birth of pedals.  Knee levers didn't come along for another 15 years.

Every pedal on the Multi-Kord could instantly be changed to raise or lower any or every string with just one pedal push.  This means if you wanted to raise and lower every string in your tuning, you could make the change and tune it in less than a minute, almost as fast as you could think about it.  Of course, the more strings you changed with the pedal, the harder the pedal was to push, but this rule applies to steel guitars today as well.  I definitely consider the Multi-Kord to be the great-great-grandfather of today's modern pedal steel guitar.  Every design today is just a modification of this unique changer system built by these four brothers in Indianapolis. 

The value of these guitars today?  Pretty close to zero, right down there with the values of the Gibson Electro-Harps but possibly unfairly so, unlike Bigsby which has risen to it's highly deserved place of honor in history.

A few of you will remember Gibson's very feeble attempt at producing a workable pedal steel guitar.  Even though they engineered and built many different models, all of which had the classic beauty that Gibson is famous for, none of these guitars ever worked well enough to be called real pedal steel guitars.  These are only collectible today to look at and talk about, not to play.  Since the Harlin Brothers held the patent on the good three finger design, Gibson was unable to design an effective changer that didn't infringe upon the patent.

In 1949, Bigsby added pedals to Speedy West's triple 8 steel guitar that worked very well.  However, pedal steel guitar was pretty much still a novelty until Webb Pierce recorded "Slowly", "More and More", "In The Jailhouse Now", "Wandering, Wondering", "There Stands The Glass" and "I Ain't Never". 

All of these were Number One tunes in the early to mid 50's.  The first song, "Slowly" was recorded with Webb by Bud Isaacs and his double neck 8 string, 2 pedal Bigsby guitar. 

The rest of this great string of number one hits were recorded by Sonny Burnett on a double neck 8 string Bigsby steel guitar that Webb Pierce purchased from Carl Smith's steel guitarist, Johnny Sibert.  This guitar is presently being restored and is referred to as the Webb Pierce "More and More" guitar.  The former Bud Isaacs guitar, the "Slowly" guitar is now owned by Jack Hamlett in Maryland.

These two guitars are probably the two most significant guitars in the history of pedal steel guitar.  These are the guitars that first put the beautiful pedal steel guitar sound in the ears of the masses.  Up to this point in history, every steel guitar player wanted pedals but from this point on in 1953, not only the players themselves, but the band leaders, club owners, producers and audience had to hear those pedals pushed.

Many Fender guitars that didn't have pedals originally, had their owners out in their garages hacking out homemade pedals so they could sound like the Bigsby's on the records.  Some quite possibly even came close.

Bigsby being a one man operation working in his garage at 56 years old, could not keep up with the sudden demand for his instrument and this is what opened the door for the Fender 1000, Sho-Bud, Wright Custom and Emmons guitars that followed.  Bigsby guitars are the ultimate collectible steel guitars.

In 1958, several players who could not get Bigsbys because of the 3 year waiting list that Paul Bigsby had, bought a guitar called the Sho-Bud built by Shot Jackson and sons and promoted by Buddy Emmons at first, then Buddy Charlton in the mid-sixties.

The next very significant guitar that turned out to be the standard of the era and still endures in the hearts of many pros is the Emmons Push Pull guitar.  The design work on this guitar started in 1961 with the first models being available to the public at the end of 1964.  This is one company who's first guitars are just as good as their last guitars.  This company never made a bad one and set the standard of tone that most players say still stands today.

Now we have a new wave of steel guitars that have come out in the last five years or so.  Since the development of computerized milling machines and lathes, parts can be made quicker, with greater precision and for less money, thus the quality of the newest steel guitars has risen to near perfection.  This made way for light, compact, extremely high quality guitars with very acceptable tone at very acceptable prices such as the GFI-Magnum class of guitars. 

Remember, this is about significant guitars in history and not about how good one guitar is compared to another.  There seem to be as many guitar builders today as there are guitar players.  Most guitars seem to be improved or copies of what we will call the standard design of steel guitars.  I will define this as being multiple raise-lower changer guitars with raised aluminum necks weighing from 44 to 50 pounds without the case, most using chrome microphone stand legs and pickups from the two or three vendors of choice.

Most of these manufacturers aim at the Emmons All Pull LeGrande or the Sho-Bud SuperPro for what they want their final product to look and sound like.

So I will say significant guitars down through history are Rickenbacher, Electrodaire, Multi-Kord, Bigsby, Fender 1000 (and 400), Sho-Bud, Emmons and the new wave of  GFI-Magnum class of guitars.

Now remember, there are many other fine brands of guitars like Mullen, Derby, Williams, JCH, Performance, Rittenberry, MSA and of course the incredible reproduction of the Emmons Push Pull, the Promat.  I'm sure there are many others including some homemade brands that range from pretty good to astounding, but I wouldn't call them milestones in the evolution of guitars like the ones mentioned in this newsletter.

Your buddy, Bobbe Seymour

Oj, vilket långt Nyhetsbrev det blev! Hoppas att ni orkat läsa allt!

Vi hörs på torsdag,
Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: countrymusicsweden@comhem.se  HomePage: www.steelguitar.nu

                               Nyhetsbrev nr. 003 (  6 sidor)     11  januari 2007

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på   http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Idag har jag jobbat med Hillfillies, ni vet den där bluegrassgruppen bestående av endast tjejer (nästan).
Fem låtar har vi spelat in och fler är på gång! Bara så att ni vet!

De nya Regal Resonatorgitarrerna jag fått in är superfina och mycket prisvärda. Square Necks förstås!
Jag har  också massor av National Picks och Black Diamond strings.

OBSERVERA att jag har ny adress steelguitar@comhem.se  och countrymusicsweden@comhem.se då chello är uppköpt numera.

Här lite övriga nyheter!  Janne Lindgren

Här ett meddelande från Brundell.
Sneaky Pete har avlidit!

http://bb.steelguitarforum.com/viewtopic.php?t=100536

Hej Janne!

Förutom det som står om Sneaky Pete på http://bb.steelguitarforum.com/viewtopic.php?t=100493 
finns nu också en kortis om hans liv och gärning på http://bb.steelguitarforum.com/viewtopic.php?t=100654

En gammal Sneaky Petevideo med bl a Chris Hillman finns på http://bb.steelguitarforum.com/viewtopic.php?t=88209 (rock'n'rollvarning!)

En minibiografi finns på http://www.voicemechanic.com/samples_pete_kleinow.htm 

En smått fenomenal talang har gått i mål!

Anders Brundell

(som har suveränt snyggt SP-solo som ringsignal)

Hej Janne!

Tack för din respons till mitt första e-mail.
Funderingar bygger som oftast på att man (jag) har varit otydlig,
så därför kommer här några förtydliganden från min sida.

Alla musikformer är unika på sitt eget sätt och många förmedlar en berättande text. "Country Music" förmedlar en berättande text på sitt unika sätt, och andra musikformer på sina unika sätt.
T.ex. melodilinjen och artistens framförande kan vara sådana unika sätt.
Jag skrev inte i mitt första e-mail att det var endast i Country-musiken man kunde hitta berättande texter.  Jag har heller inte skrivit att all musik som levererar berättande texter är "Country".
Förutsättningarna för musikformen "Country Music" är  "det omisskännliga ljudspåret
om den vardagliga amerikanska livsstilen", om hårt arbete, gemenskap, religion och de stora alltomfattande - kärlek och förlust, glädje och hjärtesorg".
(ref bok utgiven av: "The Country Music Hall Of Fame & Museum").
Ytterligare betraktningar av dina exempel gällande andra musikformer lämnar jag därför okommenterade.

Jag skrev också att många är upprörda over att diverse "bråkig" musik i dag benämns som
"Country Music", och hänvisade i detta sammanhang till musikarrangemangen med underlag i ett antal olika befintliga typer av "Country Music".
Har därför svårt att förstå varför du i denna förbindelse blandar in brass- och balalajkaorkester.
Vill ändå kommentera följande:  Brass- och balalajkaorkester är en såkallad
"bestättning", och inget "musikarrangemang" i seg.

Bakgrunden för mitt första e-mail var som nämnt en fundering över varför många dömer bort
olika existerande former av "Country Music" som mindre "Country" än andra.
Kommentera gärna detta i ditt nästa nyhetsbrev.

Mvh Thor

Det här kan vi lätt reda ut. Du skrev: Men generellt berättar texten i "Country Music" en hel "historia" från första till sista versen.  Detta är det unika med "Country Music"!  Mitt svar på detta blev ”För det första nämner du endast texten och att countrymusik skulle vara unikt för att det oftast handlar om en ”historia” som du uttrycker det. Men det är inte sant att bara countrymusik har den textformen, den förekommer i stort sett i all musik typ folkmusik från alla delar av världen, i jazzmusik, i den brasilianska samban och t o m i den nya rapmusiken. I Sverige har vi Evert Taube med sina berättelser och det som Mikael Wiehe skrev om”.

Jag vill också nämna alla gamla skillingtryck som finns i visböcker från förr.

Du påstod i slutet av ditt mail följande: Visst kan man bli "provocerad" över att diverse "bråkig" musik i dag benämns som "Country Music", men musikarrangemangen är i sammanhangen underordnade. Ja, om de ens har eller skall ha någon betydning. Mitt svar till dig blev: ”Musikarrangemangen har i allra högsta grad betydelse hur musiken ska klassificeras. En stor brassorkester som spelar Your Cheatin´ Heart kan knappast låta lika country som Hank Williams originalmusik, en balalajkaorkester kan inte heller mäta sig i countryfeeling med t ex Buck Owens när han sjunger Crying Time. Då jag lyssnar på grekisk musik, som också oftast har berättande texter får jag heller ingen känsla av amerikansk countrymusik. Självklart har det stor betydelse hur man arrangerar och hur instrumenteringen ser ut. Men trots att en del artisters inspelningar innehåller både steel och fiddle så är det inte alls säkert att det hela låter countrymusik”.

Att jag nämnde en brass- och balalajkaorkester i sammanhanget var endast ett förtydligande från min sida. Arrangemang och orkestrering går oftast hand i hand.

Du nämner också i samma andetag ”amerikanerna” och vad de tycker! Thor….”amerikanerna” är numera över 300 miljoner människor och jag slår vad om att alla inte tycker likadant. Inte ens de som är i musikbranschen.

Beträffande att många dömer ut den alltmer oigenkännliga musiken som strömmar ut från Nashvilles alla musikstudios tycker inte jag är så konstigt. Trots vackra berättande texter så blir det i alla fall inte countrymusik om arrangemangen flödar över med för mycket rockiga gitarrer eller för stora orkestrar med både brass och strings! Men åsikter om detta finns det gott om, det här var mina.  JL.

AFF-jam andra lördagen i varje månad.

AFF-medlemmar och alla andra är därför välkomna till: Bluegrass & OldTime-jam i Stockholm på Restaurang och Pub Saddle&Sabre nu på lördag kl.19.00.

Saddle&Sabre ligger på Tegnergatan 9, T-Rådmansgatan.

Det blir fullt ös, ta med instrument eller kom för att lyssna.  Det är gott om plats. Mat och öl serveras i restaurangen.  Mvh, Bobby  Ahl.  www.aff.just.nu

Hej Janne
Tänkte skriva några rader för att påminna Countryfolket om våra arrangemang i Värmland/Stockholm.
Redan den 27/1 kör vi LONESOME PINE "INDOOR" COUNTRYFESTIVAL på Hotell Selma Lagerlöf i Sunne och vi är mycket nöjda med att både Don Herron och Chris Schruggs kommer. (BR549)
Vi har även några av Sveriges absoluta toppar inom Hillbillyn. dvs Tennesse drifters-Uddevalla och The Blue Valley Boys-Torsby som delade scenen med Janne Lindgren på The Ultimate Country Cruise 2005. Cookiesn Beans som var ett av sommarens heta namn kommer tillbaka till Sunne på begäran från publiken/medlemmar.
Det blir "Live musik" på 3 scener från kl 18.00.info www.lonesomepine.nu
Den 11-12 mars arrangerar vi den 3:e upplagan av The Ultimate Country Cruise på M/S Viking Cinderella. Det blir samma koncept som tidigare år med Country musik från så många stilar vi kan hitta i vårt avlånga land.(Bluegrass, Honky Tonk, Cajun, Rock-A-Billy mfl.)
Alla CountrySM 2006 vinnarna uppträder på någon av våra 4 scener.
Biljetter bokas på tel 08 - 452 40 00   Pris från 495kr  inkl buffé
Hoppas det låter intressant!

Mvh,  Peter Jonsson
Från de djupa skogarna i Norra Värmland www.lonesomepine.nu   www.ultimatecountry.se

Hej  Janne,

Tack för upplysningen om fiddlarn. Synd att han var på Step One Records, som inte finns längre har jag läst på annat ställe eller,,,,,,.

Vill samtidig passa på att ge dig lite statistik som om ditt Nyhetsbrev:

Nyhetsbrev nr. 109       31 december 2003

Nyhetsbrev nr. 102          30 december 2004

Nyhetsbrev nr. 107         29 december 2005 

Nyhetsbrev nr. 098 (  4 sidor)       31 december  2006 (Nyårsafton)

Jag har sparat alla brev. Som du vet är jag ”siffergubbe” och kan inte bara räkna till 9, Nashville Number System. Det är ett enormt jobb du har gjort med att tillhanda oss nyheter om vad som händer på bägge sidor om atlanten. Det är inte konstigt att du inte hinner ut och spela mera.

Fick härom dan den första mixen från Nashville nyaste studio, låten heter ”Meat Jack”. Om någon vill ha mp3 versionen av låten skicka mig ett mail på neatlic@yahoo.se och berätta att så är fallet kommer det en låt tillbaka. Obs den är 5.92 Mb stor.

God fortsättning på det nya året,  Bosse i Äppelbo

STORY   BEHIND   THE   SONG

According to Charlie Louvin, “I Take The Chance” was written by his brother Ira.

Charlie said, “The song is almost self-explanatory. Ira wrote the song and I suppose at the time he wrote it, he liked someone else better than he liked his wife. I worked on the song some but he basically write it.

Although the song was a Louvin Brothers tune, the duo never had a hit record on it.

The Browns scored a # two hit on the song in 1956, Ernest Ashworth took it to number 7 in 1963 and Kathy Edge got it to # 89 in 1987

Hello fellow players,

The world of steel guitar is mourning the loss of Sneaky Pete Kleinow.  Undoubtedly, one of the nicest steel guitar players of all time.  I've known Sneaky since 1969 when Guitar Player Magazine devoted several pages of the third issue to Sneaky Pete, Rusty Young of Poco and Bobbe Seymour.  Since this time, even though he was on the far left coast, I followed everything he did as he did me.

Just recently, he came by my store and did an interview while he was in town recording with an up an coming new act from Los Angeles.  He expressed interest in buying another Fender 400 steel guitar from me to use as backup.  Sneaky was an extremely innovative player who copied no one was a wonderful gentleman.  Anyone who ever met or heard him will miss him.

The list of artists he has recorded with reads like a Who's Who of the music business.  Folks like Joan Baez, The BeeGees, Rita Coolidge, Dion and the Belmonts, The Eagles, Billy Joel, Gordon Lightfoot, Little Feat, Joni Mitchell, Kenny Rogers, John Lennon, Ringo Starr, and the list goes on and on.  We'll miss ya Sneaky.  May Heaven see that you never break another G# string.

Click here for my interview with Sneaky.  www.steelguitar.net/audio/sneakypete.wma

Many of you have asked about Jimmy Clark's tuning on his six string guitar.  Here's what Jimmy replied in an email to me.

Bobby: First of all let me say how much I enjoyed visiting the other day.........Let me know when that Fender 400 is up and happening.........I was amazed that someone had an inquiry to how I tune the GFI, on the steel guitar forum........D9:  from high to low:   1:) F#.... (2:)....D....(3:)...A....(4:)...F#....(5:)....E..(6:)....D.......and then another: low D again( if I go with 7 strings.) My left knee lever left: lowers the D's to C#......and my right knee lever right: raises just my high D string, a full step to D........that's it........I hope that perhaps you can get the Fender to do the same thing....or something similiar.......God Bless, your support means a lot:   Jimmy C. Clark         

Jimmy's theory behind this tuning is since he is playing pure country music for a living in the heart of Nashville, Tennessee, he doesn't need all the extra distractions like chromatic strings and strings that line up to play a chromatic or diatonic scale.  Get rid of all the things on the tuning which can possibly get in the way.  This way if the bar is in the correct place, no matter what string you hit, either on purpose or accidentally, will work and be in tune.  Every note is correct if the bar is in the right place.  This frees up a lot of time to concentrate on just pure country steel guitar playing and not having to worry about skipping certain strings to play the more complicated chords or jazzy things.

This is Jimmy's thought and also the thoughts of such players as Ralph Mooney.  Keep it simple.  The people will love it, you'll make more money and steel guitar won't be as complicated.

The silly thing is, the first time I ever sat down behind this tuning, I immediately played it like I had been playing it for years.  You may say it's a silly tuning possibly, but think about how easy it is to play and what people really want to hear out of steel guitar and you may be able to understand Jimmy's thinking in getting rid of all the extra things, stepping back 40 years and just being a great, basic steel guitar player.

Having experienced some difficulties from a reader of these newsletters and having seen several prominent steel guitar players having had the same difficulty, I feel this problem needs to be addressed.  The problem is not seeing high profile steel guitarists post on the steel guitar forum or make themselves readily accessible to the public.

Many players would love to talk to ole Weldon, Buddy, Tommy, Paul etc and see them post frequently and have them accept their emails at any time of the day or night.  But unfortunately, there seem to be a few folks that ruin it for the rest of us.  They will send fault finding, insulting, argumentative emails to these high profile players and even attack them on the forum primarily to make a name for themselves and not to do the forum, themselves or the targeted player any good.

The best way for these great players to duck these issues is to not post at all.  Of course I realize 99% or more of the public are not guilty of this inappropriate behavior.  Naturally with thousands of folks getting this particular letter, there will have to be some dissenting views and a person or two who will have to take what is being said totally out of context, put their spin on it, even to the point of being untrue and posting it on a public forum.

If I'm having this trouble, I can understand why we don't hear anymore form the wonderful high profile players that we would all love to hear more from.

The landmark guitars newsletter generated many comments from players who lived through this era and seen the things take place that I mentioned in the newsletter.  Everyone has agreed totally with the facts that I have presented and many said they got misty eyed when they thought about the great guitars they had owned and I had mentioned from their past.

Just remember, as great as those old guitars were for their era, technology has marched ahead and some of the greatest guitars ever make are undoubtedly being made today.  I have to marvel at some of the innovations that some of the builders, experimenters and free thinkers are coming up with today.

This means is that the future of steel guitar is getting better and more secure even from our hardware point of view and not just from the fertile minds of the brilliant players who are coming up today.

I have an extremely intense and always on sense of humor.  It affects most people in a positive way, however there are a few who don't understand it.  To those folks I say I'm here to enjoy life and I don't take anything in life seriously enough to get mad about.  If you don't have a sense of humor, at least try to understand mine.  If you could see me right now, I'm giggling profusely as I usually am.

 Your buddy,  Bobbe Seymour

Ännu en hel arbetsdag med inspelning hos Martin Klaman på förmiddagen på Flintbacken i Stockholm och i min egen studio med Hillfillies på kvällen. Pensionär…… glöm det! Det gäller att inte slöa till. Duvorna får jag mata en annan gång!

Vi hörs på söndag,

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: countrymusicsweden@comhem.se   HomePage: www.steelguitar.nu  

                               Nyhetsbrev nr. 004 (  3 sidor)     14  januari 2007

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på   http://country.vingar.se eller www.vingar.se

 Det har varit lite krångel med datorn den senaste tiden då vår server har ändrats till comhem istället för chello. Ni har min rätta adress här ovan men än så länge går de gamla adresserna fram. Om ni skriver till mig och inte  får svar så försök igen! Jag svarar för det mesta under samma dag eller dagen efter.

Idag har hustrun och jag varit på Stockholm, ja båten alltså, och ätit en väldigt god brunch.  Samtidigt fick vi se några nya vyer av Stockholms infart, staden alltså, då båten körde ända fram till Waxholm och tillbaka. En tur att rekommendera både som sevärdhet och framför allt för den goda maten. Oj, vad mätta vi blev!

Alison Krauss må vara en duktig sångerska och  musikant, men att producera andra artister som nu senast Alan Jackson blev en katastrof för alla. Alan har gjort kanonplattor hittills i sin karriär men den här CDn ”Like Red On A Rose” ska ni akta er noga för. Ge hellre pengarna till Frälsningsarmén.

Joe Paul Nichols skickade mig sin senaste platta och den är superbra. Sådan countrymusik skulle man önska att alla i branschen spelade in. Kolla in hans  hemsida www.joepaulnichols.com  Ni kan lyssna på några smakprov i mitt program Country, Country Music på Radio Lidingö 97,8 på tisdag klockan 20.00.

Här lite övriga nyheter, Janne Lindgren

Eftersom en del män i skor har hört av sig och sagt phula ord när de inte har kunnat tanka hem och titta på YouTube-videor så kommer här ett förtydligande:

Markera och kopiera webadressen i adressfältet (högt upp i bildfönstret) till den video på YouTube som ska tankas hem till datorn. Surfa sedan till http://video.qooqle.jp/dl/ och klistra in adressen i fråga i fältet under Video URL och klicka sedan på adressen som syns under Download URL. Då poppar en dialogruta upp där man kan klicka på Save to disc och spara filen på valfri plats i datorn. Sedan möljar det på ett tag medan filen segar sig fram i tåten in till datorn.

Öppna sedan Utforskaren och leta reda på den hemtankade filen, högerklicka på den och välj "Byt namn" i gardinmenyn som poppar upp då. Skriv .flv sist i namnet och klicka retur. Sedan är det bara att dubbelklicka på filen så spelas den upp.

Om datorn inte kan spela upp .flv-filer så surfa till denna sida på download.com http://www.download.com/3120-20_4-0.html?qt=flv+player&tag=srch&tg=dl-20 och tanka hem en .flv-spelare och installera den.

I vår knäppa dator måste man först öppna .flv-spelaren och sedan dra och släppa en fil i den för att den ska spela upp den. Om det är samma för er så lägg då spelaren som en genväg på skrivbordet så går det snabbt att hitta och öppna den.

Och Janne: När du ändå är igång och läser det här kan du väl ta ut det bifogade Pålle-solot och tabba ut det i nästa nyhetsbrev, hehe! I gengäld ska jag gärna tvätta bilen, diska eller äta upp spenaten åt dig nå'n gång.

Solot i fråga finns för avlyssning och beskådande på http://www.youtube.com/watch?v=W6lIB3mmDH8&mode=related&search=  Bandet envisas med att det är bra, och jag är oduglig på speed picking (snyft!) Vad ska jag göra?

Hdg!  Anders Brundell

Hej på er !

Vi såg i TV-bladet att SVT sänder en hyllning till Willie Nelson under namnet "Willie Nelson & friends - outlaws and angels".

Har ni också sett det ? Countryhälsningar ,  Egon & Elisabeth

Jodå, vi såg programmet!  JL.

Kom hem söndag kväll efter att ha varit borta över helgen. Hade VHS:en på inspelning av" Willie Nelson and friends" som gick sent lördag kväll i TV 1. Har just avnjutit den och hoppas att ni inte missade den. Trots att inte allt var tradionell country fanns det en del höjdare. När ex.vis har vi fått se Merle Haggard o Willie samt Jerry Lee Lewis  samtidigt på scen i den svenska statliga televisionen? Några Merle-låtar typ "Mama tried" bl.a. Tydligen får man hålla koll på TV1-tablån i fortsättningen!

Bengt Ohlsson Nässjö

Hej.

Country Bandet Don Redmon Band ska ha ett Release Party i Norrköping den 26 januari 2007. Klicka på länken för mera information. http://www.donredmonband.com/newpage10.html

Med vänlig hälsning  Ulla Karlsson – Webbansvarig för Hemsidan

Plans for the 2007 CMA Music Festival are well underway. And it's going to be BIG, proving once again that the CMA Music Festival is the ULTIMATE COUNTRY MUSIC FAN EXPERIENCE! 

Singer Stonewall Jackson filed a $10 million lawsuit Thursday against the Grand Ole Opry and its management, claiming age discrimination, breach of contract and retaliation. Jackson, age 74, has been a member of the show since 1956. He contends that his appearances on the show have declined after general manager Pete Fisher was hired in 1998. According to the Associated Press, Jackson says Fisher told him "I don't want any gray hairs on that stage or in the audience, and before I'm done there won't be any," and, "You're too old and too country." Steve Buchanan, VP of media and entertainment for Gaylord Entertainment denied the allegations, commenting "The allegations of age discrimination are without merit, as evidenced by our lineups in each and every show." Opry performances regularly feature performers older than Jackson, including Porter Wagoner, Jimmy Dickens and others. Jackson claims that he lost his health insurance coverage through the Opry and suffered humiliation, embarrassment and hardships which led to heart problems.

Hello Texas Gospel Jamboree Family & Friends...Due to the bad weather icey conditions in and around the DFW area, we have decided to cancel this evenings performance of the TGJamboree. Your safety is important to us and ultimately, we know that God is in control. I have produced and hosted more than 150 shows since 1990 and this is the first one that I have had to cancel and rechedule. We will let you know the recheduled date ASAP. I spoke to Regina of the HUCKABA FAMILY and MARVIN & KAREN STEWART and they are looking forward to a rescheduled date soon. My heart is heavy but we must trust God in all things. Honestly, you all will never know how much you mean to us and how much we look forward to seeing you and sharing the love of GOD through fellowship and music. Our March Jamboree and all the others are on schedule. Please keep in touch and we will do the same and SOON and VERY SOON, we will come together and sing!! In the meantime visit our website, sign our guestbook and call us anytime. Be sure and catch the Texas Gospel Jamboree radio show. link up at www.cgcradio.com

www.royelclark.com 972-289-4439

God Bless You, Royel & Elaine, Jeane & David, Samuel & Hollie

Jag vill påminna er om att jag just har fått hem en bunt med intressanta prylar som 2 begagnade pedal steelar, 3 stycken Regal Dobros, massor av strängar till pedal steel, dobro, banjo, mandolin och akustisk gitarr, finger picks National superfina, instruktionsmaterial för dobro och andra instrument.

Skriv en rad om du är intresserad av att veta mer detaljer.

Vi hörs snart igen,  Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: countrymusicsweden@comhem.se  HomePage: www steelguitar.nu

                               Nyhetsbrev nr. 005 (  7 sidor)     18  januari 2007

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på   http://country.vingar.se eller www.vingar.se

 Så har ytterligare en av medlemmarna av det legendariska countrybandet The Buckaroos avlidit. Läs historien här nedan om Buck Owens fantastiska band. Tack Peter Ahlm för att du sände mig artikeln. JL-

Today's - TWANGTOWNUSA.COM COUNTRY MUSIC REPORTER

"We Don't Write The News...We Report The News" Marty Martel Reports:

Doyle Holly passed away this morning after a long battle with cancer. Doyle Holly Born Perkins, Okla. - June 30th, 1933 / Died Nashville -13 January 2007.

There will be no memorial service.  Doyle's request was to be cremated. 

A Message From Doyle: "Doyle has asked me to convey to all of his wonderful family, friends, and all who have prayed for him, that he truly feels and appreciates everyone of their prayers, concerns and well wishes. It is difficult at this time.  He has valiantly fought the cancer for nearly 5 years.  He is resting in peace now with the Good Lord and there is no pain."   Ginny

Howdie!

Lördag den 24 februari 2007 spelar The High-Jacks på Rockland i SALA!

En kväll fullt med Rock N Roll och Country utlovas!!

Keep on Rockin´ & Stompin´

Hej Janne!

Här kommer en uppföljare till mina e-mails och dina kommentarer.

Visst är det så att det finns hundratals miljoner invånare i Amerika.
Men, Janne, tror du verkligen att det finns lika många uppfattningar om "Country Music"?
Hur som helst.  Det finns fakta i historieböckerna om "Country Music"
som jag tror de flesta amerikaner enas om.
Dessa fakta berättar om folkmusik från olika platser i världen som i början på 1900-talet
sammansmälte till det som i 1920-åren kommersialiserades med hjälp av radion till "Country Music".
De instrument som så småningom urskiljdes som en standard var akustisk gitarr,
fiol, banjo och mandolin, och kompletterades som oftast med kontrabas.

Du skriver att en balalajkaorkester inte kan, oavsett musikarrangemang,
få till samma "Country-feeling" som Buck Owens och hans "Crying Time".
Men hur mycket "Country" är egentligen originalbesättningen till Buck Owens & His Buckaroos?
Du lägger stor vikt på instrumenteringen för att musiken skall klassificeras som "Country Music", men besättningen till Buck Owens & His Buckaroos består ju till nästan 80% av "icke-country-music"-instrument enligt ovan! Deras besättning var fiol och akustisk gitarr (så långt allt väl), men vad
med deras Fender Stratocaster elgitarrer, elbas, pedal steel guitar och trummor som huvudsakligen kom under 1950-åren?  Även om pedal steel guitar på inspelningar såg "dagens ljus" i 1954 med Bud Isaacs insats på Webb Pierce's "Slowly", så var det tack vare herrarna Shot Jackson och Buddy Emmons som i slutet av 1950-åren bidrog med deras "Sho-Bud" till instrumentets "gyllene år" under 1960-åren. Nästan 40 år efter att akustisk gitarr, fiol, banjo och mandolin grundlade
"soundet".

Jag tror att en balalajkaorkster med rätt arrangemang och annat spelsätt har bättre förutsättningar att låta som genuin "Country Music" än vad Buck Owens & His Buckaroos har.  Det finns i en balalajkaorkester fioler och instrument som motsvarar kontrabas, mandolin, akustiska gitarrer och
banjo.
Till och med en gammeldansorkester med annat arrangemang kommer att låta som äkta "Country Music" då deras besättning ofta består av kontrabas, akustisk gitarr, fiol och dragspel.  Dragspel har ju som känt också ingått i olika autentiska "Country-musik"-besättningar.
Utöver detta har jag hört gammeldansinspelningar där även banjo och mandolin ingår.

Du skriver att en brassorkester aldrig kommer att låta lika "Country" som Hank Williams
"Your Cheatin' Heart".  Här tycker jag att du träffar "spiken på huvet", och jag håller fullständigt med dig.  Men anledningen till att en brassorkester aldrig kommer att låta lika "country" som Hank Williams "Your Cheatin' Heart" beror till 100% på vilka instrument som ingår i denna orkester/besättning,
och inte musikarrangemangen.  Visst är det så att musik som spelas av blåsinstrument,
och som ingår i "familjen" brassinstrument (sv: "mässingsinstrument"),
måste arrangeras med olika stämmor då instrumenten inte kan spela mera än en ton i taget.
Men det är en annan "femma".

Dagens kommersiella "Country Music"-besättning består som oftast av el- och akustiska gitarrer,
elbas, trummor, pedal steel guitar och fiol.  Så har det mer eller mindre varit sedan 1960-årens
kommersiella "Country Music".  Påverkan av andra musikformer, musikarrangemangen
och hur instrumenten hanteras, har gett olika former av "Country Music".
Vad har då dessa olika former av "country music" för gemensam nämnare om inte texten!

Jag har tänkt genom dina kommentarer ett antal gånger, Janne.  Din fokus har till stor del
varit på instrumenten.  Men enligt historieböckernas hänvisning till vilka instrument som ursprungligen fanns som standard i "country music" (se ovan), så är Buck Owens med denna utgångspunkt inte mera "country" än dagens nyare former av musikstilen.
Det samma gäller för Merle Haggard, Don Gibson, Jim Reeves, George Jones, Tammy Wynette,
Patsy Cline, Johnny Paycheck, Johnny Cash, Loretta Lynn, Bobby Bare, med många, många flera som kom under sent 50-tal och under 60-talet.

Du skriver att "country-musik" är en hel vetenskap som fordras lång erfarenhet att förstå sig på.
Jag köper inte detta då "lång erfarenhet" ofta har som "vana" att färglägga en persons
subjektiva uppfattning.  Har sådana personer inte förmågan att tänka och uttrycka sig objektiv,
eller besvärat sig med att läsa historien bak vissa fakta om musikformen, så förstår jag mycket väl att många har (o)vanan att rikta tummen ner för andra varianter av "country music" än vad dessa tycker om.
Tråkigt blir det när samma personer är nerstämda över att människor i allmänhet
har förutfattade meningar om "Country music".

Mvh Thor Gilhus

Countryband årets Kirunabo, KIRUNA, KURIREN

Willy Clay Band är Årets Kirunabo. Det tycker 800 Kirunabor som röstade fram dem till titeln.

För nionde gången har Årets Kirunabo utsetts.
Kjell Törmä överlämnade på tisdagen pris till countrybandet Willy Clay Band som vann omröstningen via Kirunatidningens läsekrets. De gav 38 procent av rösterna till bandet, som gett ut CD:n Rebecca Drive och som även turnerat i countrymeckat Nashville.
Pristagarna och bandmedlemmarna är Örjan Mäki, Fredrik Elenius, Björn Pettersson, Tony Björkenvall och Reine Tuoremaa.
– Det känns mäktigt! var Björn Petterssons reaktion på den ärofyllda utnämningen. Sedan firade bandet med tårta och fick kaktus i stället för en vanlig blombukett. Gillar man country från södra USA så hänger väl kaktusarna med på ett hörn kan man tänka.

www.Kuriren.nu   Norrbottenshälsningar Karin

www.live365.com  Här kan ni lyssna på härlig countrymusik dygnet runt.

Hello Janne,

I hope all of you are doing well. Thanks for keeping me posted on radio Lidingo.

Bobby Flores

STORY   BEHIND   THE   SONG

A few  hit songs have the privilege – or the misfortune – of having more than one story –or tale—of how that song was created or where the idea for the tune came from.

Such is the case of Dolly Parton’s  1973 number one, “Jolene.”

In a 1980’s interview it was noted that a young girl scout met Porter Wagoner at a Porter/Dolly concert and gave Porter an autographed photo of herself inscribed, “Love, Jolene” and Porter later gave the photo to Dolly, who was impressed by the photo and the name “Jolene.”  Another history books notes that the young lady named “Jolene” gave the autographed photo to Dolly herself backstage at a concert and the child and her name inspired Dolly to write the song.

And in a 1990’s interview, one of Dolly’s kinfolk reported that “Jolene” was actually a bank teller in Nashville, Tennessee, who was exhibiting more than normal interest in Dolly’s husband, Carl Dean.  Dolly reportedly confronted the lady teller in the bank and the heated discussion which followed resulted in Dolly losing her wig!

But regardless of the inspiration for “Jolene,” the RCA Victor single entered the country music charts November 3^rd, 1973 and made it to number one the week of February 2^nd, 1974.

It was Dolly’s 34^th charted song and was on the charts for 19 weeks.   The single also scored a # 60 on the pop charts.

Just nu sitter jag och lyssnar på senaste utgåvan av MrMusic Country . Som vanligt är det en kanonplatta med många kända och okända artister. Här finns Merle Haggard, George Jones, Patty Loveless, Alan Jackson men också artister som Jamey Johnson, Paul Lopez, Brian Burns med flera. En utmärkt platta att ha i bilstereon.

Tel. 031 – 734 37 30

 Allt för denna gång! Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: countrymusicsweden@comhem.se  HomePage: www steelguitar.nu

                               Nyhetsbrev nr. 006 (  3 sidor)     21  januari 2007

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på   http://country.vingar.se eller www.vingar.se

 Nu har jag vaknat till efter en jobbig helg! Ber om ursäkt att det dröjt lite med Nyhetsbrevet.  I fredags åkte Christer Rosenkvist och jag till Kumla (utanför murarna)  och spelade inför en entusiastisk publik som jag sällan eller aldrig upplevt tidigare. Svenerik Blom, Thomas Hydén m fl hade bjudit in oss till en helkväll i countryns tecken. Christer är en av få entertainer inom svensk countrymusik och han bjussade på sig själv och lite till under hela kvällen. Tala om succé! Vi körde vår vanliga Minstrelsrepertoar som vi har med bakgrunder på MiniDisc och det funkar förträffligt. Carolina Åkerlind och jag brukar göra ungefär likadant. Arrangörerna får mycket ljud för rätt lite pengar, som jag ser det hela. Det var en MYCKET trevlig afton och mycket folk. Man blir förvånad! Tack Svenerik, Thomas, Irene och alla andra inblandade. Vi kommer gärna tillbaka – om min hälsa tillåter  -  och då har jag gärna också Carolina med mig.

Här lite övriga nyheter. JL.

DEL REEVES HAS DIED AT 73

The man who will always be known for his massive trucking hit 'Girl On The Billboard', Del Reeves, has died after a long illness. He was born Franklin Delano Reeves in 1933 in North Carolina. His first claim to fame was when he had his own radio show at the age of 12. By the time he was 27 he had his own TV show and the hits started in 1961 - his first hit was for Decca - a song called 'Be Quiet Mind'.  His move to United Artists four years later gave him his big number one hit 'Girl On The Billboard'.

Del managed to hit the charts nearly 50 times as a solo act and had hit duets with Bobby Goldsboro and Billie Jo Spears. He also appeared in a number of movies.  He was a fun guy too and included many impressions and comedy material in his act. In the 90s he moved into management and was the man who discovered Billy Ray Cyrus.

Hej Janne !  Nu är det som följer....

Blekinge debuterar med en countryfestivaldag !

Karlshamn gör sin första festivaldag och placerar sig nu på kartan för dessa events. One58 står som arrangörer och har i dagarna skapat en förening, då för att främst stödja och gynna de lokala musikerna. Men som synes... blandar vi o ger !

Föreningens namn är förstås Carlshamn Country Förening !

Köp biljetter och få information om denna festival via Turistbyrån i Karlshamn 0454 - 81203 eller via www.one58.se  För vidare info  www.carlshamncountryförening.se

Med vänlig hälsning, Lena, Roger, Anders och Johnny / One58

Hej Janne!
Jag har lyssnat på utsändningen från CMA award och jag tycker att det var
förfärligt. Pratigt, långsamt och tråkigt. Om denna show gjorts i Sverige
och man annonserat den som country så borde man begära pengarna tillbaka pga
falsk marknadsföring.
Gretchen Wilson och George Strait var OK. George som kom på slutet var den
ende som lät lite country.
Det vore intressant att veta om denna typ av musik säljer i USA och Sverige.
                                                     Hälsningar Lars Rune

Dessvärre så är det nog så att denna typ av musik säljer mycket bra i USA. Men det gör ju inte det hela mer country. Många amerikaner gillar skvalmusik som inte engagerar. Många andra gillar ”pure country” typ Bobby Flores. D v s i USA, precis som i alla andra länder, finns det olika smak beträffande musik och i allra högsta grad, vad som är country. Vi renläriga får hitta vår musik i de fantastiska Bear Familyboxarna, för att ta ett exempel. Vi är ju inte tvungna att lyssna på skitmusik, eller hur Lars?  Simma lugnt. JL.

Howdy!

Jo på Kris K har jag lyckats få biljett till parkett 2a rad! Konsertnytt: Waylons grabb Shooter Jennings uppträder i Stockholm på Kägelbanan torsdag 3 maj. Biljsläpp imorgon 08 Södra Teatern pris 195:- har ej ngt på cd men läst att han släppt en live-cd och är ganska rockig!

           Hälsningar till er båda!  Nisse

Hej!
Missade ni premiären av Kalle Oldbys Country i P4 i lördags?
Lyssna i efterhand på hemsidan
http://www.sr.se/cgi-bin/p4/nyhetssidor/index.asp?nyheter=1&ProgramID=2750
Ett program som borde tillfredsställa även "country-puritaner" :-) och som
även framkallade rysningar från Lloyd Green och minnen från Furuvik för
några år sedan en sen natt med honom helt solo på scenen.

Bara att hoppas på en lika bra blandning även i fortsättningen!

Hittade även en sammanställning på var det sänds country i P4 på den här
länken: http://www.sr.se/musik/index.asp?ProgramID=917
Eftersom man kan höra lokalradion från hela landet på nätet så är det bara
att hänga med och botanisera bland de få programmen..
Flera av dem har också arkivet öppet så man kan lyssna på äldre sändningar.

Kurt Eriksson, Östervåla
 

Det bästa med att lyssna i efterhand är att man kan spola förbi det ”icke country”! Jag spolade rätt mycket under denna timmes program. Några få höjdare fanns med, men det är alldeles för lite för att som Oldby påstod inledningsvis ”det som ÄR countrymusik”! Ja, ja han lurar åtminstone inte mig! Synd att du Kurt gick på det! JL.

Janne,

Looks like you're playing some great music!!! Keep up the great work!

Billy Yates
 

Tack Billy, tråkigt att inte alla kan höra mina program. Nästan alla radiostationer kör numera ut sina program över Internet. Dock inte Radio Lidingö!  JL.

STOCKHOLM COUNTRY MUSIC CLUB
KALLAR TILL ÅRSMÖTE

LÖRDAGEN DEN 17 FEBRUARI KL 17.00

LOKALEN ÖSTGÖTAGATAN 19

ÅRSMÖTESHANDLINGAR FINNS TILLGÄNGLIGA PÅ ÅRSMÖTET

 EFTER ÅRSMÖTET HAR VI CLUBTRÄFF

 NÅGOT ATT ÄTA OCH NÅGOT ATT DRICKA FINNS ATT KÖPA

 UNDERHÅLLNING OCH LOTTERI

 VÄLKOMNA önskar STYRELSEN

 NI SOM HAR MEDDELAT E-POSTADRESS FÅR KALLELSEN VIA MAIL

STORY   BEHIND   THE   SONG

According to Roger Miller, the idea for his 1965 hit, “King Of The Road,” came from a roadside sign he saw while driving to Chicago to catch a plane. The sign read “Trailers For Sale or Rent.”  Roger said that the sign sort of stuck in his mind for awhile and when he finally decided to write “King Of The Road,” the rest of the song just seemed to fall into place.

“King Of The Road” entered the country music charts February 13^th, 1965 and made it to number one, where it stuck for 5 weeks.It was Roger’s 7^th charted song and was on the charts for 20 weeks. The Smash Records single also scored a #4 on the pop music charts.

I förra veckan hade jag Hillfillies i studion och det är alltid riktigt roande. Det är kaffe, sallader, pilsner och mycket pratande. Ibland spelar vi in lite också! Och som någon påstod i bandet om när de är ute och spelar  ”vi har tydliga regler beträffande alkohol, men är flexibla”! Visst är det en härlig reflektion?

 En pilsner före ett framträdande tycker jag absolut inte är fel, det kör jag alltid med. Då släpper lite av spänningen! Efter två pilsner släpper alla hämningar och efter tre tycker man själv att man är världens bästa, vackraste och snabbspelande. Tyvärr är man ensam om att tycka så, alla andra tycker att det låter fördj-t!
Ja, någonting har man lärt sig under sina 45 år i musikantbranschen.

Någon frågade mig häromdagen om jag hade noteringar och foton på allt jag jobbat med. Visst har jag det.  Redan 1960 spelade jag med The Horn Mountain Boys med Rolf Dalquist, Pär Olof Losvall, Håkan Andersson och Claes Johansson. Vårt första jobb var på Sunside på Malmskillnadsgatan i Stockholm.
Sedan dess har albumen fyllts på undan för undan och jag har ca. 20 sådana fulla med bilder och data. Country Instru-Minstrels startades 1964 och blev sedan Country Minstrels.

Där fick ni lite historia och nu slutar jag för denna gång. Ha det bra!

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: countrymusicsweden@comhem.se  HomePage: www steelguitar.nu

                               Nyhetsbrev nr. 007 (  3 sidor)       januari 2007

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på   http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Hej vänner, nu jag lite sen igen! Men anledningen är att jag faktiskt glömde bort Nyhetsbrevet igår. Det var helt klart att skicka men minnet svek.

Här kommer i alla fall lite nyheter åt er! Janne Lindgren

Hej Janne!

Vill återigen tacka för en trevlig kväll på Husaren i Kumla i fredags kväll. Nu får man väl vänta ett halvår igen tills man får se dig (er) igen, såg er i Degerfors i sommras. Det skulle ha varit roligt att få veta hur den där maskinen du hanterar (steelen) fungerar, det ser så lätt ut när du spelar men det måste vara ett elände att hålla ordning på fingrar, fötter och knän.

Hälsa Christer, tack igen och på återhörande. Med vänliga hälsningar.  Sven-Olof

Det blev en mycket trevlig kväll tack vare den fantastiska publiken och den goda pilsnern. Apropå Kumla så måste jag rekommendera Mona Lisa. Ja, inte sossarnas nya partiledare, utan Restaurangen på Trädgårdsgatan i Kumla. Christer och jag åt varsin jättetallrik med kebab där innan vi åkte till Husaren. Oj, så gott och så mycket mat för pengarna. Upplysningsvis drack vi Coca Cola till!  JL.

Hej, Janne!

Jag blev rejält förvånad när jag läste i Nyhetsbrevet 07006 att en pilsner före spelningen är ok. Lättöl, alltså? För det är väl ett jobb att vara musiker, eller? Inte f-n tar jag mig en starköl innan jag sätter mig i bussen och kör runt med tanterna i Arvika. Och, nej, det är inte skillnad. Jobb som jobb. Dvs så länge man tar betalt för det.

Den där "pilsnerinställningen" visar bara att man inte tar det man gör på allvar och därmed kan man heller inte tas på allvar av andra.

Om jag vore chef eller i bestämmande ställning för ett nöjesställe, oavsett vilket, skulle jag aldrig betala den som tagit sig något före spelningen. Sedan får artisten heta vad han/hon vill. Och aldrig att vederbörande skulle få komma tillbaka. Kanske verkar min inställning lite torr, men jag känner ingen som blir bättre på jobbet av att kröka och det är respektlöst mot publiken.

Dåligt! Carlson, med hakan

Bra att du inte dricker pilsner då du kör buss, det uppskattar vi alla. Men visst är det skillnad på att underhålla folk eller att transportera dem. Det tycker åtminstone jag. Men även här går åsikter isär och vem som har rätt eller fel är svårbedömt. Under min tid som musikant – 45 år – har det för mig alltid varit okej med en pilsner före ett framträdande. Men som jag nämnde i tidigare Nyhetsbladet….. EN pilsner! Samtliga de ställen jag har jobbat på som musikant har accepterat denna pilsner och väldigt ofta har det varit arrangörerna som faktiskt bjudit på densamma inklusive lite käk. De har förstått att om artisterna är på ett bra och sprudlande humör (ja, man kan bli sån efter en pilsner) så säljer de (arrangörerna alltså) ännu fler pilsner i baren och folk återkommer nästa gång eftersom de har haft så trevligt. Jag kan säga dig ärligt Thomas att jag har blivit återbokad på massor av ställen trots min positiva inställning till pilsnern. T ex så jobbade jag två säsonger med Minstrels som husband på Svarta Pannan och likaså på Country Palace under lång tid.  Arrangören bjöd ALLTID artister och musiker på en pilsner. That´s life Thomas! Men jag har ju ingen aning om vilka platser du jobbat på under åren som musikant. Du har säkert haft kul ändå! JL.

PS. Lättöl innehåller 2,2 eller 2,8 volymprocent alkohol. Du dricker väl inte en sådan innan bussfärden, aj, aj!  DS

Tycker det blivit lite jobbigt med debatten mellan Janne och Thor Gilhus. Förstår precis vad Janne försöker att få fram genom exempel typ balalajkaorkester och dylikt.

Hänvisningar till diverse s k  historieböcker ger inte alltid rätt beskrivningar som går in lite mer på djupet. Böcker som i samlad form beskriver olika musikformer inkl. Country är ofta dåliga värdemätare i sammanhanget.

Countrymusik beskrivs ofta med en klar betoning på folkmusikrötterna, lite Carter-Family och diverse Old-Timeband etc. Benämningarna genom åren kom att bli ”Hillbilly & Folkmusic”, Hillbillymusic, ”Country & Western” för att i dagsläget kort och gott bli ”Countrymusic”. Inom ”Countrymusic” räknar man in i princip allt från traditionell country, modern country (där mycket numer är vad vi kallar pop-country, bluegrass, western-swing och på senare tid s k alternativcountry.

Utvecklingen från old-time till grunden för hillbilly lades redan på 30-talet, dels genom bl.a Jimmie Rodgers och ett antal artister som redan så tidigt hade grunden rent instrumentmässigt till dagens traditionella countrymusik, man hade gitarrer, ståbas, fiddle och steelguitar. Redan på 30-talet hade man börjat att förstärka akustiska steelgitarrer, man byggde in mikrofon kopplad till högtalarlåda med inbyggd rörförstärkare. Lyssna på tidiga inspelningar med bl.a Floyd Tillman, Jimmie Davis, Milton Brown eller andra western-swinggrupper från tidsperioden. Under 40-talet blommade det ut med massor av artister och grupper med Ernest Tubb och Hank Williams osv osv. Att sedan soundet utvecklats vidare med el-gitarrer, pedaler på steelen samt trummor förändrar ju inte i sig så mycket om sättet på vilket man nyttjar instrumenten inte förändras alltför mycket. T.ex stråkar eller för mycket dunkande på trummor medför däremot förändring.

Det här med att ”de flesta amerikaner enas om vad som är country-musik” köper jag definitivt inte.

Countrymusiken är fortfarande i hög grad relativt regional när det gäller befolkningen i allmänhet. Har själv vid olika tillfällen pratat med personer från USA som i stort sett knappt kunnat namnge en enda countryartist. Om jag då hjälpt till på traven och nämnt några av de mest kända aktuella artistnamnen så har svaret kunnat bli ”att den eller den känner man till utan att veta mer än att det är en sångartist”.

Visst, var och en får vara salig i sin övertygelse om vad som är country och var man ska sätta gränser.

Detta förändrar ändå inte vad jag brukar kalla countryns mittfåra, utifrån beskrivningen ovan, ju större avvikelse ju längre ut i periferin från mittfåran och ju mindre utav countryns själ och särart. OBS, detta utan att på något sätt nedvärdera musik som avviker i större eller mindre grad, lyssnar själv på en del utanför countryn och sådant som avviker lite för mycket men som jag ändå gillar som musik.

Göran Adolph - Radio Haninge, FM 98,5 mHz. Producent & DJ för "International Country", 

Direktsänt tisdagar 16.45 – 18.15.

Vi fortsätter med succé-jammen på Restaurang Arken, Göta Arken-huset, Medborgarplatsen 25. T-Bana Medborgarplatsen. Tag med instrument eller kom för att lyssna.

Alla är välkomna. Det finns mat att äta, öl och vin att dricka. Det är hyfsade priser, gott om plats och fri entré. Mvh, Bobby Ahl   www.aff.just.nu

Boka in datumet nu !   Lör. 24/2 2007 Sveriges Största Skivmässa i Solnahallen, Solna.

Hitta musiken du söker... Botanisera i en hel hall fylld med kunskap och 600 meter skivdisk. Internet är bra, men komplettera gärna med ett fysiskt besök på Sveriges största skivmässa. Mycket blir sagt på en skivmässa, information är lätt att få även här och ett passionerat intresse för musik och cd/lp delas gärna med andra, fråga, sök, botanisera och mingla.

Upplev en skivmässa - hitta plattorna du söker och bli tipsad om de du inte visste fanns.

Vårens stora skivmässa arrangeras i Solnahallen (T-bana SolnaCentrum) Lördag 24 februari kl 10-16.00  Entré: 40Kr.  Läs mer: www.sunjay.se

med vänliga hälsningar, Johnny Sandberg, Sunjay Production AB

För er som har vägarna förbi Göteborg kan jag tipsa om att I LOVE
AMERICA visas på Göteborg International Film Festival följande tider:

Fredag 26/1 kl 19.30 på Haga 1 (fotograf Kristian och jag kommer förgylla denna föreställning med vår närvaro),  Måndag 29/1 kl 22.30 på Haga 2 , Onsdag 31/1 kl 10.00 på Bergakungen 6

Vem av er går onsdag morgon kl. 10.00? Hoppas att ni alla har det bra. Vi hörs.

Hälsningar Carl Myrén

Tack för den upplysningen Carl. För er läsare kan jag berätta att filmen handlar om en resa på motorcykel genom USA. Filmmusiken är skriven av Carl och jag själv är med och spelar steel på flera spår. Har dessvärre inte själv sett filmen. JL.

Don Redmon Band’s Release Party den 26 januari 2007 är INSTÄLLT på grund av att Rick Rock Café har gått i KONKURS. Vi beklagar detta och hoppas ni har förståelse för att vi inte hinner fixa något nytt ställe på så kort tid. Men vi hoppas att vi kan återkomma med ett nytt datum för vårat Release Party senare i vår om allt klaffar som det ska. Så håll utkik efter detta på våran hemsida www.donredmonband.com

Med vänlig hälsning Don Redmon Band,  Ulla Karlsson / Webbansvarig

Hej Janne!
Har betat av brudarna du tipsade om = Christine Mimms + Miss Leslie. Kompletterat med
ett tips av Häggström = Amber Digby. Mycket bra plattor allihopa, men Miss Leslie
är klart vassast i gänget.  Härlig kaxig attityd på den kvinnan!
Stort tack för tipsen! Alltid kul med ny inspiration.   // Tommy - The Turnpikes

Årets första nyhetsbrev från Ruby Rose Productions: www.rubyrose.se

Lite information till Nisse och dom som vill veta.

Shooter Jennings släppte en platta 2005 som heter PUT THE O BACK IN COUNTRY. Den börjar med en presentation av George Jones och det låter som första låten skulle vara live. (publikljudet kan vara pålagt efteråt) Annars är plattan en blandning mellan Blues – Rock och Country  Den låt som är mest country heter lustigt nog ”Lonesome blues”  En Helt OK platta för dej som gillar No depression och Country rock.

M V H  Hasse Buhre

PS. Jag glömde ju att Shooter Jennings även gjorde en platta förra året som heter ELECTRIC RODEO. Det är mera åt rock hållet på denna plattan. Det är bara två spår som drar lite åt country hållet.

Bästa låten är faktiskt sista spåret AIN`T EASY som är en form av hyllning till pappa Waylon.

Haresåbrahejhejhelatiden,  Hasse Buhre

Hasse, tack för den fina nya majonäsröran min hustru och jag fick igår! Men vad heter den nu igen. Jag glömde namnet. Alla kan gå in på www.rydbergs.se och kolla in recept, varuinfo med mera. Köp i butiken och ni kommer att älska Rydbergs röror. JL.

Vilka kanon-CD Red Jenkins har släppt, tänk om all Countrymusik som
släpps "over there" kunde hålla samma klass. Men det gör det tyvärr inte!
Willie Nelson & Friends på TV var en överraskning, trots att allt inte var
country så var det 500% mer country än i CMA's skrytprogram som innehöll 1
(!) countrylåt på 1 1/2 timme, ett svårslaget bottenrekord?
Och George Strait verkade litet bortkommen i det glittriga sällskapet, inte
så konstigt. Kan någon förstå varför denne tråkmåns Kenny Chesney får så
många utmärkelser? Det enda man ser av karln är en stor ful svart hatt, och
inte sjunger han bra heller. Obegripligt är ordet...och när min gamle hjälte
Alan Jackson har gått och blivit "uptown" med en repertoar som är rena rama
sömnpillret, ja då kan man undra vart det bär hän. Jag räknade till 20
"tarmgnidare" på hyllan ovanför honom, av vilka två gned på var sin cello,
och doakörerna var två stycken på 6 personer vardera...nog verkar det som om
dom styrande i Nashville har gott om personalresurser i alla fall, men för
oss countrydiggare är det en bedrövlig syn (och hörsel...) att behöva
uppleva countrymusikens totala urvattning. Tur att det finns grabbar som Red
Jenkins kvar (finns det någon på tjejsidan...???) som håller countryns fana
högt. Jag hörde att den gode Red är på väg tillbaka till Nashville igen för
nya inspelningar. Det gläder ett gammalt countryhjärta!
mvh//Ole Romin

Jenkins är redan försvunnen till Nashville! Tur att han alltid har Gunilla med sig, annars skulle han väl inte hitta hem igen!  JL.

STORY   BEHIND   THE   SONG

According to Freddie Hart, his 1973 number one, “Trip To Heaven” was just another play on words.

Freddie commented, “I had always heard people talking about “this is heaven” or “that is heaven” so I started thinking about taking a trip to heaven and you didn’t even have to die. And that’s where the idea for that song came from.”

“Trip To  Heaven” made the country charts June 2^nd, 1973 and made it to number one the week of August 11^th.  It was his 22^nd charted song and was on the charts for 16 weeks.

It was Freddie’s last number one.  He placed 48 songs on the country charts between 1959 and 1987, including six number ones.

Hello fellow players,
There seems to be a sudden interest by many folks the world over in the history of steel guitar.  The Frank Anderson film crew was back again from Hollywood and northern Minnesota to document some more rich history from those who have lived it.

Yesterday, Billy Robinson and Don Helms were interviewed on camera for an upcoming PBS special.  I have nothing but the greatest of admiration for Frank Anderson and his interest in doing this project.  He will be doing many hours of filming with some of the world's greatest professional steel players from the golden age.

As you know, we have lost many of the original greats in the last seven years.  Frank is doing his best to get as many of these living legends on film for future generations while he can.

In doing research for this project, Frank has uncovered a plethora of very important but little known facts.  In my endeavor to write a book on the history of steel guitar and it's players, I'm finding Frank's video work and interviews with the greats to be a very valuable resource for obtaining facts first hand.

About all I can say is when Frank's work is edited and put together for viewing, it will be priceless to all of us who love steel guitar and still be of great interest to those who don't.

Here are two views about a controversy that's going on at the Grande Ole Opry.  Many of us who have been fans, followers and lovers of the Opry from the 40's until today have seen dramatic changes recently.  It is no longer a general show that has something to offer all ages.  The comedians have gone, the instrumentalists are gone and now it seems like they are trying very hard to get rid of the old original entertainers and musicians.

As we all know, they have given walking papers to Buddy Harman, Joe Edwards, Leon Rhodes, Spider Wilson and along with losing artists Del Wood, Chet Atkins, Bashful Brother Oswald, we have lost some of the original greats.  They have cut the staff band in half and refused to let most artists other than the blue-grassers bring their own bands on anything except the televised portion.

In an effort to put a stop to all this, one entertainer/artist has decided to sue the Opry for age discrimination.  The reason the Opry management gave for letting such great musicians as Leon Rhodes, Buddy Harman and Joe Edwards go, was they were just looking too old.  Let me tell you something, the musicianship of these three as most of you know, is beyond compare.

Now it seems as though they are not going to rest until they get rid of Porter, Little Jimmy, Jean Shepard and Stonewall Jackson.  Stonewall is taking a stand.  He has filed a ten million dollar lawsuit against the Opry management for age discrimination.

There are two views on this.  One view is to get rid of all these old folks, make it a new, young, jump around black hat cast.  The other view is to go ahead and build the Opry with younger artists and if this is going to be done, it should be done by being true to the old Opry tradition and format.  Have Opry members who are comedians like Stringbean and Minnie Pearl and instrumentalists who can show the world their talents like Hank "Sugarfoot" Garland, Chet Atkins and Jerry Byrd.

It's the changing of the format that I'm against at the Opry as much as anything.  The Opry used to be a great country variety show where today it seems it is just a showcase for record labels that are pushing new artists, most of which don't make it anyway.

Yes, a modern day live MTV is what it seems to be today.  This Opry format today doesn't cover a very large segment of entertainment for the viewing public.  Little kids don't care about it because there is nothing entertaining to them.  Most of the older generation don't find a lot of entertainment value in 18-20 year old artists who learned to sing the year before who emphasize jumping around more than their vocal talent.  My vote is to broaden the spectrum of entertainment on this great American music institution and broaden the appeal to the masses.  It seems like the Prairie Home Companion radio show is more of a Grande Ole Opry than the Opry is by far.  The Opry management today could possibly take some hints from Garrison Keillor and Prairie Home Companion.

As a youngster, I'd listen to the Opry for two hours just to hear an instrumental from the great Chet Atkins or a guitar solo behind Grandpa Jones by the great Roy Lund Jr. or Joe Edwards.  And how about some of those great guitar breaks by Paul Yandell behind the Louvin Brothers?  And even in the last few years, hearing the great steel guitar breaks by Weldon Myrick, Hal Rugg, Sonny Burnett, Stu Basore and Tommy White was something that I really looked forward to regardless of what I had to endure.

I have no idea how the lawsuit will come out between Stonewall Jackson and the Opry.  With so few years left for the old original greats, unfortunately it may not matter but the new Opry is definitely going to die in my opinion, if they don't remain faithful to the original concept/format and give us a variety of good comedy a la Mike Snider, good musicianship, instrumentals, good ole Gospel and good trios and duets, even some good cloggers like the Ralph Sloan Dancers.  The most important thing to me is good musicianship.  I can live without screaming, distorted Telecasters and bands jumping around in tattered jeans with their ballcaps on backwards.  My last word is, "Please Opry management, stay faithful to the original concept."

If you do not have as good a tone as you think your guitar and amp can produce and you really can't figure out why, I have learned through several dramatic instances that the cords that I use from guitar to my volume pedal, volume pedal to the amp and the cords between any accessories can be very detrimental to the quality of your sound.  The George L cords are the only cords that I have ever seen or used where the quality that goes in one end is exactly the same quality that comes out the other end.  I can hear the quality in cords and what they do to my sound as easily as I can the tone of my guitar or amp.  If you are not using all George L cords today, you'd better give me a call.

Your buddy, Bobbe Seymour

Köp George L´s kablar genom Steel Guitar Music  steelguitar@comhem.se  Skriv till SGM och begär en komplett lista på instrument, tillbehör med mera.

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A  nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: countrymusicsweden@comhem.se  HomePage: www steelguitar.nu

                               Nyhetsbrev nr. 008 ( 4  sidor)     28  januari 2007

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på   http://country.vingar.se eller www.vingar.se

 Håll med om att januari månad gick ganska fort, endast några dagar kvar nu. I Stockholm har vi riktigt vinterväder och det är otroligt vackert. Hustrun och jag tar en promenad en timme nästan varje morgon. Om jag har gått fint och lydigt vid hennes sida så får jag en kopp kaffe vid hemkomsten. Vov!

Här lite nyheter,   Janne Lindgren

TEXASRÖRA Janne, TEXASRÖRA  från Rydbergs, glöm inte det.  Hasse.

Det glömmer jag aldrig och här är adressen en gång till  www.rydbergs.se  JL.

Hej Janne och tack för dagens nyhetsbrev!

Jag läste i ett tidigare brev att Doyle Holly hade gått bort, mycket ledsamt! Vi hade ju förmånen att träffa honom på vår (Country Minstrels) finlandsturne för en massa år sedan, och jag minns honom som en otroligt trevlig och jordnära person, som verkligen tog sig tid att prata med oss, och var mycket intresserad av hur vi hade det, både som människor och musikanter. Jag fick ju den otroliga förmånen att framföra "Together Again" som duett med honom på scenen på kvällen, något som ju lär vara få som haft glädjen att få göra. Jag kommer ihåg att jag sa något om att "mina kompisar hemma kommer inte att tro mig när jag berättar om detta", och Doyle svarade "Well, I just can't wait to tell my friends about it either". För övrigt har jag i en väldig massa år, sedan början av 70-talet, varit med i hans fan-club. Ett tungt besked, men det är bara att kämpa vidare!

Hälsningar/Göran Danielsson

Javisst har vi haft många roliga jobb med Minstrels Göran och det här i Finland var ett av dem. Doyle var, som många andra amerikanska artister, väldigt ödmjuk. Förutom denna gång i Finland träffade jag honom i Oslo då Buck och grabbarna gjorde två bejublade shower där. Steinar Schröder var på gång att ordna en Buck Owenshelg i Hattfjelldal, Norge  i augusti i år. Meningen var att Doyle, Tom Brumley och Willie Cantu skulle bjudas dit. Men nu blir den satsningen förmodligen inte av. JL.

Apropå pilsnerdebatten (låter inte som någon intellektuell höjdare, men det är ett oavsiktligt syftningsfel!):

Det är sant att väldigt många lider av rampfeber, och det är säkert en naturlig reaktion av att stå i centrum för massor av folks uppmärksamhet. Vi hanterar det alla på olika sätt, och de som klarar att år efter år bryta udden av rampfebern med bara en pilsner är att gratulera. Många trillar dit för att de behöver mer och mer pilsner eller andra droger (för alkohol är en drog även i en svag och oskyldig pilsner) över tid för att få den önskade effekten, och det är därför som droger är ett problem bland musiker, för det är det.

Jämförelsen med bil/busskörning haltar, och kan med fördel bytas ut mot exvis massmedier i stället. Det tar ofta lång tid för journalister att vänja sig vid direktsändningar och publikprogram, och det måste göras utan en endaste pilsner - för annars får man sparken. Jag var nära hjärtstillestånd i flera år som nyhetsuppläsare men har nött ner nervositeten med tiden utan droger. Detsamma gäller mitt spelande inför publik - inte en endaste pilsner, och det beror inte enbart på att pilsner är motbjudande därför att den är vattenskadad.

Det MÅSTE helt enkelt gå att jobba utan hjälp av droger, men visst har det tagit lång tid och varit plågsamt - det ska jag inte förneka. Jag känner inte till någon genväg, för alla kemikalier har biverkningar. Många bli oskärpta och fumliga och presterar sämre påverkade än rena, även om måttliga mängder droger säkert kan hjälpa många andra. Jag tillhör dem som blir yr i fingrarna innan jag blir yr i klumpen, och det är kanske räddningen för den del av oss.

Albert Lee, t ex, tar gärna ett glas vin innan han spelar men blir ju inte direkt fumlig av det, så det finns extrema spelbegåvningar också.

Darrell McCall har en extrem rampfeber som aldrig har gått över trots en mördande scenvana och rutin efter ett helt liv som sångare, men han håller sig ren i alla fall. Hur Buddy Emmons gör vet jag inte, men han har också en extrem rampfeber fast det inte märks när han alltid spelar skjortan av allt och alla.

Jag håller på total drogfrihet på scen och eventuella groggar efteråt, men det är möjligt att jag är alltför strikt. En pilsner innan är ju faktiskt inget missbruk.

Skål!  Anders i Falun.

Hej alla country music friends,

Häromdagen bänkade jag mig framför TV:n för att titta på utdelningen av Guldbaggar för bästa prestationer inom svensk film.  Då slog mig tanken att det finns personer inom svensk country som är värda minst lika stor uppmärksamhet som  vinnarna av dessa priser.  Jag tänker närmast på "Hillbilly Rescue Team" som ger ut skivor med artister som man trots 40 år som country music fan inte ens har hört talas om!  Dessa "gubbar" som Rune Krongårdh & Company  är värda all den uppmärksamhet som kan ges till en riktig kandidat av "The Golden Guitar Award" inom Svensk Country Music!  Här finns en guldgruva för dig som gillar gammal äkta real country music!  Vill passa på att tacka för all den fina countrymusik som har kommit oss country music fans tillhanda tack vare en stor entusiasm och en vilja att dela med er av all den musik och kunskap som ni innehar! Ett stort tack, och keep up the good work guys........

Hälsningar från en äkta "COUNTRY MUSIC FAN"

Lars-Eric "Daris" Darefors

Du har förstås rätt Daris i att det skulle finnas en utmärkelse även för oss inom countrymusiken och självklart skulle då Rune finnas där som en kandidat. Men fakta är att Kountry Korral årligen delar ut ett Readers Award varje år från Furuviks scen. Jag fick själv priset redan 1985 och Rune finns även med bland alla pristagare. Året han blev tilldelad priset har jag glömt. Men någon av läsarna kan säkert ge oss hela listan? JL.

Hello fellow players,
As of this moment, Tom Morrell, legend of steel guitar and known throughout the world, is in the hospital in Dallas, Texas with a dim outlook as to his future.

I've known Tom since I was 17 and he was 19.  Tom is a legend and member of the steel guitar Hall of Fame.  He's well known for his unlimited knowledge of music, which includes rapid single string passages, great chord progressions and about every song ever written. 

The first time I ever saw Tom, he was working with Billy Braddy in the Western Starlighter Band out of Dallas, Texas.  This was one of the finer Western Swing bands I have ever known.  Actually, it was a jazz band with the musicians dressed like old west cowboys, playing Western Swing songs.  The arrangements and choreography were beyond compare and this band over it's lifespan was the epitome of what a Western Swing band was supposed to be along with being the idol of all other Western Swing bands of the era.

In the beginning Tom played a Fender 1000 with all 8 pedals on the C6 neck and the other steel player, Billy Braddy, played a double neck Bigsby with 6 pedals on the C6 neck.  It wasn't long until they played Nashville and Shot Jackson of early Sho-Bud fame approached them and offered to build them twin Sho-Bud steel guitars.  Billy and Tom ordered matching single neck, 9 string Sho-Buds with 8 pedals.  Tom eventually tired of the road and took a job at Al's Stateline Club in Hobbs, New Mexico with a very fine club band.  Tom made Hobbs his home for about 3 years.

Then I, Bobbe Seymour, after moving from Duncan, Oklahoma to Dallas, started a steel guitar manufacturing firm, hired Tom and another well respected great player from Dallas and the rest is history on this company.

As a partner in this firm, Tom taught me many things about music and playing steel guitar that I will never forget and I have passed on to hundreds of others.  I would ask Tom a question about a particular lick.  He would tell me why he played the lick, where he played it, how to use it under many other situations and they theory behind doing so.  So not only did I learn a series of notes and how to apply them where I heard them, but also how and why to apply them anywhere else.

I remember remarking to Tom one day, "You are playing the bridge to Moonlight In Vermont wrong."

His reply was, with a big smile on his face, "Oh yeah, what is wrong and what is right?  I've played this song hundreds of times in front of many other great musicians and no one has ever told me it was wrong."   Then Tom went on to say, "If it sounds correct musically to the masses, then it must be correct.  Just because it was written a certain way in a certain key, does not mean it has to be played like that to be enjoyed by the masses."

I took this to heart and my respect for Tom grew everytime he bestowed some of this great philosophy upon me.  Tom was much more than a great steel guitar player, but you'd have to have an in-depth conversation with him to realize this.  Ask him how to play a 10 second lick and you may get a 3 day answer.  This is why I have such respect for players like Tom Morrell, the late Billy Braddy and Maurice Anderson.  Ask them a question and you will get more than an answer, you'll get something to live with and use the rest of your life.

Little things that I remember about Tom over the past 40 years are things like his brilliant sense of humor and his ability to defuse an explosive conversation with just a few words.  For instance, one day while working in our first little steel guitar factory, the temperature in downtown Dallas was over 117 degrees.  We were all in a financial strain and tempers were very short.  Tom was across the room drilling a mounting hole in a keyhead when the phone beside him rang.  Instead of asking me to come across the room to get the telephone, he let go of the keyhead to pick up the phone as it was being drilled. 

The keyhead started spinning faster and faster until the drill broke, releasing the keyhead to fly across the room and embed itself in the sheetrock wall 3 inches from my head.  I ran across the room screaming at Tom at the top of my voice using profanity I hadn't used since I was in the Air Force, screaming and yelling that he's almost murdered me and to get off the phone because I was going to do something to him.

Tom very quietly put his hand over the microphone on the telephone, looked in my eyes and said, "Do I detect a note of sarcasm in your voice?"

Suddenly the humor of the situation revealed itself to me and within 3 seconds, he had me laughing at the top of my voice.  This is one of many great moments that I can share knowing the great Tom Morrell. 

He played so many instruments so well with the Western Starlighters, that they needed to put a band trailer behind the bus for Tom's instruments only.  Tom was a much greater musician than he ever was a craftsman with his hands, but he did come up with some wonderful bizarre ideas and could do simple machine work from time to time.  I credit him with the wrist lever on steel guitar which I still see pop up from time to time.

Tom always seemed to live with only enough money and food to get him through the next hour.  The most important things to Tom were his record collection, his guitar and amp and his friends, without which he would be lost.  There are many great players today such as Doug Jernigan, Maurice Anderson and many great players from the past like Billy Braddy, Bobby White and Curly Chalker, who have proclaimed Tom to be one of the very greatest of all time.

I think that any of you who have heard any of Tom's CDs and cassette tapes entitled "Time-Warp Cowhands" series will agree with me.

As I was leaving our little company in Dallas in 1963 to move to Nashville, I asked Tom, "Why don't you go with me?  I feel Country music has a lot better future at making money for steel guitar than Western Swing has.  He replied, "Country music is for poets to get their words across.  It doesn't swing.  Western Swing music is for the musicians and the people who want to feel the music, not just hear poetry.  I'd rather starve with Western Swing than get rich with Country music."  Remember, this is 1963.

I laughed and shook his hand goodbye.  Tom went on to become a legend in Western Swing.  I feel that Tom is truly one of the greatest legends of steel guitar and this is because not only of his incredible playing ability, but because of his taste, tone, approach to music, his ability to sell what he played and brilliant humor that he applied to his life.

Shipping prices are on the rise.  This is due to the cost of fossil fuel and the general rise in the cost of living.  However, with the discount that we offer at Steel Guitar Nashville to our mailing list customers and because we can save you your local sales tax, I know we still offer you the best deal for your dollar.  We quite often offer 33 to 45 percent off on items with no sales tax for out of state customers.  As you see, this can equate to a great savings on your next steel guitar related purchase.

Your buddy, Bobbe

Om ni gillar Western Swing och inte ännu har köpt Tom Morrell & The Time-Warp Tophands plattor är det på tiden att ni gör det. Risken är annars att de inte kommer att gå att anskaffa mycket länge till. Följande CDs har jag i min privata  samling:

How The West Was Swung Vol 1 -  Let´s Take A Ride – Pterodactyl Ptales – Go Uptown – Smoke A Little Of This -  No Peddlers Allowed – On The Money -  Son Of No Peddlers Allowed – Win Place And Show – Jugglin´ Cats  och  Stylin´

De här plattorna innehåller mellan 14 – 18 kanonlåtar med  sångare som Leon Chambers, Leon Rausch, Don Edwards, Bobby Boatright med flera. Möjligtvis går dessa CDs att skaffa fortfarande. I så fall gör  jag det åt er om ni vill. Kan dock inte lova att jag kan hitta dem.

Ha det nu så bra i vintervädret, Janne Lindgren

Tillbaks till nyhetsbrev!