CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu

Nyhetsbrev nr. 048 2 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Så har då ännu en countryfestival avverkats och jag börjar redan känna en viss trötthet och mättnad. Trötthet för att jag inte pallar att repetera på fredag och lördag och sedan göra två scenshower sent på kvällen. Åldern börjar att ta ut sin rätt! Mättnad bara för att countryfestivalerna i mångt och mycket inte längre innehåller så mycket countrymusik som man kunde önska. Läs mer nedan! Janne Lindgren

Lida Country Festival – Familjefest 30 juni och 1 juli 2006.

Lida Country Festival blev en stor familjefest för många eftersom vädersituationen var bättre än någonsin och jag såg väldigt många barn på området, speciellt på lördagen. Lida kan ju erbjuda många sköna gräsmattor att vistas på och fina badmöjligheter. Samtidigt kan man ligga där i solen på lördagen och bara njuta av musiken från stora scenen.

PO Berglund på Epokfilm och jag hade för någon månad sedan pratat om att göra en dokumentärfilm om countryfestivaler i Sverige och vi tänkte oss att börja med Lida Country Festival eftersom den låg tidigt på säsongen och nära Stockholm. Så blev det och därför packade vi hela bilen full med kameror och andra prylar och åkte ut till Lida redan på torsdagen för att få en bra början på filmen. Här höll man på att bygga scen, knallar packade upp och en massa övrig aktivitet.

På fredagen och lördagen var vi tillbaka igen och filmade allt som kom i vår väg och jag tror vi gjorde 25 – 30 intervjuer. Vår mening med filmen var att dokumentera människor och själva folklivet runt festivalen, inte så mycket musiken. Den fick bli endast ett tillbehör som lite bakgrund till alla intervjuer och övriga bilder. Vi ska nu redigera det hela och se om det har blivit något att jobba vidare på!

Så har vi då den musikaliska biten av Lida Country Festival! Sedan festivalen startade för 14 år sedan har många bra countryakter medverkat och gjort festivalen till vad den är idag, den största i sitt slag i Stockholmsområdet. Arrangörer är Tommy Löfgren och Bosse Asplund (med familjer) och de gör ett fantastiskt jobb som snart måste rendera en nominering till Kountry Korrals årliga utmärkelse Readers Award. De, Tommy och Bosse, är också medverkande till Country-SM som ni kan läsa om på annan plats i detta Nyhetsbrev.

Nåväl, hur blev då årets festival? Ja, för att uttrycka mig lite milt och inte bli alltför gnällig: Om man tycker om bra musik, gärna lite skrällig och bullrig, och inte bryr sig så mycket om vilken rubricering man vill sätta på banden på scenen så var det här alldeles utmärkt. Här fanns en blandning av all möjlig sorts musik och den som gillar när bastoner och trumljudet sitter som en kvast i bröstkorgen, den blev definitivt tillfredställd. Däremot hade jag precis som många andra jag pratat med svårt att definiera musikformen som många av banden bjöd på. Countrymusik var det dock inte, kunde vi konstatera? Frågan är då om det förekom någon countrymusik eller inte? Den frågan tänkte jag besvara på följande sätt. Precis som då jag gick i skolan tänker jag här nedan betygsätta de som uppträdde på festivalen denna helg. Betygen blir som följer:

BC=icke godkänt (mindre än halva repertoaren ej countrymusik),

B=godkänt (mer än halva repertoaren countrymusik),

AB=med beröm godkänt (hela eller nästan hela repertoaren countrymusik).

Åtminstone är det så här jag minns skolbetygen och jag vill tillägga att jag bara betygsätter de band jag hade möjlighet att lyssna på.

AB = Rayburn Anthony med Mike and the Strangers

BC = Carlene Carter

AB = Monogram (bluegrassgrupp från Tjeckien)

AB = Christer & Daniel (trubadurer i Wärdshusrestauranten)

AB = Lonnie & Karin Risberg

B = Lena Ljung & Cactus (50/50 med tvekan)

AB = Inger Nordström & Rhinestone Band (trots avsaknad av steel och fiddle men med supergitarristen Ralph Nilsson)

BC = Orville Nash (trots att jag själv medverkade i hans show)

BC = MariaHelena & Slidebar

B = Per-Erik, Nina & the High Jacks

B = Tim Earle (trubadur i Wärdshusrestauranten)

Jag skulle gärna vilja sätta betyg på samtliga grupper som uppträdde under festivalen men eftersom jag inte hade möjlighet att lyssna på alla på grund av repetitioner så får det här bli den bedömning jag gör. Att få betyget BC innebär att artisten/gruppen inte passar in på en countryfestival men observera att jag inte bedömer kvalitet och musikalitet, varken på de som spelar countrymusik eller andra. Min bedömning rör sig endast om hur mycket countrymusik de olika grupperna presterat under sina framträdanden. Allt givetvis enligt MIN bedömning! Take it or leave it!

Att Lida Country Festival blev en folk- och familjefest är det ingen tvekan om. Jag tror aldrig jag sett så mycket folk både fredagen och lördagen de här festivaldagarna. Självklart har det fina vädret en särskild betydelse. Jag hoppas och tror att det här blev en ekonomisk succé som kan rendera i att nästa års festival kommer att innehålla artister som Alan Jackson, George Strait, George Jones, Ray Price, Bobby Flores eller någon annan bra Texasartist (det finns gott om dem). Drömma kan vi alla men om det sedan blir så är en annan femma. Men en önskan som kanske kan uppfyllas är att åtminstone hälften av den musik som framförs på scenen ska vara ren och skär countrymusik och resten besläktad med countrymusik. Idag tycks det inte gå att få en hel festival med bara det förstnämnda! En annan möjlighet är att kalla festivalen för musikfestival (utan ordet country), då kan gnällspikar som jag inte säga någonting och vi kan dra dit pepparn växer!

Slutligen vill jag tillägga att man inte kan skylla allt på arrangörer av countryfestivaler på att det som spelas på deras scener inte är countrymusik. I första hand är det bandens förbannade skyldighet att spela det som man blivit bokad för. Skitsamma om repertoaren består av tusen olika låtar och att man inte vill framstå som en countryorkester, på en countryfestival MÅSTE man välja de låtar som passar in och inte sväva ut i det blå och tycka att musik är musik! De flesta som åker till en countryfestival vill lyssna på countrymusik och inget annat, det är jag fullkomligt övertygad om. På andra festivaler blandar man och ger (typ Stockholms Jazzfestival) och hur kul är det? Så vill inte jag att det ska bli med vår musik eftersom vi då totalt tappar identiteten. Låt countryfestivalerna i Sverige fortsätta att spegla countrymusik i olika former och inget annat! JL.

Hej Janne,

Jag skulle ha svarat på mitt inlägg, men jag är mitt i en flytt. Har ett beg. Holmberg Case för en D-10 till salu för 2 000:- inkl. frakt. kan du lägga in det i nyhetsbrevet.

Bosse i Dala-Järna efter helgen i Äppelbo (vi har ju gånglåten).

Jag vill inte dra mig in i diskussionen om countrymusik men jag vill
belysa en sak: Vi har en hel del radiokanaler som är stora (dels radio via
eter och dels radio via webb och kombinerat förstås som t.ex.
skutskärsradion i senaste brevet) men ligger på nivån "närradio". Många av
dessa radiokanaler är fokuserade på en musikstil vilket är mycket nöjsamt
för lyssnarna som t.ex. vill lyssna på country. Och det är nu jag leker
bob munden; stim och andra rättighetsinstanser drar åt sig pengar som inte
fördelas på den musik som spelas! Orsaken säger de vara brist på resurser.
Så pengarna som skall gynna countrymusik (eller vad det nu är för någon
stil som spelas) ramlar in till "Bert Karlsson" och liknande. Jag har bett
Stim och Sami o.s.v. att inskaffa en billig databas och fördela på korrekt
sätt men det händer inte ett dugg än... Inte för att det handlar om några
stora pengar utan för att rätt skall vara rätt och att radiokanalerna
faktiskt är populära (lokalradio är bra radio!)

Det enda som sker just nu är att stim fakturerar skivbolaget som ger ut
skivor och fördelar till kompositörerna på verken vilket jag ideologiskt
tycker är fel!!! Men gläds iofs åt de kronorna.. Och jag har påpekat hur
mycket som spelas i USA (speciellt inom Country) och jag kan påvisa det
och de är helt handfallna - finns ingen koll alls... Jag är inte glad åt
rättighetsinstanserna, när jag aktivt började kritisera dem efter minst 10
år spelade verk och 0 kronor i handen visade det sig att de verk som de
listat som mina var andras och mina hade ramlat in hos andra - vilken
soppa!!! Känner ni på er att era verk spelats flitigt (var än i världen
det än är) och det inte händer något med utbetalningar kan det vara dags
att syna instanserna i fogarna...

Jaja jag brukar inte vara så bitsk, hav överseende... Björn Hellman

Den häringa Göran Lundqvist löste ett av mina stora problem. En otroligt vacker ballad med gruppen Shenandoah och min älskling Alison Krauss. Den heter "in the vicinity of my heart".Jag spelade in den på video från CMT för länge sen och har letat flitigt efter den och nu fick jag napp och har den i min ägo.

Den har många bra låtar och ett bra steelspel av Bruce C Bouton.’

Tack för tipset Farbror Jan. Ragge/Solna.

PS.Jag köpte 10 andra oxå men det är en annan historia.

Det var med en viss förvåning jag slog upp sidan 40 i lördagens Expressen och kollade in bilden på Bob Dylan. Dels hade han cowboyutstyrsel på sig och stod placerad bakom en gammal fin Fender lap steel. Spelade han också på den? Jag får fråga min dotter Sara som var på Roskildefestivalen i år. Men kanske ändå märkligare i sammanhanget var att Bob Dylans band inkluderade en pedal steel. Den killen ser man också på bilden och man ser också att han spelar på en GFI (märket som jag själv representerar här i Sverige). Kul! JL.

Hej Janne !

Höll på sätta min andra kopp kaffe i vrångstrupen. En till och det kan vara kört.

Efter hemkomsten från Degerfors och där på Valsverket fått glädjen av att lyssna till ditt, Country Minstrels och Carolinas härliga framträdande.Kom så då de första skrämmande tankarna om att du funderar på trappa ner. Berört detta i tidigare brev.

Så då i senaste nyhetsbrevet där kommer även funderingar från dig på att trappa ner även på den fronten med nyhetsförmedling och annat läsvärt. Vem ska då gå i täten och bära den renodlade country musikens fana? Vem kan jobba bättre för vår musik än du? Kom igen nu, du har mycket kvar att ge.

Bosse Bodén

Hej Janne

Tack för senast.Det var trevligt att råkas på Lida. Det var ju inte så dumt att ha ett eget liveband på rummet.(Janne och High Jacks repade i konferensrummet strax intill vårt)

Jag har som vanligt några Country arrangemang jag vill slå ett slag för.

3-4-5 augusti kör vi vår 4:e sommar festival i Lysvik-Canis. I år har vi satsat på flera band på hela 3 scener( Stora scenen, Logen och Saloonen). Det blir sittande publik på torsdag med supé för en hundring. Vi har en mycket trevlig vildmarks camping på några åkrar vid sjön Frykens strand strax bredvid festivalområdet och i år med riktiga duschar. För att se hela programmet kan ni gå in på www.lonesomepine.nu.

Årets stora händelsen i Svensk Country är CountrySM i Sälen 28-30 september. Sveriges 25 bästa countryband i kategorierna Pure Country, Bluegrass, Alternativ Country, Rock/Pop Country och Rock-A-Billy gör upp om 5 SM bucklor. Det är idag 28 band anmälda, men vi hoppas på många fler för att få en riktigt hård konkurrens. Gå in på vår uppdaterade hemsida www.svenskacountryfestivaler.se för att boka biljetter eller för att anmäla er.

Arrangemanget blir inte sämre av att vår riktigt stora Country stjärna Jill Johnsson är en av gästartisterna. Boka era biljetter i tid, för det finns bara 700 supé biljetter till final banketten!

Till sist vill jag bara hålla med Janne om att Carlene Carter inte spelade värst mycket Countrymusik på Lida. Jag kan tycka riktigt bra om Rock/Pop Country, men de flesta låtarna Carlene framförde hörde inte till dem!

Vänliga hälsningar, Peter Jonsson www.lonesomepine.se

Hej Janne,......fasen va ni gnäller...är det ingen som ser och hör allt det positiva som faktiskt händer inom trad.countrymusic ????? Ronny & Cecilia

Jaha, kanske är det dags för paret Ronny & Cecilia att fatta pennan och berätta om alla de positiva saker som händer inom trad. countrymusik! Hur ska vi annars veta? JL.

Hej
jag vill att ni gör teveprogram när ni är ute så man kan få se lite vi som har svårt att ta sig till konserter mm(nått att få svt och andra tv program att fundera över
gunilla jensgård

QUESTIONS AND ANSWERS

QUESTION: I’ve heard that Merle Haggard is receiving some kind of music award in November. Do you know anything about it?

ANSWER: Merle Haggard will receive the BMI Icon award on November 4th in Nashville, Tennessee during BMI's 54th annual country awards. The Icon designation is given to BMI songwriters and artists who have had "a unique and indelible influence on generations of music makers." A two-time BMI country songwriter of the year, Haggard's four-decade career has already earned him a total of 58 BMI Awards.

QUESTION: I heard the radio guys talking about Willie Nelson recording with some guys called “lonely boys.” What’s that all about?

ANSWER: Willie Nelson is heard on the song "Outlaws," in the Los Lonely Boys’ new album, “Sacred,” set for July 18^th release.

QUESTION: Do you know the name of the group that had a song back in the 50’s about “here today and you’re gone tomorrow.” I think it was some family group.

ANSWER: “Here Today And Gone Tomorrow” was a # 7 hit in 1955 for Jim Ed, Maxine and Bonnie Brown

STORY BEHIND THE SONG

Merle Haggard says that writing his 1968 number one, “The Legend of Bonnie And Clyde” came naturally to him because in his words, “There was a time in my life when I idolized the wrong people. I idolized Jesse James, Bonnie and Clyde, those kind of people, because of the movies and the way people like that were dramatized, and made out to be heroes.”

Merle added, “There was a time in my life when I got into just about everything I could get into—just for the excitement of it. But I never hurt anybody. Now I might have inconvenienced some people but I sure wasn’t no Bonnie and Clyde.”

Merle says that he was inspired to write the song after seeing the movie six times.

The song was recorded at Capitol Records Hollywood studios and included Glen Campbell on guitar, banjo and back-up vocals.

“The Legend Of Bonnie And Clyde” entered the country music charts March 9^th, 1968 and was country music’s number one single the week of April 27^th.

Hello fellow players,
A typical question everybody seems to be asking at the beginning of their career is "When can and should I answer the call to join a band?"

This applies to all instruments and singers. First off, do not judge yourself and tell yourself things like, "I'm not good enough. I'm not ready yet. I'm too nervous at this stage of my learning career." Join a band, answer that ad, let them tell you if you aren't ready.

Now comes some news that if I don't tell you right now and if you don't believe me right now, may take you fifty years to find out on your own. Ninety nine percent of all singers and musicians (even drummers ha-ha), are so concerned about what they are doing themselves that they barely hear anything going on around them. They'll hear a bad, blaring mistake like if the bass player drifts into another key or if the drummer kicks off the song that's supposed to be a 3/4 waltz with a 4/4 time signature. And the band may notice if the singer forgets his or her words and stops singing. But that's about it.

How many times have I heard a singer turn around to the band at the end of a song and say something like, "Oh no, I sang the second verse words to the first verse." I have bad news for that singer. The band didn't really know or care.

After talking to many musicians in Nashville before doing this newsletter, we have all come to a sad conclusion. Nobody else in the band really cares what you are doing. As a matter of fact, if you're playing steel guitar, the lead player and the piano player wish you weren't even there, so they could play more intros, fills and turnarounds without having you there in their way.

I've talked to several "Broadway" Nashville club musicians who have made the comment that they have played the most gorgeous instrumental turnarounds in the middle of a song that they had ever played in their life and really knocked themselves out only to have no one in the band notice, care or even give them a glance. I know what they're talking about, it's happened to myself. No matter how intricate and perfect your solo may be and how truly incredible it is, nobody will acknowledge the fact because they are all too wrapped up in what they are doing themselves.

They are playing in the me, myself and I show and not trying to be an observant member of a team. What kind of team would a basketball team be if everybody tried to make the hoop every time they got their hands on the ball. How about a football team that every time a member caught the kickoff from the other side, tried to run the goal themselves rather than passing off to a teammate in the clear.

Is it a band or is it five individual soloists all playing at the same time? What's been your experience?

So if you're a new musician wondering if you should join a band or not, yes you should. Nobody's going to pay much attention to you anyway as long as you try, everybody's going to think you're wonderful. You'll get more help and attention as a new member than you would if you were a famous old pro.

Your buddy,
Bobbe Seymour

Bobbe har som vanligt en massa kluriga infallsvinklar på det mesta hans skriver om. Är du musikant så läs gärna den här artikeln lite extra. Den passar in på alla musikanter, inte bara oss steelpickers!

Ha det nu skönt i hängmattan eller varhelst ni befinner er! Jag är snart tillbaka med fler Nyhetsbrev och förhoppningsvis med lite kommentarer från er! Hadegott!

Janne Lindgren

PS. Bobby Flores & Country Minstrels DVD+CD inspelad förra året på Hägerstens Folkets Hus kan nu beställas från P O Berglund och ni når honom på per.olof.berglund@telia.com DS.

CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu

Nyhetsbrev nr. 049 6 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Värmen består och jag hoppas att ni har det skönt därute! Själv försöker jag gömma mig i min svala studio för att få lite lägre temperatur.

Angående Lida Country Festival så har jag tänkt lite grann (jo, faktiskt) och vill ändra mitt betyg på Per-Erik, Nina och the High Jacks till AB och även på programmet med Orville Nash som jag ger B, alltså godkänt. Har kollat igenom spellistan och upptäckt att det var flera countrylåtar än jag kom ihåg! Sorry!

Mr.MusicCountry kom just med sin nya månadsskiva och den är som vanligt mycket varierande och väldigt bra. All musik på den är förstås musik av det traditionella slaget och inom gränserna för vad vi kallar countrymusik. En bra klubb att gå med i om man vill förkovra sig inom countrymusikområdet. Lärare (producent) är Thomas Buskhagen och han har stor kunskap i ämnet! Ni kan kolla in sidan www.countrynews.nu så hittar ni både till Thomas och till Mr.MusicCountry.

Här kommer lite brev och nyheter! Janne Lindgren

Hej!

När jag läste ditt utskick så såg jag att jag missade några som kanske hade varit roligt att lyssna på. Det är svårt att vara överallt samtidigt. Men både Svengmans och Just in time var underhållande på loftet. Annars tyckte jag det var lite väl mycket falska toner på stora scenen. Det kanske var dålig medhörning. Men jag ska inte säga något eftersom jag själv tog mig igenom en halv sång i fel tonart en gång, nja, en vers i varje fall, ha, ha.

Jag hoppas Ydre blir bra. De flesta som spelar där känner jag inte till. Nu hoppas jag bara att jag kommer iväg överhuvudtaget. Jag skulle ha åkt idag men semestern har blivit uppskjuten. Anders har varit sjuk i natt så vi ska in till akuten idag. Blindtarmen eller gallan trodde de över telefon. Vi får se. Ha det bra /Elisa

Det är lätt att framkalla falska toner…… jag vet, det är min bästa gren!!! Hoppas att Anders frisknar till snart! JL.

Hej Janne!

Köpte Bobby Flores / Country Minstrels DVDn i lördags på Lidafestivalen. Oj, vad roligt att titta på den! Ljud, bild allt jättehärligt. Och vilka härliga färger, en fröjd för ögat också! Jag återupplevde kvällen på nytt och kollade förstås efter mig själv och visst, jag syns på slutet under 1 låt! Inser förstås att det inte är publiken som ska synas .... Du är som vanligt väldigt koncentrerad på ditt spel men nån gång får vi se ett brett leende! Vad roligt ni har på scen. Och vad roligt vi hade! Carolina och Christer har lite fuffens för sig... jättegulliga....

Elisabet som hade en högtidsstund i går kväll

Vi planerar att med Country Minstrels göra en liknande kväll i höst, men då bara med svenska artister. Kanske något som SCMC har intresse av? JL.

Hej Janne!
Bild från i lördags. Synnerligen lyckad tycker jag. Sekunden efter jag
tagit den stöp jag och skrapade hål på knät och stukade foten. Det var
en stor grop i backen och klart skulle jag i den. men......... Är inte ledsen för det,
festen var kanon. Ljudet var bra båda dagarna, både vid scenen och ute
i parken. Gick och njöt hela tiden, även när jag sprang och blockade
skräp i öltältet Jättetrevligt!!!
Ha det fortsatt gott i värmen!!
Lena från Hagfors

Tack för kanonbilden på mig Lena! Det var kul att vi hann träffas en liten stund i tältet på Lida. Blev något förvånad att se dig där, faktiskt! Hoppas foten är bra nu! JL.

Tyvärr verkar allt för många svenska countryutövare ha drabbats av den svenskaste

av all sjukdomar, tron att man jobbar i någon sorts skyddad verkstad. Jag har

hållit på i si och så många år, varför får inte jag vara med på den och den festivalen.

Som artist säljer man en produkt som skall vara efterfrågad av så många att

arrangörerna slåss om att boka, en nummer ett hit eller listplacering eller en skandal

på något inneställe runt Stureplan. Massor av t.o.m. stora artister i USA som inte haft

någon hit på tiotals år har samma problem, men med ett stort undantag. Har dom

uppträtt på Grand Ole Opry finns det kvar hela livet, "The Grand Ole Opry " star står det

i annonser och på affischer, för trots urvattningen av kvaliten på Opry finns fortfarande

magin runt namnet kvar ute i landet, men hur länge det är frågan.

Våra s.k rimsmeder, songwriters, var höll dom hus när en låt för fotbolls VM efterlystes,

urtråkige Tomas Ledin fick ihop något som ingen kommer ihåg, en eloge till den unge

killen 12 - 13 år tror jag han var, han fick lite mediauppmärksamhet. Vi har en uppsjö

countrymelodier som halva befolkningen kan, " Nu går gamla trettiofyran i himlen in "

utbytt mot "nu seglar Henkes lyra i målet in", "North to Alaska the gold rush is on" med

sitt härliga cresendo, en snitsare skulle säkert kunnat göra något bättre än Ledin.

Den countrygrupp eller artist som skrivit en VM låt hade varit förstasides stoff och då

hade också jobben rasat in men seglar man under bekvämlighetsflagg då blr det

för jobbigt att bry sej. Vi som råkar sälja traditionell countrymusik sitter i nästan samma

sits som artister men vi har lärt oss att du måste ha produkter som folk vill ha och som

du inte hittar i supermarkets och varuhus annars är det adjöss, ingen lider av empati och

köper bara för att du sålt skivor i över fyrtio år.

Rune Krongårdh

Kloka ord från Rune och jag erkänner…… vi countrymusikutövare är dåliga på att marknadsföra oss på ett vettigt sätt. Helt klart! Kanske det är på tiden att jag klär av mig naken och springer runt svampen på Stureplan några varv iklädd endast hatt och boots (hatten på huvudet)?! Och visst kan man hänga på trender och försöka sig på att skriva musik som faller den stora massan på läppen, men då får man också räkna med att konkurrensen blir ännu tuffare. Då tävlar man helt plötsligt med hela musik-branschen och det är inget jag personligen har eller haft lust med. Vår lilla ankdamm med countrymusik är däremot mer intressant för mig och därför har jag under hela min ”karriär” hållit mig här! Här slipper jag springa naken och jag är heller inte tvingad att skriva några hitlåtar! För mig räcker det idag med att producera bra countrymusik i min studio med artister som Carolina Åkerlind, Gunnar Almqvist, Hillfillies med flera.

Men apropå att göra reklam för sig och sin grupp kan jag berätta följande: på hösten 2004 började jag att skicka ut reklammaterial för Country Minstrels som också innefattade Carolina Åkerlind, vilkens CD just hade fått lysande kritik i samtliga av Sveriges countrymusikpublikationer. Jag skickade ut massor av skivor och info på gruppen och väntade med spänning på att arrangörer skulle höra av sig för bokning till sommaren 2005. Jodå, några hörde av sig och verkade väldigt intresserade men i slutänden fick vi två (två) jobb på countryfestivaler, vilket vi var väldigt glada över.

Inför denna sommar 2006 så skickade jag inte ut någonting eller hade den minsta kontakt med festivalarrangörer. Det resulterade i att vi fick ett (1) jobb den här sommaren. Då frågar man sig om det är värt besväret och den stora kostnaden att göra utskick då det ändå bara resulterar i ett enda jobb mer? Det gav åtminstone mig svaret att det inte är värt besväret.

Har man som jag hållit på i snart 45 år med Country Minstrels och med otaliga andra artister/band så har det även här infunnit sig en viss mättnad. Fortsättningsvis kommer jag inte att ta jobb med bandet som innebär för påfrestande långa resor utan hålla oss mest i Stockholmstrakten. Anledningen till det är också på grund av hälsoskäl!

Appropå bilden i Expressen på Bob Dylan så fick jag följanden svar från GFI! JL.

Hi Janne,

Yes, that's Donnie Herron playing the GFI with Bob Dylan. It seems like he's been touring for quite a long time now. Thanks for the note and I hope you are feeling well.

Bob (GFI Musical Products)

Hejsan Janne!
Här kommer lite evenemangs tips till ”Sveriges hetaste nyhetsbrev” och bästa. Ja - då var det dags igen för Rysta Countryfest i år den 26 aug kl. 19.00 Så det är bara att leta rätt på hatten och putsa bootsen. Husbandet Jack Daniels Band är naturligtvis på plats även i år. Dessutom kommer även Tony ”Mr T” Karlsson, Eva-Lotta Eriksson och Åke Cromnov med sina Still Fresh´n Young. Kvällens retro blir Leif Porres som kommer med stora delar av det gamla Västeråsbandet The Daltons. Grundstenarna i High Jacks, Wanda Jacksons gamla Sverigepianist Per-Erik Jonsson och Nina Jedevin har lovat att inte riva Stallpuben. På Gnu-Guns revolerskyttebana kan alla skjutgalna prova sin lycka. Alltså en stjärnspäckad kväll och framförallt en härlig country & westerfest. För den som vill komma tidigare och grilla finns en grill tänd mellan 18.00-19.00 Countrymackor och dryck finns att köpa i baren till rimliga priser. Endast förköp gäller och biljetter på bokas på följande telenummer 0221-600 08, 070-55 00 765, 021-620 34 eller 070-33 27 157 eller maila till rawhide.club@telia.com och biljetterna kostar 100:- Sedan prickas alla av och betalar när man kommer till Rysta Vägbeskrivning: Åk E18 mot Köping. Vid Köping, ta avfart mot Fagersta/Kolsva. Sväng höger vid skylten Uckelsta, vid T-korsning sväng vänster vid skylten Odensvi 4. Till slut, sväng vänster vid den lilla skylten Rysta, alldeles innan skylten Mesta 1.

Välkomna önskar RAWHIDE och Stallpuben!! Ha det gott i sommar!

/Bosse Radeck & Rysta Calle

Mera från Folkradion:

Inte trodde jag att uttrycker "Sveriges största countryradio" var så laddat, men tydligen trampade jag mången o8:a på tårna. Nåväl, visst får Ni vara största - men det är ju inte hur många som bor på orten som är det intressanta. Det är ju snarare hur många som lyssnar samt hur mycket countrymusik det spelas i radiokanalen.

Folkradion är en närradiostation som sänder från Skutskär i Älvkarleby kommun. Våra sändningar hörs, förutom i hemkommunen även i Gävle och Tierps kommuner så det finns c:a 120.000 innevånare som har möjlighet att lyssna. Dessutom tillkommer de som passerar genom kommunen på E4 som från Månkarbo i söder till Tönnebro Värdshus i norr kan lyssna på sin bilradio. Frekvensen är 96,4 MHz.

Totalt spelade vi 795 olika countrylåtar under juni månad, vilka sammanlagt spelades 1.849 gånger.

Göran Ohlzon, FOLKRADION www.folkradio.se studion@folkradio.se

Hei til alle dere Country godt folk.
Vil takke alle som har fulgt med i Norske Country Nyheter frem til nå. Beklageligvis har det ikke blitt mye tid til nyheter på en god stund. Forhåpentligvis vil det bli masse til høsten.

Vil ønske alle en riktig fin festival sommer. Første festival helg starter for full musikk denne helgen. Befinner du deg på Skjåk og du ser meg.. Ikke vær redd for å slå av en prat. Er du derimot på Vinstra så håper jeg at du/dere har en fin festival opplevelse der og.

Keep it Country, Mvh, Steff Nevers :)

Dear friends,

I hope this finds you doing well. I'm about to head out to Europe for my big tour there this month. As you know, I enjoy those shows and the European fans so much. There is nothing any sweeter!!!

Before I go, I just wanted to say again how much I appreciate you and what you do for country music. I have such a desire to see country music become the music of choice in your part of the world.

Without programs like yours it would never even have a chance of happening!

I know you play my music and I appreciate that so much!!! But I also appreciate you playing all of the other great country music that you play.

For the American artists who never bother to say thanks... please allow me to do it on their behalf!

If you're nearby while I'm performing shows this month, PLEASE stop by to say hello. I'd love to see you there and shake your hand!

Sincerely,

Billy Yates, Go to www.billyyates.com for my complete tour schedule.

STORY BEHIND THE SONG

A lot of country songs come from actual slices of life—true stories of love gone wrong—or love that just didn’t go at all! But according to Carl Belew, his song "Am I That Easy To Forget" had nothing to do with real life! Carl says it was only imagination-pure and simple!

Carl stated, "At the time, I had been married to my wife for 30 years. I started thinking about what happens to a lot of other people. They're married and seem to be doing fine. Everything seems to be going along just great and all at once-everything changes-for the worse! All of a sudden, they act like they don't even know each other and I started thinking about how easy it seems for some people to forget. Today they're in love with each other and the next day they act like they don't even know each other. That's not the way things should be but that's the way some things do turn out!"

"I just started thinking about all that and just used my imagination. I just started thinking about how I'd feel if my wife left me! The song was certainly nothing personal. It was strictly imagination!"

Carl Belew's inspired imagination became "Am I That Easy To Forget," which became his first chart single. It entered the country music charts on April 6^th, 1959 and peaked at # 9. It was charted for 20 weeks.

Debbie Reynolds recorded the song in 1960 and it peaked at # 25 on the pop music chart Skeeter Davis also scored a country hit on the tune in 1960, taking it to number 11. It was charted for 12 weeks. "Am I That Easy To Forget" also made it to # 18 on the pop charts for Engelbert Humperdinck in 1968. Jim Reeves had a # 12 country hit on the tune in 1973 and was on the charts for 14 weeks. And Jimmy Ellis—who recorded under the name “Orion”---scored a # 65 country hit on the song in 1980.

Jag fick allt ihop en hel del till detta Nyhetsbrev! Kul att ni är flitig med brevskrivandet då det är ni som gör Nyhetsbrevet intressant! Tack! Ha nu en fin fortsatt vecka och speciella hälsningar till Carolina och Magnus som ger sig iväg till Italien och Frankrike! Kör lugnt och fint!

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu

Nyhetsbrev nr. 050 9 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Igår lördag så åkte hustrun och jag fram och tillbaka till Linköping med anledning av att Evas äldste son (min styvson) är på gång att gifta sig. Vår färd dit började med totalvärme i Stockholm som då vi åkt några mil övergick till moln och slutligen störtregn! Sällan har jag sett och upplevt ett sådant ivrigt regnande.

Eftersom vi åkte redan klockan två så fanns det inte möjlighet för mig att kolla om mitt program Country, Country Music kom igång på Radio Lidingö vid tretiden. Det har krånglat en del den senaste tiden och det har blivit helt tyst i sändningen då mitt program skulle ha gått. Är det någon som brukar lyssna och kan berätta för mig om allt fungerade i går? Tack!

Här lite brev och nyheter, Janne Lindgren

Hej Janne!

Efter bortplockad blindtarm på mannen (inte make än, det är några veckor kvar) så åkte vi ner till Östergötland. Man och barn lämnade jag hos min pappa med fru och så åkte jag själv till Hestra och Ydre countryfestival. Och de kan, som svar på ditt inlägg om Lida, med gott samvete ha kvar ordet country i sin titel. Det var band av skiftande kvalitet, de flesta med bra musiker och sångare, och de flesta spelar mer country än rock, eller till och med bara country (så vitt jag kan bedöma ska jag väl tillägga). Jag kom dit på torsdagskvällen lagom för att höra Don Redmon Band och det var en bra början för att komma i countrystämning. Den kvällen avslutades av Amber Digby som kompades av Western Satellites. Hon började med I´m ashamed of you och avslutade med The threshold och sjöng bara country däremellan.

På fredagen stod Inger Nordström med sitt band för mycket av countryn och sen lyfte Reverend Bob taket med sitt Just In Time. Eller ja, det var ju bar himmel över oss, men om det funnits ett tak så hade det nog flugit iväg.

På lördagen tog jag med mig Anders som inte gillar country och trots att de banden vi hörde då, Tennesee Drifters, Savannah, Cina Samuelsson & Springhill Boys, John Permenter och Billy Yates så gott som bara spelade country tyckte han det var en bra konsertkväll. The Boppers hoppade vi över. Vi åkte direkt efter BillyYates eftersom jag ville avsluta countryfestivalen med country ringande i öronen och inget annat.

Fast ringande i öronen var det inte så mycket av. Ljudnivån var faktiskt helt ok och ljudet var klart och bra (trots att ljudteknikern ibland missade att någon spelade solo och drog upp lite sent). För det mesta kunde jag avnjuta musiken utan öronproppar.

Det förvånar mig dock att så få i publiken på festivaler skyddar sina öron. Och att festivalerna själva inte informerar om riskerna, vare sig på plats eller på hemsidorna. Är det bara vi som redan skaffat oss tinnitus efter för många konserter och källarrep som tänker på det? Många sätter kåpor på sina barns öron, inte alla, och en del av dem går alldeles för nära scenen i varje fall med barnen.

Och jag måste få kommentera kläder. Som publik på en countryfestival vill jag ha helheten, inte bara countrymusik utan jag vill också se på bandet vad de spelar. Alla kanske inte vill ha cowboyhatt på scen men en skjorta, kanske... Jeans och t-shirt är inte så kul. Fast spelar man mest rock så.. De band som verkar tänka på hur de ser ut är också roligare att titta på.

Det här låter som ett reklamutskick för Ydre countryfestival men jag måste få berätta att det är en mycket trevlig stämning under festivalen, bra band, många bajemajor, tillräckligt mycket mat och dryck, nästan enbart kvalitetsknallar, Torpa SMU som med ett leende går omkring och städar, trevliga vakter och poliser som syns, sjukvårdare (som säljer öronproppar och ger bort plåster), bankomat och minut som personligen möter med ett leende och lämnar ut pengar (så vi kan handla mer och mer). Och så allt annat, pow powdans, linedance etc.

Det blev ett långt mail men det har varit en lång och trevlig helg. Ha det bra i värmen!

/Elisa

Tack Daniel Wigstrand för kortet från Amsterdam! Framsidan var verkligen pyton, på kortet alltså! Vet ni förresten att Skärholmen inte alls ligger långt från Bootkyrka! Förmodligen någon cowboy som invandrat till trakten för något hundratal år sedan? Vad vet jag? Kanske kör man Boot Scootin´ Boogie där på söndagarna efter högmässan.? JL.

Hej Janne

Det är sällan jag blir så imponerad av ett Countryband/tjej trio som jag blev i går. Vi hade en liten medlemfest på golfrestaurangen här i Torsby och dagen till ära hade vi bokat ett för oss nytt band med namnet Cookies n´ Beans. Vi var ett femtiotal medlemmar som hade tryckt ihop oss ute på terrasen och vi trodde knappt våra öron när tjejerna drog igång. Underbar stämsång och ett mäktigt sound från tre aukustiska gitarrer! Årets varmaste sommarkväll med en härlig landgång och en kall tillsammans med dessa underbara country brudar.- Ja kan livet bli så mycket bättre?

Vi bokade Cookies n´Beans direkt till vår festival i Lysvik 3-5 augusti. De kommer att underhålla oss till supén den 3/8 (100kr/person) boka på 070-5593506.

Kvällen avslutade vi sedan med vårt eget band The Lonesome Mountaineers som spelade långt in på sommarnatten. Förövrigt fick vi abryta festen en kort stund för en svärm konstiga insekter som såg ut som feta bin med dålig flygförmåga. Vi vet ännu inte vad detta var för något? Ingen av gästerna eller personalen hade sett något liknande.

Vänliga hälsningar, Peter Jonsson tel 070-5593506 www.lonesomepine.nu

Hej där!

Har precis erhållit Bobby Flores´ nya CD "Direct From Blanco County". Kan countrymusiken vara mycket bättre än så här? Visserligen kända låtar, men vilka fina versioner, vilka musiker!! Ett steelspel så man går i taket av belåtenhet! Vad som slog mig när jag lyssnade igenom denna CD var, "countryn måste förnyas", jaså, varför det? Dom som kräver det, har dom över huvud taget lyssnat på t.ex. Ernest Tubb, Bonnie Owens, Carl Smith, Norma Jean och många av det s.k. gamla gardet? Jag tror knappast det. OK, det kommer mycket bra ny musik även idag, men countryrötterna måste finnas med, annars kan man sortera in det i vilket musikfack som helst. Jodå, jag anser att man visst kan sortera in musiken i olika fack, inte bara bra, eller dålig musik. Countrymusiken skall "låta" country, inte bara musiken, utan även den där countrykänslan i rösten. Man måste tro på det man framför som countryartist. Jag kan inte skryta med att jag har varit och besökt många s.k. "countryfestivaler" här i landet. En av anledningarna är just att det är alldeles för mycket "icke-country" som framförs från scenen. "Change your style, how´s about that, it´s just rock´n´roll in a cowboyhat" Någonting sådant lyder texten i en låt jag har med en artist som jag för tillfället glömt namnet på.

Ja, några tankar från en "gnällgubbe" som lyssnat på COUNTRY i si så där en 40 år.

Hälsningar Lars-Eric "Daris" Darefors

Hej, Janne!

Glöm inte mejla när du ska kuta naken i Kungliga Hufvudstaden! Det vill jag se! Visste du förresten att kuta kan stavas med både ett och två t och i båda fallen betyder det springa... Ja, ja, det blir inte bättre än så; för mycket turnébuss.

/Thomas, Arvika

ett dugligt stål för 8:50...
Jag vill förtälja alla en lösning på borttappat stål till steelguitar; Jag hade glömt packa mitt stål och även reservstålet låg i en väska som inte var med till giget. Först lånade jag ett litet rör som gitarristen hade med som extra till gitarrförstärkaren (tradförstärkarrör) och fick genomlida första korta giget på dagen med det, men det ger ynkligt ljud. Gitarristen tipsade om att en del köper stål på macken, typ hylsa till tändstift, som nödlösning. Givetvis var tändstiftshylsorna slut på macken men de hade ett förlängningsskaft för 50 kr som inte var rakt, jag köpte det men stirrade till på batterihyllan innan jag gick ut. Ficklampsbatterier är runda men korta men jag köpte stösta modellet (som är grövre är trad stål) av märket varta. Det är ju en beläggning på batteriet så jag trodde inte så mycket på det och tog fram förlängningsskaftet först. Det var svårspelat och lät skramligt. Jag drog upp batteriet och blev häpen av det sjyssta ljudet... Visserligen är det för kort med det lät helt ok och minst lika bra som ett riktigt stål. Det är ju inte riktigt format rätt men men, och kom ihåg att ha skarven uppåt på batteriet. Kanske gör grovleken sitt men jag tror faktiskt ytbeläggningen gjorde sitt till då det är lite mjukt och ger ett behagligt ljud. Och inte minst - det finns till hands överallt i nödfall och kostar 8:50...

Björn Hellman

Hey this Saturday July 8th we'll be having a big Country Dance at The Cotton Club & Steakhouse in Granger, TX. The restaurant opens at 5:00 PM so meet us there for a wonderful dinner, then we'll dance! Great food, great people. 8:30 - 12:30.

212 E. Davilla St., 512-859-0700.

More info.: www.cottonclubandsteakhouse.com See you there and be ready to dance!

This Sunday July 9th we invite you to a CD Release performance by Glenda Raye, a new Yellow Rose Records recording artist. It will be from 7:00 - 8:00 PM at the University United Methodist Church in San Antonio, 5084 De Zavala Rd. (near DeZavala & I-10). Don't miss this special event! Glenda's new CD "Songs For The Soul" is an awesome collection of meaningful songs and Glenda's vocal performances will move you! It's mostly Country Christian but also features other genres as well. It's very well done and is also available at: www.yellowroserecords.com We know you'll enjoy this one! Come by and pick yours up this Sunday!

Thanks, Bobby Flores

Glöm inte att Bobbys inspelning från förra året tillsammans med Country Minstrels nu finns att köpa som DVD och CD tillsammans. Skriv till per.olof.berglund@telia.com 18 låtar är inspelade och redigerade och jag är säker på att ni som gillar trad. Texasmusik kommer att uppskatta utgåvan. JL.

Hello fellow players,
The Nashville Country Music Hall of Fame is providing entertainment to all who love country music of yesterday and today, along with early Rock n Rollers like Elvis, Johnny Cash, Carl Perkins, Jerry Lee Lewis etc.

For all of you non-steel guitar fans, the Country Music Hall of Fame in Nashville has always been a wonderful place to visit, but now for you steel guitar freakco's like me, they are doing something wonderful. Every Sunday afternoon at 1 o'clock, they feature a steel guitarist for an hour. The steel player can do anything he wants. He can bring a little trio, a full band, or sit there by himself and entertain to his heart's content or do a seminar. These are always big name steel guitarists from Nashville.

I was invited down to witness this exciting event last Sunday at 1 o'clock P.M. and who should be appearing but someone I always knew was a great player but really had no idea what an incredible entertainer he also is. It was the most entertaining display of steel guitar-dom I have seen in many years. An hour and a half of sheer amazement, laughter, wonderment and awe.

Who is this famous masked man, you may ask? He is the great Kayton Roberts. This guy played with Marty Robbins, Patsy Cline, Hawkshaw Hawkins and spent 30 years with the legendary Hank Snow. Kayton is one of the funniest individuals that I have ever known. When playing on the Opry, he would set his little red Fender Dual Professional up on the front of the stage and make Hank Snow sing behind him.

Hank Snow had a rough time dealing with about anyone and the fact that he put up with Kayton's antics for 30 years is a testament to Kayton's personality and talent.

I remember one time while working with Jean Sheppard while we were sharing a Opry dressing room with Hank and his band, Hank came into the dressing room, looked at Kayton and said "Kayton, go over to Roy Acuff's dressing room and tell him I want to see him over here."

Kayton looked back at Hank and said, "Go get him yourself. I'm not going to get killed."

Well, Hank's response was loud and directly to the point. "Go get him or I'll kill you right here."

Then Kayton slowly sauntered to the other section of dressing rooms and made his way into to Roy's dressing room which was full of musicians and fans. Kayton proceeded to push his way through the crowd and whispered in Roy's ear, "Mr. Hank Snow would like to see you in his dressing room."

After a short pause, Roy leaned back and yelled to everybody in the dressing room, "Ok, clear the room, I've got to go see Hank."

That kind of gave everyone backstage a pretty good idea of the power that Mr. Hank Snow wielded. Everybody thinks Roy Acuff was the King of the Opry. Believe me, Hank Snow was the man when he was at the Opry.

This same scenario was repeated the following week. I was sitting in the dressing room reading a J. C. Whitney catalog when Hank and Kayton came in. Hank turned to Kayton and said, "Hey, go find out what time our spot is and tell Acuff to come over and see me."

Kayton looked at him, busted out laughing in Hank's face and said, "I'm not telling him anything. You go tell him and by the way, tell him to bring me a cup of coffee."

Hank looked like he had been slapped in the face. He was obviously getting furious. Hank proceeded to storm out of the dressing room in a rage. I just knew that he was going to go off and try to cool off enough to be able to talk and come back and tell Kayton to get out and that he was fired. Well, about five minutes later, Hank came back into the dressing room. Roy Acuff was following him and to my total amazement, Roy handed Kayton a cup of coffee.

Rather than laughing like I thought Kayton would do, he looked directly at Hank and said, "Dammit, I told you cream. Get it right the next time." And then everybody who had gathered in the dressing room to watch him get fired, along with Hank and Roy, laughed so hard that it was almost impossible for Hank to do his spot on the Opry.

Hank got even by making Kayton play "The Bells of Saint Mary" on the show while he walked off the stage and laughed.

If any of you ever have the chance to see this truly legendary entertainer, you just have to do it. And I don't mean just you steel players. Sunday when he broke into his act making the steel guitar sound like many different animals, he had children and parents alike, who had never known what a steel guitar was like, screaming and rolling on the floor.

If you're not a steel player, you'll love his act just as much. It was an hour and a half of sheer delight. The crowd even kept him over half an hour signing autographs and asking questions. He even had his tunings printed out for anyone who wanted them. His only accompaniment was by keyboard played by his wife Iva Lea.

I think the country music Hall of Fame should be praised, commended and supported for what they are doing for steel guitar. If you are in town on a Sunday, be sure to get by at 1 o'clock and let the manager, Abby, know how much you appreciate their steel guitar efforts. Then go in and enjoy a great show by one of the masters.

Other people in the audience Sunday were Miss Lana from Scotty's, Nashville steel guitarists Chris Bauer, Bob Cravens, the incredible Chris Scruggs of BR549 fame and luckily, me.

Your buddy,
Bobbe Seymour

Mycket intressant för dem som åker till Nashville framöver! Det händer alltid mycket i den stan - inte bara på Broadway - och man bör skaffa information innan man sticker dit. Många som beger sig till Nashville har en tendens att fastna just på Broadway och visst, stundtals är det riktigt bra artister som uppträder på klubbarna där. Men ska man få en helhetsbild av allt som händer i Nashville måste man även ge sig ut i stadens förorter. Kolla på Internet innan besöket eller läs tidigare artiklar i Nyhetsbrevet skrivna av Hans Rosén.

Detta var allt för den här gången och jag vill bara tillägga att bara för att man bär cowboyhatt på scenen betyder det INTE att musiken som framförs är countrymusik. Jag tänker närmast på den show jag såg på TV för några dagar sedan med Jill Jonsson. Hur kan någon kalla ren popmusik för countrymusik, det övergår mitt förstånd? Läs gärna Lars-Eric Darefors inlägg i det här Nyhetsbrevet! Han skriver bl a ”Countryn måste förnyas” Jaså, varför det? En bra frågeställning faktiskt!

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu
Nyhetsbrev nr. 051 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Här kommer ett rykande färskt Nyhetsbrev där ni verkligen får veta var skåpet ska stå. Visst är det kul att ni engagerar er och tar mina ord och brev på fullaste allvar. Åtminstone några av er! Läs själva och skriv gärna om era egna funderingar över countrymusiken!

Janne Lindgren

Hej Lars-Eric,

Här får Du ett fullständigt medhåll från en "gnällgubbe" som slår ditt lyssnande på country med ca tio år. Var alltså någon gång på stenåldern.

Janne kan bekräfta det. Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man ser artister uppträda iklädd cowboy hatt och boots och sedan vill bli betraktade som country-sångare. Får nog stryka ordet skratta, gråta ligger närmare till hands. Fortsätt gnäll. Jag tänker göra det.

Bo Bodén

Visst var det någon gång på stenåldern som Bosse och jag träffades då vi bägge jobbade på Nordiska Musikförlaget. Bosse spelade några EP för mig bl a med Ray Price och Marty Robbins. Sedan var man såld för evigt och turligt nog så görs det sådan fin country även i dagens moderna samhälle. Det gäller bara att hitta dem och vi har fler fina importörer av countrymusik som t ex Rune Krongårdh, Hasse Häggström m fl.

Mitt program ”Country, Country Music” på Radio Lidingö 97.8 verkar nu att fungera som vanligt igen. Programmet sänds över Stockholm tisdagar 20.00 med repris lördagar 15.00 Radio Lidingö sänder under sommaren inte på natten! Har ni svårt att få in stationen så prova med monoknappen på stereon, det brukar funka! JL.

Måndag 4 september 2006 kl.19:30

Bluegrass och Southern Gospel
med Doyle Lawson & Quicksilver på Gamla Tryckeriet i Stockholm

Doyle Lawson & Quicksilver är ett av de absolut bästa banden idag. Doyle Lawson har på fler än 50 LP, CD och DVD under drygt 40 år visat sin storhet som bandledare, arrangör, kompositör, sångare och instrumentalist. Doyle Lawson & Quicksilvers nuvarande och tidigare medlemmar har fått fler utmärkelser av IBMA än några andra.

Doyle Lawson har också i dagarna förärats en NEA National Heritage Fellowships av The National Endowment for the Arts. NEA National Heritage Fellowships är den högsta utmärkelse som en artist eller konstnär inom traditionellt konstnärskap kan få i USA:

De 5 senaste åren har Doyle Lawson & Quicksilver av International Bluegrass Music Association utsetts till "Vocal Group Of The Year". 4 gånger har man fåt IBMA's utmärkelse för "Gospel Recorded Performance Of The Year", 3 gånger har bandet nominerats för en Grammy och 4 gånger har man nominerats för en Dove Award (Gospelvärldens Grammy).

Bandet består också av Terry Baucom på banjo, Jamie Dailey på gitarr, Mike Hartgrove på fiddle och Darren Beachley på bas. Alla sjunger också, förstås.

Mer info på www.aff.just.nu och på www.doylelawson.com

Förköp Ticnet: http://www1.ticnet.se/EventList?eventSubGroupId=LAD16376.261778&rowsPerPage=25&day=3&yearmonth=2006-6&datetype=1

Mvh Bobby Ahl,

Bobby Ahl är en av de där gamla gubbarna som aldrig ger upp försöken med att sprida god bluegrassmusik. Och visst har han lyckats i mångt och mycket. Minns t ex kvällen på Gamla Tryckeriet i Alvik i våras där Hillfillies och Special Consensus underhöll ca 300 personer. En fantastisk kväll! Missar ni ovanstående kväll med Doyle Lawson så tror jag faktiskt att ni har en skruv lös! JL.

Hi there, Janne,

I want to express my appreciation for your giving us a good grade for our performance at Lida. It feels great that there are people who still value the genuine country sound. Unfortunately, this is becoming alarmingly scarce, not only over here but at the cradle of it all as well: If you follow the development of country music in the U.S.A. you’ll find growing reason for getting both sad and irritated – just watch the annual country music award ceremonies and you’ll know what I mean.

This wayward trend is partly due to the arrogance of the self-appointed so-called experts in the media and the entertainment industry: They decide what is country music and what not and they also decide – as in the case of most of this country’s public radio stations – that real country music is not fit to be on the air because it is deemed anachronistic.

In addition to this there is a major misunderstanding with a lot of people when it comes to categorizing our music. I’ve been approached a number of times with the question: “Okay, you play country, but do you also play dance music?” I usually encourage those people to come and listen to us and make up their minds on location. Then they will notice that country music i s dance music also. In America country music is the dominating sound in most taverns that have a dance floor. That doesn’t apply just to the South and the West, it’s the same up in Minnesota or the Dakotas, you name it.

In our case, I can assure you, and everybody else that might be interested, that I will never make cheap compromises when it comes to our music, even if it should mean fewer performances – it will remain country, pure and genuine.

On behalf of Karin and all the Lonesome Riders let me say:

Thanks again, ‘Magistern’, and keep up the good work you’re doing for a good cause.

Lonnie Heilbronner

Tack för det inlägget Lonnie! Jag hade inte möjlighet att se hela ert framträdande på Lida men ändå gav jag dig och ditt band ett högt betyg. Jag vet ju vad ni står för! Det är viktigt att man som du nu gör att tala om för folk att undertecknad inte är ensam om att klaga på att countrymusiken mer och mer tappar sin identitet och att vi måste göra allt för att bevara grundstommen i den. Många som kanske upptäckt countrymusiken sedan några år tillbaka tror att det bara är att läsa Billboards Countrylista rakt upp och ned så får man veta vad som verkligen ÄR country. Men så enkelt är det ju inte då den och många andra listor enbart styrs av de stora bolagen och pengar. Någon form av moral finns absolut inte på den nivån och inte heller någon kunskap om countrymusik. Men de vet att klangen på ordet country är säljande och vill därför att alla deras artister ska gå under det namnet, skit samma vilken musik de framför. Ja, det finns bra exempel på det även i Sverige.

Lonnie har sitt eget band som han kallar the Lonesome Riders och där ingår bl a Karin Risberg och Hasse Rosén (känd studiomusiker som ni kan se varje tisdag i Allsång på Skansen). Lonnie pratar utmärkt svenska då han bott i landet i många år och därför är då mitt svarsmail på svenska om ni undrar varför.

Appropå allsången som mer och mer liknar Anders Lundin show så kunde vi i tisdags ”njuta” av lite countrymusik från Björn Kjellman i sången ”Är Det Konstigt Att Man Längtar Bort Någon Gång”. Låten ”I´m Gonna Be A Country Girl Again” var en hit med Buffy Sainte-Marie på märket Vanguard i mitten av 60-talet. Buffy var född Cree-indian men adopterades till en vit familj. Stickan Anderson skrev den svenska texten till Lena Andersson vilken sålde massor av den skivan. Jag satt själv på GDC (Grammofonbolagens Distributions Central) som säljare och hade både Vanguard och Polar på repertoaren. JL.

Hejsan Janne
Här kommer ett svar, på inlägget om senaste numret av Country Gazetten, som
du publicerade i ett av dina nyhetsbrev nyligen. Vi hoppas och räknar med att detta svar får plats i ett av dina kommande nyhetsbrev i sin helhet. Och naturligtvis får du gärna besvara frågorna i brevet.
M.v.h Robert & Georg Ryttman

Hejsan Janne

I ditt nyhetsbrev, daterat: nr. 047, 30 juni 2006 skrev du följande:

”Så har då Stockholms Country Music Clubs tidning Gazetten kommit i min brevlåda och det är numera alltid spännande att se vad den ska handla om då den det senaste året blivit en tidning av klass. Besvikelse är det första ord jag kommer på eftersom tidningen innehåller alltför mycket som inte handlar om countrymusik. En tendens som återkommer i flera av Sveriges countrymusikklubbars publikationer. Men det här kanske bara var en engångsföreteelse och ett olycksfall i arbetet? Om man företräder countrymusik och är styrelsemedlem i någon klubb så förutsätter åtminstone jag att man ska arbeta för att sprida countrymusik och inget annat. Så är det skrivet i de flesta klubbars stadgar! Nåväl, Kenneth Friberg har skrivit en utmärkt artikel om Martingitarren och dessutom om bluegrass. Fortsätt på den vägen, tack! Jag vill gärna tillägga det som jag skrev i mitt förra Nyhetsbrev. Om inte klubbarnas styrelser och redaktörer kan skilja på vad som är countrymusik hur ska då klubbmedlemmarna förstå vad det handlar om? Så kära klubbar inkl styrelsemedlemmar, ni har en viktig uppgift att fylla. Jag vill inte bli ensam kvar att jobba för en countrymusik som ligger inom gränserna för vad som bör kallas country! JL.”

Vi lyfter på hattarna och tackar så mycket för gratisreklamen. All reklam är ju bra reklam och med tanke på att detta är första gången du ger Country Gazetten så många rader i ett av dina nyhetsbrev kan vi bara konstatera att det lönar sig att bredda innehållet. I alla nummer tidigare, då vi har hållit oss mer strikt inom den traditionella countryns ramar, har vi ju inte fått tillnärmandevis lika mycket utrymme i dina utskick som denna gång.

Att du sedan inte orkat läsa ledarsidan som nu mera kallas ”Redaktören har ordet” - där det i texten förklaras att detta nummer bör ses som en del i diskussionen om vad som är äkta country eller ej och att detta spörsmål är numrets röda tråd denna gång - kan vi bara beklaga. Så inte är det väl vårt fel att du inte uppfattar tidnings-temat, trots att det noggrant förklarats?

Sedan pratas det en hel del om vad som är ”äkta” och/eller ”traditionell” country i dina nyhetsbrev. En gång i tiden gick puritanerna i taket då någon var oförskämd nog att införa trummor i countrymusiken. Lite senare dök Carl Smith upp och chockade puritanerna genom att använda elgitarr. Konstigt nog sågs det ändå som country av en del, medan andra backade och tyckte att utvecklingen var hemsk. Idag finns det t.o.m. de som spelar med förprogrammerade bakgrunder och fortfarande har mage att kalla det country. Det måste väl ändå vara det värsta tilltaget av alla? Vad blir nästa steg: förprogrammerade synthar, technotrummor och robotar på scenen?

Vad vi skulle vilja fråga dig Janne är: exakt när slutade den traditionella/äkta countryn att vara just traditionell/äkta country? Var det när trummorna kom in i bilden? När elgitarren kom? När andra el-instrument började användas? När man kallade svensk dansbandsmusik för country i Sverige och fick generationer av möjligt countryintresserade ungdomar att ta avstånd ifrån hela genren? När man började spela rock n roll-låtar i country-sammanhang? När man blandade upp country med rock n roll och kallade det för Bakerfieldssoundet eller när man blandade med rock n roll, började sjunga om lastbilar och kallade det Truckdriving-music? När man började förprogrammera bakgrunderna i live-sammanhang för att erbjuda arrangörerna ett billigare alternativ än ett helt band? När man började skriva sexuellt relaterade texter och frångick dinosauriernas ”fina värderingar” om vad som var tillåtet att skriva countrytexter om? När outlaw-artisterna, skäggiga och långhåriga, tog avstånd ifrån Nashville? Eller när Nashville-scenen började ösa motbjudande, smetiga stråkkaskader över plattorna i tid och otid? När CMT började hypa Shania Twain, Faith Hill och dylika artister?

Vi bara undrar: exakt när, var och hur man ska dra gränsen för vad som är ”äkta” country eller ej? Och vem bestämmer det?

Någon skrev i ditt senaste nyhetsbrev att countryn inte behöver utvecklas/förändras. Men när borde utvecklingen då ha stannat? Och vad händer om den stannar?

Oss veterligen har ingen populärmusikform någonsin upphört att utvecklas. Jo, möjligtvis tangon, dixielandjazzen och foxtroten som var mäkta populär då våra föräldrar var unga. Hur många köper tango-, dixieland- och foxtrot-skivor idag? Skulle tro att den köpkretsen är ytterst marginell.

Mycket annan populärmusik har överlevt, men all popmusik låter inte som Beatles längre. Den rock n roll som Elvis och Jerry Lee m.fl. drog igång på 50-talet heter idag allt möjligt såsom punk, hårdrock, heavy metal och gud vet allt. Rockmusiken utvecklades åt tusen olika håll. Den ”fina” storbandsjazzen blev helt plötsligt be-bop. Bluesen elektrifierades precis som countrymusiken och under 60-talets brittiska bluesboom tog den alla möjliga vändningar. Synthmusiken, proggen, hårdrocken, reaggen, disco, soul, funk - you name it - allt har utvecklats i olika subgenres och konstigt nog överlevt på ett eller annat sätt. Och så länge någonting utvecklas överlever också den grundläggande musiken. Därför finns det folk som fortfarande älskar och lyssnar på 60-talspop, rockabilly, rock n roll, gammal blues, bluegrass och country. Så vad händer när en musikgenre stannar i utvecklingen? Vanligtvis dör den. Eller åtminstone blir den omkörd och hamnar i skuggan av alla nya stilar. Är det vad vi vill ska hända med vår älskade countrymusik? Nej, jag trodde inte det heller.

Dessutom kan varken du, vi på Gazetten eller någon annan stoppa utvecklingen. Däremot kan vi naturligtvis hjälpas åt att framhäva den traditionella countryn i det allmänna utbudet (om vi kan enas om vad som är ”traditionellt” och ”äkta”) men vi tror inte att man gör det bäst genom att försöka ”tysta ihjäl” diverse subgenres.

Däremot tror vi att man kan ge traditionella alternativ till crossover-countryns fans. Och är då den traditionella musiken tillräckligt högkvalitativ så kommer den alltid att överleva och få nya generationer publik. Den kommer inte överleva ensam, men sida vid sida, med övriga country-genres.

Eftersom du tar upp saken så vill vi också berätta att vi på Country Gazetten mycket väl är medvetna om vad vi skriver om. Och vi förbehåller oss rätten att bedöma vad som är ett relevant innehåll i tidningen. Vidare är vi övertygade om att klubbmedlemmarna själva kan bedöma vad som är country för dem, utan att någon ska behöva förklara eller komma med moraliska pekpinnar. Vi har högre tankar om vår läsekrets än så.

Slutligen vill vi tacka dig varmt för de två shower du medverkade till på Lida. Det svängde bra om den rock n roll som framfördes och vi hade en trevlig kväll, trots att ni inte spelade mycket mer country än vad Refreshments senaste cd innehåller. Tack för det!

M.v.h Robert och Georg Ryttman, Country Gazetten

Man kan under åratal tjata på folk att skriva och lufta sina åsikter för att få en bild av vad de i allmänhet tycker, men väldigt få orkar fatta pennan och skriva. Det bästa man kan göra för att få igång en diskussion och få lite fart på hjärnkontoren på countryfolk är att kritisera deras arbete eller produkt av detta. Gäller för övrigt inte bara i countrybranschen! Därför slänger jag ibland ut lite kritiska iakttagelser till höger och vänster. Ibland träffar jag mitt i prick precis som jag gjorde då jag kritiserade självaste SCMC och dess klubbtidning Gazetten. Vid första genomläsningen av svaret från redaktörerna Robert och Georg Ryttman fick jag den där känslan ”var jag verkligen så elak i min kritik?” Så jag läste vad jag skrev än en gång och finner fortfarande kritiken ganska så saklig. Påpassligt nog hade herrarna även skickat med mina rader i sitt svarsbrev till mig. Ni kan om ni missat det tidigare själva läsa det här ovan.

Jag kommer här att svara på några av de frågor som ställs till mig men långt ifrån alla. Den där diskussionen om vad som är countrymusik eller inte har jag fört i så många, långa utläggningar tidigare i mina Nyhetsbrev och andra publikationer, så det känns lite onödigt att än en gång upprepa mina tankegångar i ämnet. Däremot vill jag gärna påpeka att jag i mina Nyhetsbrev ALLTID noterar då SCMC kommer med en ny utgåva av Gazetten och jag skrev ganska många och positiva rader om det första numret av tidningen med nya ”layouten” som kom för ca. ett år sedan. Läs själva mina 13 rader i Nyhetsbrev 49 den 16 juni 2005 http://country.vingar.se/CMS-2005-06.htm Hade ni glömt det grabbar? För övrigt så skriver jag om ALLA countrypublikationer som sänds till mig och ska vi vara så noggranna att räkna raderna varje gång så har jag nog kommit upp i en bra kvot så att ingen egentligen skulle behöva känna sig åsidosatt! Däremot får jag sällan se att SCMC eller andra klubbar gör reklam för mina Nyhetsbrev i sina tidningar. Någon form av utbyte vore trevligt och framför allt givande för alla som gillar countrymusik. Jag har ändå nästan 500 ”prenumeranter” till mitt Nyhetsbrev och fler tillkommer varje vecka.

Vad än redaktörer för olika countrypublikationer tycker så hävdar jag fortfarande att en countrymusikklubb ska behandla countrymusik, tillhörande artister och inget annat. Artiklar om artister som tillhör annan genre kan givetvis vara intressanta, men låt oss slippa se dem i våra countrymusiktidningar. Som medlem i SCMC vill jag givetvis att klubben fortsätter den positiva linje som den nya tidningen och dess redaktörer har växlat in på. Det finns t ex många countryartister i Stockholmsregionen att skriva om så mitt tips är att lägga allt krut på dem istället för ett tema som behandlar countrymusik i periferin.

Men jag kan ju inte låta bli att ge er några svar på era frågor och här kommer ett urval:

Förprogrammerad musik är inte genrebunden utan förekommer i alla musikformer typ, jazz, pop, country dansband eller rock!

Den traditionella/äkta countrymusiken har aldrig slutat att vara!

Trummor/elgitarrer med flera har inte påverkat den traditionella/äkta varan!

Vikingarna/Lasse Stefanz och många andra dansband har mycket riktigt haft en och annan countrylåt på repertoaren och sålt mer skivor än herrarna kan räkna till. Om det sedan haft en positiv eller negativ effekt på countrymusikens popularitet här i Sverige vet varken ni eller jag! Det finns ingen tillförlitlig statistik på sånt!

Countrylåtar med ”beat” det ni kallar rock n roll fanns långt innan Elvis blev populär och beträffande Bakersfieldsoundet så var det ett speciellt sound som inte har med diverse taktarter att göra.

Outlawartister av olika slag tog mycket riktigt avstånd från Nashville under en tidsperiod, men det har aldrig påverkat traditionen/äktheten. Inte heller har texter generellt påverkat densamma.

CMT är ett populistiskt bolag precis som de flesta andra som vill tjäna pengar utan att lägga in moraliska aspekter. På CMT kan man se allt från pop/rock till country, allt i en salig röra som kanske tillfredställer ungdomar och andra människor utan krav. De som kollar in CMTs eller Billboards topplistor och utgår ifrån att allt som finns där är countrymusik är ute och cyklar. Ingen person med countrymusikkunskaper som jag känner tror på de listorna och har aldrig gjort.

Det kan vara svårt att bestämma vad som är rätt eller fel beträffande vad som är countrymusik eller inte, men som jag tidigare påpekat, erfarenhet och kunskap är två väldigt bra egenskaper för att komma nära sanningen. Dock har vem som helst har rätt att säga sin mening och även lufta den i mina Nyhetsbrev, ja, till och med jag själv har den rätten. Om sedan folk vill lita på mitt omdöme eller helt enkelt tycker jag har fel så är det upp till var och en. Om jag kritiserar någons CD eller tidning så är det ju fortfarande bara jag (1 person) som har sagt sin mening och är man så känslig så att man tar åt sig då får man faktiskt skylla sig själv! I Sverige finns nästan nio miljoner (9.000.000) andra människor som kanske har en annan åsikt!

Tacka inte mig för musiken som framfördes på Lida. Som proffsmusikant (professionalism=yrkesmässighet med förvärvsinriktning) lägger jag inga aspekter på den musik det engagerande bandet framför. Jag gjorde mitt jobb på Lida som det förväntades av mig precis som jag gjort hundratals gånger med diverse dansband, rockband m fl den senaste 45 åren!

Nej, mina herrar, jag tror mig veta att många klubbmedlemmar oavsett om de finns i SCMC, DCMC, KKföreningen, SCC eller någon annan klubb inte är speciellt kunniga i ämnet countrymusik. Därför är det viktigt att klubbarnas ledning tar initiativet och leder medlemmarna i rätt riktning. Några andra tankar finns åtminstone inte i min sfär! Vad ska man annars med en countrymusikklubb till?

Det som gör mig lite orolig och föranleder mina kritiska iakttagelser - som jag luftade i mitt tidigare Nyhetsbrev - är just att redaktör Ryttman som inledning skrev att diskussionen om vad som är country eller ej pågår i buskarna och att en (ej planerad) röd tråd förekom i det nya numret av Gazetten. Att den röda tråden inte var planerad är åtminstone för mig skrämmande och frågan är vad som kommer härnäst av oplanerade röda trådar? JL.

This Saturday July 15th we'll be having a CD Release Day in Ft. Worth!

We'll be at the Ernest Tubb Record Shop at 5:00 PM and then at Pearl's from 9 - 1.

Ernest Tubb Record Shop 140 East Exchange Avenue, Fort Worth, TX 76106
(817) 624-8449

Pearl's Dance Hall 302 West Exchange Avenue, Fort Worth, Texas 76106

See you there and be ready to Dance! Thanks, Bobby

Bobbys senaste CD och den nya DVDn + CD (Live in Stockholm with Country Minstrels) finns att köpa hos Hasse Häggström. http://haggstrom.info

QUESTIONS AND ANSWERS

QUESTION: The radio guys were talking about a new Vince Gill set of recordings. Do you know anything about that and do you know the title of his first hit?

ANSWER: Vince Gill's next album will be a four-CD boxed set featuring 43 new songs that include bluegrass, traditional country, rock and jazz. “These Days,” also includes his wife, Amy Grant, and daughter, Jenny Gill, plus performances by Rodney Crowell, Trisha Yearwood, Emmylou Harris, Lee Ann Womack, Gretchen Wilson, John Anderson, LeAnn Rimes, the Del McCoury Band, Sheryl Crow, Bonnie Raitt and Diana Krall. The set is due for October 17th release.

Vince’s first charted song was “Victim of Life Circumstances,” which peaked at # 40 in `1984.

QUESTION: I heard that a bluegrass convention was being held at The Grand Ole Opry. Do you have any information?

ANSWER: The International Bluegrass Music Association (IBMA) annual awards show will be held at the Grand Ole Opry House in Nashville for the first time on September 28th. Tickets go on sale August 18 to the general public but are currently on sale to IBMA members through the organization's Web site and office. The IBMA's World of Bluegrass week takes place September 25th thru October 1st at the Nashville Convention Center.

QUESTION: I heard on the radio that the hall of fame is having a Ray price exhibit. Do you have anything on that? ANSWER: The Country Music Hall of Fame and Museum in Nashville, Tennessee will open a new exhibit titled “For the Good Times: The Ray Price Story,” on August 4th and run through June 2007. His country music classic, "Crazy Arms," spent 20 weeks at No. 1 in 1956. During the '70s, the Texas native expanded his reputation as a balladeer with hits such as "For the Good Times" and "I Won't Mention It Again." At age 80, Price still tours extensively. His schedule includes a September 29th performance at Nashville's Ryman Auditorium. He was inducted into the Country Music Hall of Fame in 1996.

Det blev en massa sidor till er att läsa under helgen och jag hoppas att det kanske inspirerar en och annan till att skriva några rader till Nyhetsbrevet. Det är NI som gör det hela intressant!

Ha nu en mycket fin och varm helg!

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu

Nyhetsbrev nr. 052 16 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Tack för alla bidrag till mitt Nyhetsbrev! Det här är verkligen Sveriges Hetaste Nyhetsblad som det heter i överskriften! Och inte tar Nyhetsbrevet semester i år så fortsätt med era bidrag! Här kommer lite läsvärt! Janne Lindgren

Hej Janne!

Om du hinner få med dessa TV-tips och !!! om "J J Cale" är country. Jag har aldrig hört honom, vet bara att han spelat in i Nashville, vilket liksom inte säger att det behöver vara vad vi kallar country.... hihi....
Per-Uno

Söndag 16 juli 2006 E! 16.00
THS Country Divas (18:00)
Shania, Faith and the Dixie Chicks are mega stars of country music, but getting to the top in Nashville wasnt easy. And boy, do they have some stories to tell.

Söndag 16 juli 2006
TV2 22.00
J J Cale (23:30)
K special extra. Rockikonen J J Cale porträtteras på turné i USA i roadmovien "To Tulsa and back" av Jörg Bundschuh.
En roadmove med många mil och countryrock i bagaget. [40974]

tack snälla janne
du lägger verkligen ned energi för oss diggare av musiken
själv har jag halsont i värmen
gunilla

Uppskattning suger jag gärna åt mig, tack! Krya på dig Gunilla! JL.

Mitt "idiot-filosofisvar" till countrymusiksdebatten:
Allting förändras, det som en gång var countrymusik kommer aldrig att
uppstå igen. Det enda som finns kvar är det inspelade, passa på att lyssna
för även det förändras.
Där och Då var det "riktig" countrymusik, idag något annat under således
felakting namn.
I princip kan man inte säga att de som spelar eller vill lyssna på
"riktig" countrymusik gör det eftersom; det existerade bara där och då.

Med det har jag skrivit ett slags slut på debatten; "riktig" country finns
inte längre!

Vad som inte är "riktig" country och diskussionen om det är country eller
inte är alltså lite flummig; det är svårt att säga var gränsen för vad som
skall kallas "country" är (i nyare sammanhang) då det aldrig kan bli
"riktig" country. Vad skall man kalla det? "Neo-country" ???

Idiot-Filosofen Björn H

Som jag skrev i mitt senaste Nyhetsbrev så har alla rätt att tycka och säga sin mening. Men Björn, inte är det väl slut på den ”riktiga” countrymusiken. Nyproducerad ”riktig” countrymusik görs dagligen i både Nashville och i Texas och det finns också en stor amerikansk rörelse för att bevara ursprungsidéerna. Lyssna t ex på plattor med Alan Jackson, George Strait, Bobby Flores, Jake Hooker och många fler. Den gamla fina countrymusiken lever idag vid sidan om allt konstigt som kallas countrymusik, det gäller bara att öppna gluggarna för att hitta den! JL.

Hej Janne!

Tack för ditt svar. Vi tycker att det är viktigt och kul med debatter och synpunkter på vårt arbete med Country Gazetten så länge åsikterna är konstruktiva. Du skriver i ditt nyhetsbrev: ”Vid första genomläsningen av svaret från redaktörerna Robert och Georg Ryttman fick jag den där känslan ”var jag verkligen så elak i min kritik?”. Vi hoppas självklart att du inte uppfattade vårt svar som att vi skulle ha tagit illa upp. Tvärtom, hade vi redan innan sommarnumret av Country Gazetten gått till tryck förutspått att du skulle komma med negativ kritik till vissa av våra artiklar, så det var vi förberedda på.

När det gäller CMT och billboard-listorna så är vi överens om att långt ifrån allt där inte kan definieras som country, men vi anser inte heller att personerna som gillar dessa crossover-stilar ska utestängas ur det större countrysammanhanget, då dessa människor är potentiella countryintressenter i framtiden. Vi ser hellre att dessa personer läser Country Gazetten och landets övriga country-tidningar, att de välkomnas till festivalerna och att de på så vis ges en chans att upptäcka det du och vi kallar äkta country. Utan en stadig tillväxt av yngre publik kommer inte äkta country att överleva i längden och det vore ett tragiskt framtidsscenario.

Du skriver att erfarenhet och kunskap är två faktorer som är bra när det gäller att komma nära vad som är riktig country – helt rätt! Men det är också viktigt att komma ihåg att definitionerna av country har varierat över åren och att dessa ser olika ut ifrån person till person. Det tänker vi ta hänsyn till när vi gör tidning.

Vår åsikt när det gäller landets countryklubbar är inte att de ska agera skolor och ”lära ut” vad som är country. Vi tror inte på pekpinnar och moralkakor när det gäller vuxna människor. Däremot är vi övertygade om att människor kan lyssna, tycka, tänka och känna själva. Och vitsen med klubbarna och dess tidningar är, enligt vårt sätt att se på saken, att utbyta tankar, funderingar, musikupplevelser och erfarenheter, att debattera och diskutera, ha kul och utveckla det befintliga intresset av countrymusik tillsammans, inte att leka musikfröknar och ”undervisa” folk. Sådant finns det adekvata musikskolor och musikkurser på universiteten för.

Angående ”den röda tråden” så infann den sig när recensionsskivorna, intervjuerbjudanden etc. ramlade in och dessa visade sig bli lite udda i jämförelse med tidigare. En del av det planerade materialet föll bort av olika skäl, t.ex. så hamnade Red Simpson, som vi haft kontakt med, på sjukhus och intervjuen med honom uteblev. Så vi arbetade istället vidare på ”den röda tråden”. Men som du själv bekräftat så utelämnade vi inte den traditionella countryn helt och hållet. Trots allt är det där redaktionen har sitt hjärta, så vi vågar nog lova att du inte kommer bli alltför besviken på framtida utgåvor. Men visst, innehållet i Country Gazetten kommer nog även framöver att ge upphov till en och annan debatt, det vore ju sorgligt annars J

M.v.h., Robert & Georg Ryttman, Country Gazetten

Robert och Georg har lovat att ta in några rader om Nyhetsbrevet i kommande Gazetten. Det tackar jag för och hoppas att andra klubbar är lika kloka. JL.

Hello fellow players,
As most of you know, I can be pretty hard to catch if you call the store to talk to me. So you ask, what the heck are you doing? What are the things that take up my time?

I receive about 100 personal emails a day. Naturally I cannot answer all of them, however, I definitely do read every one of them and most of them put a smile on my face and some of them have me on the floor screaming. I usually read these emails after 10 or 11 at night.

Starting with Sunday, myself, Bob Saxton and a personal assistant, Sarah drove to Campbellsville, Kentucky and played a wonderful steel guitar club show.

Monday morning upon arriving at the store, Steel Guitar Nashville, my store manager, Dan Bentley met me with a list of urgent steel guitar repairs that needed to be finished as soon as possible. Then I received a phone call from a local Nashville singing star that they needed me to open for Steely Dan and Michael McDonald at Starwood Ampli-theater at 6 P.M. with a 3:30 load in and sound check. During the show, Dan Gaylish, steel player for Lee Ann Womack, along with fellow Nashville steel players, Frank Parrish and Penn Pennington came up to the front of the stage to wave hello. But now that I think about it, I don't know if it was to see me or to get a closer look at my Bigsby. This pretty well killed my Monday.

Tuesday started off with more repairs, urgent phone calls from customers and acquaintances all over the United States as well as a couple from Europe. Tim Sergeant, Dierks Bentley's steel guitarist, came in needing a rush service and mod on his Goodrich volume pedal.

Wednesday brought about another high pressure playing job under the scrutinizing eyes of a few hundred of the world's finest guitarists at the four day Chet Atkins Appreciation convention in Nashville. Bob Saxton came by and we made the decision what keys to play certain songs in. Bob played his Birdseye maple, full body arch top "f" hole R.C. Allan guitar. This guitar sounds as good as it looks and features Grover Imperial tuning keys, Gibson PAF pickups and a gold plated Bigsby tremolo. Chet and Merle would have been proud.

Not to be outdone, I played my 1951 Bigsby six pedal double eight steel guitar with Bigsby volume pedal. This guitar is affectionately known in steel guitar circles as "Sunny". I'm getting wonderful performances out of my Nashville 112, a "Wiggy Blue" unit. My act is too colorful to use a black amplifier. However, I am looking forward to my new Standels which should be here by the end of the year.

This brings me up to Thursday which means first thing in the morning I have to write this letter to you and all the wonderful people on my mailing list. Then it's back to the repair bench.

The only break in my non-stop routine comes on Sunday as long as I don't have a steel guitar show to play. I try to sleep an extra hour, stagger to the BMW, put the top down, find some beautiful girl to kidnap, make my way to the airport, jump in the Beechcraft and fly to either Sikeston, Muscle Shoals, Paducah or Cincinnati for brunch. The direction I go depends on the weather in the area. On the way back, I try to buzz the boaters on the lake. I go back home, play with the doggies and kitties, go back to the store and try to organize the coming week.

I have delayed mentioning this the last several newsletters because I can only now bring myself to talk about this painful subject. The untimely deaths of Grande Ole Opry star Billy Walker, his wife Bettie, and band members Charles Lilly, Jr. and Danny Patton in an auto accident. Having traveled thousands of miles with Billy in his band when I first came to Nashville, I got to know this wonderful being's soul and personality and had tremendous admiration for him as most of you know from these newsletters from the past several years.

Throughout life we all lose people that we love. The closer we are, the more painful it is. Well let me tell you, this was a painful one for me. I have worked with Charles and Danny in other bands in Nashville and had tremendous respect for their playing abilities. Billy's wife Bettie, was a regular visitor to our store and always had a big smile and something good to say. Two days before she died, she dropped by and gave us a copy of Billy's latest CD.

The last time I saw Billy was about a month earlier at a restaurant near my store. As we were eating, we recalled a lot of the wonderful stories from years gone by and I looked him in the eye and told him how much I appreciated him as a friend, employer and spokesman for the sideman musician. He had a hard time taking the compliments and shrugged them off by saying, "It's just my job. I appreciate you guys. I couldn't do my part without you."

When I left, I snatched the ticket and said, "I wish I could do more for you than just buy your dinner, you deserve so much more from all of us." I'm very glad I had the chance to tell him how I felt since that was the last time I saw him.

Like Conway Twitty, Marty Robbins, Johnny Cash, Patsy Cline, Roy Orbison and Elvis, Billy will be remembered and loved by everyone who's life he touched.

Your buddy,
Bobbe Seymour

Jag har precis fått in en Goodrich LDR 7 volympedal med batterier. Inga pottar som behöver bytas då den här pedalen är det modernaste i sitt slag, Inte billig men fantastisk!

Inte heller Radio Lidingö 97.8 tar semester så det är möjligt att lyssna på Country, Country Music varje tisdag 20.00 med repris på lördagar 15.00 D v s om ni bor i StorStockholm. Nytt program kommer på tisdag!

Mer än så hade jag inte idag men vi hörs igen på torsdag.

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu

Nyhetsbrev nr. 053 20 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Dags för ett Nyhetsbrev och jag hoppas att allt är bra därute i hängmattan. Egentligen borde jag själv befinna mig där då en av grannarna där jag bor ska få ett nytt badrum. Det innebär borrande i betong från morgon till kväll och ni kan ju tänka er hur det låter! Äntligen slut på borrandet för idag men imorgon börjar det igen!

Jag har på posten fått Mr.MusicCountrys utgåva nummer 7. Har inte ännu hunnit lyssna på den men som vanligt har Thomas Buskhagen fått fram en mängd intressanta inspelningar som är garanterat ”pure country”! Tack Thomas, du gör verkligen en insats för bevarandet av traditionell countrymusik. Mr.MusicCountry kommer med en CD varje månad och man kan prenumerera på denna. Ett bra tips i sommarvärmen!

Här kommer fler nyheter! Janne Lindgren

Hejsan Janne

Sitter och lyssnar på en radiostation som jag vill rekomendera.
http://tcmradio.com/country.htm
Här är en Dusty Owens DJ. Han har tydligen varit i branchen hur länge som
helst och kan nog räknas som en auktoritet. Mellan två skivor kom han in på
vad som är traditionell Country Music. När vi har en diskusion i ämnet även
på Nyhetsbrevet tyckte jag det var intressant så jag gjore en liten
översättning av hans utläggning. Så här gick snacket:

Jag får en hel del e-mails som frågar "vad menar du med traditionell Country
Music ? Jag trodde country Music var Country Music"

-Nej det är en skillnad. Traditionell Country Music är en stil. Låt oss
förstå det först. En stil som härstammar från 40-talet och fram till slutet
av 60-talet. I denna stil är fiddle och steel guitar de viktigaste
instrumenten. När trummor började användas var dom nedtonade som bakgrund
spelande rytm. Historien i sången är det viktigaste i traditionell Country
Musik därför är sångaren mycket viktig . En sång behöver inte vara gammal
för att vara kvalificerad. Det skrivs och spelas in nya sånger nu medan jag
pratar som är traditionell Country Musik.

Här är ett exempel på vad jag menar när jag spelar en sång med Becky Hobbs .
En bra artist. Då och då går hon till sina rötter och kommer fram med en
traditionell sång. Hon är generellt country music men hon gör också mycket
Rockabilly på gränsen till Rock. När vi spelar Becky Hobbs spelar vi inte
hennes Rockabilly utan vi spelar hennes traditionella Country sånger.

Låten han spelar är: "Don´t cry for me" En härlig låt med Becky. Som sagt: ta in den här radion ... härlig traditionell Country.

Med vänlig hälsning, Filip Flodman, Strömsund

Tjena Janne.
ag måste bara berätta att jag varit lite norr över, sådär en 107 mil norr över. Hos lille bror på Jämtön mellan Råneå och Kalix. Hur som helt vart vi med bjudna på ett litet byparty ute på en udde som heter Rörbäck. För musiken på detta eminenta kallas stod ett band som heter SWINGING DOORS. Ett helt suveränt bra band, som i sin repertoar blandade pure countrylåtar med eget skrivet material. Det var pure country utan fiddle och steel, men med en fantastisk spelglädje.

Hoppas dom får fler spelningar i Sverige så att fler människor får glädjen att njuta av detta band.
Haresåbrahejhejhelatiden

Hasse Buhre

Kul att du hittat ett band som spelar ”pure country” så långt uppe i Norden. Men du vet hur det är Hasse ”pure country” går numera inte hem hos countrymusikfestivals-arrangörer. Det blir mer och mer som med Stockholms Jazzfestival som i år har artister som Petter, Eva Dahlgren, Moneybrother och andra jazziga personer!!! Hej och hå! JL.

Johnny Cash (översättning av Filip Flodman)

Diabetes hade gjort att Johnny Cash mist det mesta av sin syn, och dessutom
behövde han en rullstol. Att mista sin fru June var förkrossande, men i
efterhand, var ändå producenten Rick Rubin inte överraskad över att höra
från Cash dagen efter June hade dött i Maj 2003.

Han behövde arbete. Han MÅSTE arbeta för att hålla sej i gång. För att
uppfylla Cash´s önskan lät Rubin bygga upp en studio i ett sovrum i Cash´s
hem i Tennessee samt sände dit en ljudtekniker som var redo att göra
inspelningar resten av Cash´s liv. Musiklegenden dog fyra månader efter sin
fru.

" Inspelningar var inbokade varje dag, och om han vaknade upp och kände sej
stark nog för att jobba ringde han upp och sade -"Nu kör vi" minns Rubin.
Om han inte kände sej stark nog, sade han -"Vi tar det i morgon".

Resultatet av en del av dessa inspelningar finns på "American V; A Hundred
Highways," den femte och näst sista i en serie skivor med Rubin som
avslutade Cash´s karriär. Det är den mest rörande musikaliska påminnelsen om
dödligheten sedan Warren Zevon´s sista album innan lungkancern tog honom.

Cash´s en gång så mäktiga stämma darrar och bryts i en rad sånger som är
både sorgsna och andliga. "Oh Gud hjälp mig vandra en mil till, bara en mil
till" sjunger Cash på skivans öppningsspår. "Jag är trött att vandra så
ensam."

Bland skivans låtar finns "Like The 309" som blev den sista låt som Cash
skrev. Den handlar om ett tåg, passande för en man som en gång sjöng om en
fånge som hörde ett tåg vissla förbi.

Under dessa sista månader sände Rubin flera sånger till Cash att arbeta med.
Cash valde själv och hans son uppmuntrade honom till att sjunga in Bruce
Springsteen´s "Further On (UP The Road)". Producenten kände hur viktigt det
var att låta Cash ge uttryck för sitt artisteri.

"När han slutade turnera var det en fruktansvärd förlust för honom" Säger
Rubin. "Han älskade att vara artist. Han kände som om detta var Guds mening
med att låta honom vara på jorden. När han slutade turnera försvann en av
hans viktigaste sätt att kommunicera. Från den stunden ville han verkligen
spela in skivor hela tiden. Om han hade sagt -nu slutar vi - då hade vi
slutat."

Tidpunkten för hans död förvånar Rubin för Cash hade mått bättre och hade
planerat att resa till Los Angeles för att arbeta med musiken.

"Efter June hade dött var han redo att dö." säger Rubin som pratade med Cash
varje dag dessa sista månader. "Jag tror inte han önskade att dö, men jag
tror att han fullständigt accepterade att när hans tid var kommen var det
bra för honom."

Att han var vid slutet av ett minnesvärt liv märks väl på urvalet av låtar.
Rod McKuen´s fina "Love´s Been Good To Me" är en nostalgisk tillbakablick av
en man som känner sig lycklig. Cash nyinspelade en av sina gamla
kompositioner "I Came To Believe" om hur andlig styrka hjälpte honom klara
sina missbruk.

En sak som lockade fram blandade känslor bland Rubin´s vänner som lyssnade
på skivan är att de tre första sångerna - i grunden andliga - följs av
Gordon Lihtfoot´s "If You Could Read My Mind." En del fann övergången knepig
och för tvär. Ändå är låten skivans känslomässiga centrum. Cash´s röst är
som allra vekast, men han kämpar för att nå dom rätta tonerna och att lägga
den rätta känslan i orden.

Cash hade alltid kunnat lita på sin röst och han var bekymrad när den inte
var att lita på mot slutet berättar Rubin. Hans förmåga att berätta en
historia var så stor att även när hans röst svek lät det som om det var en
del av historien." Jag sade det jämt till honom" säger Rubin "Jag tänkte att
det skulle få honom att må bättre, Men jag vet att han önskat att han kunnat
använda sitt instrument på samma sätt som tidigare".

På dom flesta av skivorna med Rubin, gjorde Cash vokalpåläggen hemma och
Rubin gjorde musikbakgrunden i Los Angeles med veteraner som Mike Campbell
Benmont Tench från Tom Petty and the Heartbreakers. Sedan skulle Cash resa
till Los Angeles för att göra den sista kollen, och göra om några sångpåslag
om det behövdes. Skillnaden nu med "American V" blev naturligtvis att den
sista delen aldrig blev av.

När Cash hade dött stannade hela projektet av. Rubin är en upptagen man,
hans långa lista på produktioner innehåller namn som Red Hot Chili Peppers
och Dixie Chicks, men det var inte skälet, han kunde inte få till det
känslomässigt.

Till slut beslöt han att börja. "Från början var det både traumatiskt och
sorgligt."Säger han." Men i slutet av första veckan kändes det upplyftande
och positivt. Vi kände det som om Johnny var närvarande och kollade hur det
gick".

Beroende på Cash´s tillstånd och låtvalet är det en låg tempo produktion.
Undantaget är "God´s Gonna Cut You Down" med ett intensivt arrangemang som
innehåller både handklapp och fotstamp.

Cash lämnade efter sig nog material, runt 60 sånger, för att det ska bli
ytterligare en skiva "American Records" serien.

"Nummer sex är inte gjord ännu" säger Rubin "men den är riktigt bra"

Hei alle sammen!
Jeg sender over nyheter på mailing lista denne gangen så jeg får holdt dere litt oppdatert hva som skjer rundt om kring i verden.

Innenlands nyheter:

SIVERT BJØRDAL (http://www.sivertbjordal.com/) gikk hjem med årets "Norsk Country Pris" på Skjåk Country festival. Undertegnende var tilstede og det ble et heftig trampe klapp på låven. Meget velfortjent og på sin plass at Sivert fikk prisen. Prisen ble utdelt på grunnlag av at Artisten har holdt på de dype tradisjonene og røttene til Country musikken (med ref. Hank Williams) og ikke gitt etter for den "nye" sounden. Dette står det respekt av. Undertegnende var også så heldig å få være med på siste låt som passet utmerket til anledningen "Will the circle be unbroken". Samt har jeg litt inside info på at Sivert har fått plate kontrakt I Tyskland. Gratulerer så meget.. Måtte alt gå deg godt i fremtiden. Med hilsen Country Norge

AUST AGDER COUNTRY KLUBB trenger litt drahjelp for å vinne kr 100.000,- på losfondet.. Dette er litt avgjørende for klubbens fremtid. Vi håper samtlige kan sende sin stemme på enten SMS eller å internett.
Avstemningen på SMS:
Skriv: Losfond 2 og send til 2002
Avstemming på internett:
Gå til: http://www.los.no/portal/page?_pageid=53,74048&_dad=portal&_schema=PORTAL&articleId=18997&artSectionId=948&menuSectionId=948
Og avlegg din stemme.
For mer info send mail til: tore.haland@losmail.no

LILLEHAMMER RYTHM & ROOTS FESTIVAL
blir avholdt 29-30 september på Radisson sas Lillehammer Hotel .
Festivalen vil få et mere CW rettet program og navnet blir også forandret.Br549 (Us) er første band klare. Bandet har tidligere toppet plakaten på Romerike Roots festival, Vinstra og Breim. Br549 er tilbake i topp slag og
et av Nashvills beste live band og vil garantert få det til og swinge på Lillehammer .

RISØR BLUEGRASS FESTIVAL
har ny web adresse. http://www.risorbluegrassfestival.no/ Festivalen gikk av stablen denne helgen som var.

NORSK STEEL GITAR FORENING holder sin årlige steel weekend den 18 - 20 august i Hattfjelldal. Red Saxon og Brian Irwin spiller Ray Price og western swing, Janne Lindgren og Carolina Åkerlind kjører sin country, Toini and the Tomcats
med Sveinung Lilleheier på lapsteel kjører klassisk country og rockabilly, May Nordmo med band spiller klassisk country.
Henning Antonsen, Lars Egil Vågsæter, Red Saxon og Janne Lindgren vil undervise, og det blir konserter, seminarer, dans, nattklubb og kirkekonsert.
Det er klassisk country som er i fokus, med mye steel, fele, 4/4 shuffles og steel fylte ballader.

Utenriks nyheter:

Här har Steff sänt mig inkopierad information troligtvis taget från en amerikansk tidning. Detta kan jag inte publicera eftersom jag inte vill bryta mot lagen. Jag kan inte använda artiklar från tidningar utan tillstånd! JL.

Det var det jeg hadde å by på... Ha fortsatt en trivelig kveld.
Mvh, Steff Nevers

STORY BEHIND THE SONG

According to Don Wayne, he wrote “Saginaw, Michigan”
because he saw that name stamped on a tool on his work bench for days on end.

Don commented, “I was born in Nashville, Tennessee. I started out making my living as a tool and die maker. In the early 60’s I was working in a tool and die shop here in Nashville. One of the tools I was using in my trade was some micrometers, which were made by The Lufkin Tool Company . And these micrometers were in a little wooden box and when you opened that box, there was a little golden nameplate on it that said “Lufkin Tool Company, Saginaw, Michigan.” And oftentimes times when I’d go to work in the morning, I worked at a bench, I would take that little box out of my bigger tool box and set it on my work bench. I’d open it up in case I needed it. I made eye contact with that thing hundreds of times a week. I think that I was just brainwashed into writing “Saginaw, Michigan.” This was like—I started writing “Saginaw, Michigan,” in the latter part of 1962. And this was not too long after “Detroit City” had been a big hit by Bobby Bare.

I just kept thinking about it and I was in doubt as to whether or not I could write another city song.

Then I finally decided to go ahead and take a stab at it. And looking at the map, I didn’t know a lot about the geography of that area, But looking at the map, it looked like Saginaw, Michigan was right on Saginaw Bay. So I got to thinking about Saginaw—writing the song---and I decided to go ahead and take a shot at it. I guess I was too lazy to go to the library and look up the information on it. So I decided to base it on somebody in Saginaw, Michigan and I just assumed that Saginaw was right on the Bay there. And I figured that at some time or other-there had been some commercial fishing going on --so—I decided to build a character—a son of a poor Saginaw fisherman being in love with a rich man’s daughter. And I started coming up with a little rhyming scheme and I just built the song from there. And later on, I got with Bill Anderson---- when I was cutting the demo on the song, and he helped me out with some lines that I got stuck on. So Bill Andersons owns 25% of the copyright on that song. It’s been a great song for both of us. I put in most of the work on the song. I worked on the song a long time....probably a year. By the time I got it finished, it was late summer of 1963. And Lefty Frizzell recorded it in December. And they released it in January of 1964. It was one of those songs where you feel like your mind was just manipulated into doing something.”

“Saginaw Michigan” entered the country music charts January 11^th, 1964 and made it to number one. ..where it stayed for four weeks. It was Lefty Frizzell’s 21^st charted song and was on the charts for 26 weeks.

QUESTIONS AND ANSWERS

QUESTION: George Jones’ record of “She Thinks I Still Care” is my dad’s favorite song. Did George write that song?

ANSWER: George’s 1962 # one was written by Dickey lee

QUESTION: One of my uncles used to sing a song about “she still comes here to love what’s left” or something like that. Do you know anything about that song and who sang it?

ANSWER: “She Still Comes Around To Love What’s Left of Me” was a # 2 hit for Jerry Lee Lewis in 1968

QUESTION: A friend of mine used to sing a song about “the biggest part of me.” He said it was on the radio by a guy named “Mack” several years ago. Do you have any information on that song?

ANSWER: “The Biggest Part Of Me” was the flipside of Warner Mack’s 1965 number one, “The Bridge Washed Out.”

QUESTION: I heard on the radio that there is a new Waylon Jennings boxed set on the market. Do you have any information?
ANSWER: “Nashville Rebel,” is a four-disc box set covering Waylon Jennings’ career, set for September 26^th release. The set includes “The Greatest Cowboy of Them All,” a duet with Johnny Cash that has never been released, as well as two other new songs, “It’s Sure Been Fun” and “People In Dallas Got Hair.”

QUESTION: The radio guys said that Merle Haggard’s wife died. Was that Bonnie Owens?

ANSWER: Merle Haggard’s first wife, Billie Leona Hobbs Witherspoon, died July 9th. She was the mother of four of his children – Dana, Marty, Kelli and Noel.

QUESTION: Do you know the name of the girl who had the song “I Cried The Blue Out Of My Eyes” and who wrote it?

ANSWER: “I’ve Cried The Blue Right Out Of My Eyes” was Crystal Gayle’s first charted song. It peaked at # 23 in 1970 and was written by her big sister, Loretta Lynn

QUESTION: There was a song on the radio back in the 60’s by a guy about taking three steps to the telephone. Do you now his name and the title of that song?

ANSWER: “Three Steps To The Phone” was a # 9 hit for George Hamilton IV in 1961

QUESTION: I remember a song on the radio back in the 70’s about “the fingers of one hand.” It wasn’t played too often but was a good record. Do you know who had that record?

ANSWER: “On The Fingers Of One Hand” was the flipside of Sonny James’ 1966 # one, “Take Good Care Of Her.”

QUESTION: Do you remember a song many years ago by a guy about “Everybody Wants To Get To Heaven?”
ANSWER: “Everybody Wants To Get To Heaven” was a # 52 hit for Ed Bruce in 1969

QUESTION: I heard on the radio that George Jones is opening a restaurant. Do you know where?

ANSWER: George and Nancy Jones are planning to open a Possum Holler country style restaurant and bar with a live music stage in Enterprise, Alabama this fall. The new venture will seat 250 people and will be filled with George Jones memorabilia.

QUESTION: I have heard that Hee Haw is coming back to television. Is that true
ANSWER: “Hee Haw” will return to television July 29^th in a CMT “Hee Haw Weekend.” The network will show episodes of the famous country music show that ran from 1969 - 1991 throughout August. Guests who can be seen on the first “HeeHaw” weekend “ are George Strait, the Statler Brothers, Tammy Wynette, George Jones, Reba McEntire, Garth Brooks, Suzy Boggus, Jim Stafford, Willie Nelson, John Anderson, Connie Smith and Hank Williams Jr.

QUESTION: I remember a song on the radio in the 60’s about “Little Bitty Heart.” Do you know who sang that song? ANSWER: “Little Bitty Heart” was the flipside of Claude King’s 1962 number one, “Wolverton Mountain.”

QUESTION: Who was the lady who had the record about “Pitter Patter?” I believe it was in the early 70’s.
ANSWER: “Pitty Pitty Patter” was a # 6 hit for Susan Raye in 1971

QUESTION: Do you know the title of Jimmy Dean’s first hit record?
ANSWER: Dean’s first charted song was “Bumming Around,” which peaked at # 5 in 1953

QUESTION: There was a song about “a geisha girl” on the radio back in the 50’s. Do you know the singer’s name? ANSWER: “Geisha Girl” was a # 4 hit for Hank Locklin in 1957

Här stänger jag för idag men jag är självklart tillbaka på söndag igen! Ha det bra!

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu

Nyhetsbrev nr. 054 23 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Jag skickar ut mina Nyhetsbrev varje söndag och torsdag och har gjort så i flera år! Om ni av någon anledning inte får mina brev de här dagarna så kan det vara så att jag inte hunnit med att sända Nyhetsbrevet eller att något fel uppstått! I förra veckan blev det lite besvärligt med servern som inte sände mitt brev på ett korrekt sätt! Hoppas att detta var en engångsföreteelse. Normalt sett kommer mina brev senast dagen efter utsatt dag. Har ni inte då fått något från mig så får ni gärna höra av er, tack! Här kommer ett söndagsbrev! Till dagens datum har jag i år sänt 54 numrerade brev!

Janne Lindgren

Hej Janne,

Skönt att höra ifrån dig! Jag och brodern blev lite oroliga när vi inte hört något på över en vecka så det var gott att få veta att det bara blivit något fel med nyhetsbreven.

Vi hörs. Sommarkram Cina o Berra

Ibland händer konstiga saker i vår moderna datavärld. Precis som med countrymusiken! Tack för mail, allt är prima i Stockholm! JL.

Hejsan Janne

Vad skönt att du skickade ut brev 52-53 igen jag hade inte fått nr.52. Du har ju skämt bort oss nu så det känns tomt när något brev uteblir. Tack för ditt arbete Janne .. kämpa på.

Med vänlig hälsning, Filip Flodman

Hej Janne

nu gick det bättre att öppna filen med nyhetsbrevet 06053, datorn min protesterade inte. Man undrar vad det var för trubbel med det förra utskicket? En liten kommentar till Filip Flodmans översättning av Cash + Rubin: det senaste albumet American V: A Hundred Highways har faktiskt släppts på vinyl också, en rejäl 180- grammare dessutom. Det är ju ganska ovanligt med nya vinylplattor nuförtiden, men alla 5 albumen i American Recordings- serien har faktiskt släppts på vinyl. Dessa är väl värda att köpa, ljudkvalitén är ypperlig nämligen.

med countryhälsning från ett hett Göteborg

Ole "Cash" Romin

Tack för info! Beträffande utskicket förra söndagen så blev det tydligen något generalknas! Okunnig på datorer som jag är så vet jag faktiskt inte vad som hände! JL.

Hej. Svenska Country & Westernklubben har fått en ny hemsida.

Adressen är www.birgell.com Christina Birgell

Hej Janne,

Har inte ditt nyhetsbrev av den 16:e blivit avsändt, eller är det problem? Hu som helst erhöll jag inre sistlidna söndagsbrev. Varför vet jag inte.

Janne, du är en pärla som jobbar otroligt för countrymusiken. Lite grann har jag försökt under årens lopp- Men nu känner jag att jag kanske borde bidra mer med vad jag känner och tror. På grund av medicinska problem är jag inte längre så mobil. jag tvinga garantera mej med rullstol. Likväl känner jag att jag att ett bidrag till arbete kanske kan ges. Hör av dig per telefon. 624 06 06, om du vill ha eller behöver hjälp. Jag är villig att försöka hjälpa dig. om jag kan-

MVH & HDG Kjelle Selsmark, Sheriffen.

Rullstol låter inte så kul men du verkar vara vid gott mod! Fortsätt så och skicka gärna lite bidrag till Nyhetsbrevet. Roligt att du uppskattar mina utskick. Förmodligen blev det något fel i söndags och har därför sänt mina två senaste brev en gång till. JL.

Hej Janne,

Jodå, lite honky tonk blev det. Vi besökte Billy Bob's i Fort Worth och det var ju naturligtvis en höjdare på alla sätt, även om det nu inte var någon artist som uppträdde den kvällen utan det var ordinarie husband. Men de gjorde ett bra jobb alltigenom, även om jag saknade en fiddle, men steelplayer Ron Stafford (tror jag att han heter..) gjorde ett mycket bra jobb och jag fick även en pratstund med honom mellan seten. Skickar över en bild på mig och honom.

Sedan har jag och min fru köpt en hel del westernkläder. Vi köpte ett par rattlesnakeboots åt oss var, skjortor på Sheplers och en hatt åt min fru plus en hel del annat smått och gott. En hel del skivor blev det förstås också. Det blir gärna så när man kan köpa nya skivor för så lite som tio dollar.. George Straits senaste, flera Randy Travis, Martina Mcbride, ja allt möjligt, plus en del DVD:s som kan vara intressanta, bl a en kosert me d George Strait och en med Alan Jackson.

Hoppas du har haft en bra sommar så långt och tack så mycket för strängarna!

Mvh, Simon Östman

Som jag berättade i förra nyhetsbrevet så har Mr.MusicCountry kommit med sin utgåva nummer sju för det här året. Thomas Buskhagen sätter ihop materialet och det borgar för bra countrymusik. På den här CDn hittar vi bla a Billy Joe Shaver, Amber Digby, Frankie Miller, Joni Harms, Ed Burleson, Becky Hobbs, Bobby Flores och George Jones. En kanonplatta! Beställ din prenumeration på 031 – 734 37 30 JL.

Hello fellow players,
Over the years, I have seen many folks restore their steel guitars or pay amateurs to restore them. Many times these restorations harm the value of the guitar. The biggest flaw that I see is in the refinishing. Hardly anyone ever uses the correct lacquer for musical instruments. A lacquer that is not made for automotive or furniture use, but for musical instruments.

What sets this lacquer apart are elasti-sizers which prevent cracking, help maintain temperature stability and don't muffle the tone by restricting the wood from resonating the way it's less flexible cousins do.

You may say, "Why even have a finish on a wood guitar? The guitar sounds just as good without a finish."

The answer is simple. The finish controls the correct amount of moisture content in the wood. Too much and the wood swells, rots and makes the guitar sound bad. Too little moisture and the instrument will crack, warp, split and of course, sound bad. The correct instrument lacquer protects against these problems.

Besides protecting the wood, it also adds to the beauty of the guitar.

You guys that have mica guitars have a different set of problems. I am seeing several guitars that have restored, mostly Emmons, where the formica has been changed and it is not adhering properly to the body. The Emmons company puts the mica on it's maple bodies with a 12,000 pound press. This works so well in keeping air bubbles out that very often you can see the grain of the wood contour showing up in slight waves in the mica. I know of no other company that is doing this but I'm sure other quality guitar companies also have their own tricks.

Just gluing the mica on the steel guitar cabinet the way you would a countertop just won't work. If the mica comes loose from the wood, you've got problems.

Back to lacquer. Polishing and rubbing out the lacquer after it is applied is an art and hardly done correctly by most amateur finishers. Remember, a steel guitar isn't furniture. If you look at most steel guitar finishes under a magnifying glass, or just under a good light, you'll see a rough finish with millions of little scratches. However, look at a new Gibson, Martin or even an oriental import guitar and the difference is obvious. I have had many players come by the store to show me their newly restored steel guitars with finishes so hazy and foggy, they could never be rubbed out to a high luster.

Shooting the lacquer is an art. Spray too close and you'll get bubbles in the finish and the coat will be too thick. Too far away and the paint will already be drying when it reaches the surface of the wood. Mixing the paint to the perfect consistency is a must. The first coat should be thin to penetrate the wood, thicker later to build up the finish, fill the grain in the wood and provide enough thickness for polishing down.

To preserve the quality and value of your steel guitar, use a professional guitar refinisher who knows what he's doing. We here at Steel Guitar Nashville went through several refinishers before we found a couple we could trust to do perfect work. After all, why go through the trouble of tearing the guitar apart and replacing the mechanical parts just to have a sub-par finish applied?

We get it done right, that's why we're here.

Your buddy,
Bobbe Seymour

Det var det! Ha det så bra tills vi hörs på torsdag igen!

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu

Nyhetsbrev nr. 055 27 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Jodå Janne, du har så rätt. Buskhagen gör oftast, något undantag finns under alla de år som han har sammanställt Mr. Music Country, alldeles förträffliga samlingsskivor. Bra musikval, bra artistval, ibland spännande nykomlingar och lite då och då blir det finsmak med gamla godingar. Ibland i nya 'tagningar' som inte släpts tidigare. Undet många år har jag haft förmånen att få recentionsexemplar från Thomas. I lika många år har jag varit imponerad. Lovorden har delgetts Thomas personligen och Mr. Music officiellt. De countryfans som inte köper dessa produktioner är bara att beklaga. Det måste vara den 'godaste Pytt i Panna' countryköket kan anrätta.

Att sedan Janne L. inte häller isär skivorna i senaste nyhetsbreven, är naturlitvis en lapsus. Men inte avsiktligt galet. Det han kortfattat beskriver var ju plattan '6/06'. 7:an innehåller artister som The Derailers, Roger Creager, Joni Compretta, Doug Adkins, Jason Richison, BR549, Sonny Throckmorton, Carly Goodwin, Justin Trevino, Pilgrim, Rio Grande, Kristin Major och ett samabete mellan Paul Overstreet och Ricky Skaggs.

Var det många mindre kända namn i listan? Ja kanske det. Men Mr. Music bjuder numera på webbadresserna till de flesta artisternas hemsidor och det möjliggör ju för intresserade att se och lyssna. Ta chansen att utvidga musikbiblioteket med mera varierat innehåll.

Dessa rader är INTE avsedda som reklam, utan utgör min absoluta uppfattning om idèn med Mr.Music Country. Våga satsa 130:- kronor på en platta. Den kommer hem i brevlådan och betalas via medskickat inbetalningskort, Nätbankanslutning eller postens ombud.

Ha det gott, MVH Kjelle Selsmark

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv! Jag blandade ihop plattorna då jag skrev om Mr.MusicCountry i förra brevet, men egentligen spelar det som sagt mindre roll. ALLA utgåvor håller lika hög klass. Gå in på hemsidan www.countrynews.nu så hittar ni mer info om både CDs och festivaler. JL

CA-Promotions & Hank Artist Promotion

Pressrelease Dwight Yoakam

Dwight Yoakam föddes i ett kolgruvesamhälle vid namn Pikeville i Kentucky den 23/10 1956. Flyttade sedan med sin familj till Columbos i Ohio där han växte upp. 1977 flyttade han själv till Nashville för att försöka göra sig en karriär inom musiken. Dwight Yoakam slog igenom i mitten av 80-talet med låten "Guitars & Cadillacs" samt var den som inspirerade legenden Buck Owens till comeback 1988. Dwight kände sig inte komfortabel med att Nashville vid den här tiden var på väg bort från den traditionella countryn bl a med för mycket crossoversound så han bestämde sig att flytta till Californien vilket passade mer in för den countrymusik han ville göra. Här fann han sig väl till lags och kom att nära samarbeta med gitarristen och producenten Pete Anderson.

Sedan starten av sin musikkarriär så har Dwight Yoakam bevisat att han är betydligt mer än bara en annan kille med hatt och gitarr. Han har utvecklats från en het stjärna inom countryn till att bli en av de största influenserna inom denna musikstil samt sjungit in ett antal duetter med Buck Owens. Bl a fick de en no: 1-hit på Billboards countrylista med "Streets Of Bakersfield". Owens var dessutom Dwights stora förebild och det hörs klart och tydligt i många av Yoakams inspelade låtar.

Samarbetet med Pete Anderson blev starten på en mycket framgångsrik musikalisk relation och ledde till ett flertal hits genom åren, en jämförelse med rockmusikens Glimmer Twins - Mick Jagger och Keith Richards. Warner Brothers signerade Dwight Yoakam för sitt förvärvade bolag Reprise Records under 1985. Dwights musikstil är baserad på Buck Owens världsberömda "Bakersfield sound" och traditionell country men har även fått punk- och rockabillyfans att fastna för hans repertoar. Bland Dwights många hits märks bl a, förutom "Guitars & Cadillacs", även "Streets Of Bakersfield", "Blame The Vain", "It Won't Hurt", "I Sang Dixie" och "Little Sister".

Han har även varit framgångsrik inom filmbranschen och medverkat bl a i filmen "Sling Blade" med Billy Bob Thornton. Dwight var med övriga i rollistan som blev nominerade för the best cast av The Screen Actors Guild Awards. När han gjorde filmen "The Newton Boys" 1998 skrev han låtar till sitt kommande CD-album "A Long Way Home". Dwight har vunnit 2 st. Grammys, den första 1994 för single-CDn "Ain't That Lonely Yet", en låt som även ingick i albumet "This Time" som han själv anser är det hittills bästa mästerverket gällande släppta CD-album fram till idag.

Dwight Yoakam kommer som tidigare tillkännagetts att uppträda i Dalhalla, Rättvik den 31/7 2006. Yoakam har inte besökt Sverige sedan 1987.

Turnéplan, Europa

Dwight Yoakam

21 juli - Ose, Setesdal, Norge Setesdal Countryfestival

23 juli - Gateshead, England Sage, Gateshead

24 juli - London, England Hammersmith Apollo

26 juli - Glasgow, Skottland ABC

28 juli - Saint Malo Du Bois, Frankrike Fetival de Poupet

29 juli - Westmeath, Irland Midlands Festival, Ballinlough

31 juli - Rättvik Dalhalla

2 augusti Amsterdam, Holland Paradiso

Tack för information om Dwight Yoakam. Men varför skicka ut info endast knappt en vecka innan showen i Dalarna? I semestertider bestämmer sig folk i ganska god tid vilka festivaler de ska åka till därför bör man också vara ute i god tid med information. Bara som ett tips till herr Sundgren!

Tommy Pettersson undrar om någon från Stockholmsområdet ska till Dalhalla och se Dwight Yoakam? I så fall vill han gärna åka med om det finns plats i någon bil. Kontakta Tommy per telefon snarast på 08 – 550 353 73. Efter kl. 17.00 JL.

Hej Janne!

Tack för cd o annat material. Vi har i princip bokat upp de band vi kommer ha, men andra tips och råd tar vi tacksamt emot.

Vi startar 18.00 den 28:e oktober och håller på framåt 01.00. Jag mailar dig gärna mer info så fort semestertiderna är över. Sprid gärna ryktet om att det är mer country på gång i Linköping ;)

Hoppas du har det bra i sommarvärmen och att bröllopsbravaderna har gått bra!

Mvh, Mia Hamre

Hej!

Vi har lagt ut ett färskt bidrag till svensk country. Låten heter Den andra dagen. Skulle vara kul om ni ville lyssna och ge oss lite feedback.

http://music.download.com/nilskjerstadius/3615-8742_32-100937985.html?tag=MDL_artist_tab_apsongs

Hälsningar Jan Oltegen

Jag lägger ut den i Nyhetsbrevet så att andra kan lyssna. Själv har jag ingen lyssningsmöjlighet över nätet! JL.

Cowboys Dancehall is Proud to Welcome CLAY WALKER Live in Concert This Friday, July 28, 2006~ Tickets are still available for this show but they are going fast! Get yours Today!!!

Adults 21 and over are just $20.00, Minors 18-20 are $25.00 and Reserved Seats are $35.00 each. Tickets are available through the Cowboys Ticket Office in person and over the phone at 210-646-9378 and online at Ticketmaster.com

For more information on this concert and all of our upcoming events please visit our website at www.cowboysdancehall.com

QUESTIONS AND ANSWERS

QUESTION: I heard that George Strait has done some artwork for some charity. Do you have any information?

ANSWER: George Strait, Brooks & Dunn, Faith Hill and Wynonna have all donated and signed original artwork that will be auctioned to benefit Music4TNKids. Gibson Guitar has donated four guitars for the event. The non-profit organization is a part of the Tennessee Artist Guild and helps fund music education and art enrichment programs for middle Tennessee elementary children. The auction will be at Gibson Showcase at Opry Mills in Nashville on November 2^nd. For more information go to www.music4TNkids.com .

QUESTION: The radio guys were talking about Bill Anderson’s 45th anniversary. What’s that all about?
ANSWER.: Bill Anderson celebrated his 45^th anniversary with the Grand Ole Opry. More than 300 of his fan club members came to Nashville to help him celebrate with a five-day event they named after one of Anderson’s hit songs, "Wild Weekend."

QUESTION: Haven’t heard much about Marty Stuart lately. Do you know if he is recording? ANSWER: Marty Stuart has several projects underway including a CD of duets and a couple of books. He is also working on another book, titled “The Marty Stuart Collection,” which will include photographs of some of his most interesting memorabilia. He also will publish a book called “Badlands,” which will have portraits of Lakota Sioux native Americans and their surroundings on the Pine Ridge Reservation in South Dakota.

QUESTION: The radio guys were talking about a Ricky Skaggs instrumental album. Do you have any details?

ANSWER: Ricky Skaggs & Kentucky Thunder will release their first-ever instrumental album on August 1^st on Skaggs Family Records.

QUESTION: A friend of mine used to sing a song about “try my love on for size.” He said it was played on the radio by Moe Bandy. Do you have any information on that song?

ANSWER: “Try My Love On For Size” was the flipside of Moe Bandy’s 1979 # two hit, “It’s A Cheating Situation.”

QUESTION: There was a song on the radio several years ago about “another puff.” Do you

know who had that record and when?

ANSWER: “Another Puff” was a # 27 hit for Jerry Reed in 1972.

QUESTION: There was a song played on the radio some years back about “Where love Used To be.” Do you know the name of the guy who had that record?

ANSWER: “Where Love Used To Be” was a # two hit for David Houston in 1968.

QUESTION: Back in the 60’s there was a great record on the radio about “A Tombstone Each mile.” Do you know the singers name and who wrote that song and is the singer still recording?

ANSWER: “A Tombstone Every Mile” was written by Dan Fulkerson and was a # 5 hit for Dick Curless in 1965. Curless died in 1995 at the age of 63.

QUESTION: I have heard that the “fuzz tone” on Marty Robbins’ “Don’t Worry” was caused by a malfunctioning amp. Do you know what instrument was involved and who was playing it?

ANSWER: It was a malfunctioning pre-amp on a bass amp. The bass was played by Grady Martin.

QUESTION: The radio guys mentioned that a Ray Price album received some kind of award. Do you know which one?

ANSWER: Ray Price had received two certifications from the Recording Industry Association of America (RIAA) – “For the Good Times” reached Platinum and his “Greatest Hits” went Gold with sales of 500-thousand copies.

QUESTION: I’ve heard that a Johnny Cash guitar was going into the hall of fame. Do you have any details?

ANSWER: Johnny Cash’s bass player, Marshall Grant presented a guitar owned by the late legend to the Musicians Hall of Fame & Museum in Nashville, Tennessee. Cash used the guitar between 1965 and 1969 and played it on the original recording of “Ring of Fire.”

Hello fellow players,
Last week's newsletter about the refinishing of steel guitars prompted an expert in the field to email me about the subject in a little more depth. I would like to thank Mr. Jim Sliff for his expertise on this subject. His email to me follows.

From: "Jim Sliff"

Yo - Just to toss you a couple notes from 30+ years in the coatings industry:

"plasticisers" - not "elasta-cisers". There is a HUGE difference. The second one is used in high-build, stretchable waterproofing coatings. "Plasticisers" on the other hand are used in EVERY coating, to keep it from being too brittle - but it's a fine line. Too much, and the film will be sticky and relatively soft....and easy to damage. Also - thin initial coats are OK, but it has to be the right material. Finish lacquer is the WRONG material. Sanding Sealer" is made for penetration and adhesion of subsequent coats.

But...

Normally you would use a "paste wood filler" on ANY even slightly-porous wood prior to any finishing work. It fills the grain, prevents bubbles, and is what really gives you that "glassy" (note - not necessarily "glossy") finish without voids or inconsistencies.

So - wood fill, sand....then sanding sealer, then sand...then a few thin coats of lacquer, more sanding, and on and on until you get the thickness you want, usually 4-5 "coats" of 3 "passes" each, with wet sanding (always wet sand - NEVER "dry sand" lacquer...if you do, you strip it and start over...)in between, will get you a flawless finish that's protective but doesn't foul the natural resonance of the wood.

I'm glad you sent that one out - I've seen so many finishing trainwrecks over the last 40+ years of fooling with guitars it's sad....

Oh - please do me (and everyone) a favor, and if you DO add to the finishing info include this:

Important - Never, ever, apply any lacquer or other solvent-based materials...or even leave the cans open...in your garage or house unless you have wide-open ventilation and/or explosion-proof fans. A tiny water heater pilot light can blow up a garage if you spray lacquer with the doors closed, and the fumes can be deadly even without flames - dust masks and respirators are useless if the oxygen has been displaced by paint fumes, and it only takes a small amount to knock you out. READ the safety information and FOLLOW THE INSTRUCTIONS.

Thanks - I sleep better when people pay attention to this stuff.

Jim

Concerning the email about the tragic death of Billy Walker, I was informed that a great friend and steel guitarist, Trap Truly, from Alabama worked the job with Billy on this tragic evening and spent time with him between shows and after the show and stated that a finer and nicer group of individuals he had never met. Trap has been a wonderful customer and friend of mine and the store's for many years and I was very glad to hear this report and that Billy had such a great steel guitarist on his last show. Billy was one of the finest people in this town.

I'm off to the studio for a session on my next CD. Boys, I'm having a ball!

Your buddy,
Bobbe Seymour

Björn Helgesson hälsar att vi inte ska glömma att lyssna på Radio Viking på torsdagskvällar då Kent har sitt countryprogram. Självklart lyssnar vi som kan få in stationen Björn! JL.

Vi hörs på söndag igen!

Janne Lindgren

CountryMusicSweden

A nonprofit organisation to promote country music

Sveriges hetaste nyhetsblad

Email: steelguitar@swipnet.se HomePage: www steelguitar.nu
Nyhetsbrev nr. 055 27 juli 2006

Det här nyhetsmailet kommer till er mailadress torsdagar och söndagar.

Titta tillbaka på tidigare nyhetsblad på http://country.vingar.se eller www.vingar.se

Jodå Janne, du har så rätt. Buskhagen gör oftast, något undantag finns under alla de år som han har sammanställt Mr. Music Country, alldeles förträffliga samlingsskivor. Bra musikval, bra artistval, ibland spännande nykomlingar och lite då och då blir det finsmak med gamla godingar. Ibland i nya 'tagningar' som inte släppts tidigare. Under många år har jag haft förmånen att få recentionsexemplar från Thomas. I lika många år har jag varit imponerad. Lovorden har delgetts Thomas personligen och Mr. Music officiellt. De countryfans som inte köper dessa produktioner är bara att beklaga. Det måste vara den 'godaste Pytt i Panna' countryköket kan anrätta.

Ha det gott, MVH Kjelle Selsmark.

CA-Promotions & Hank Artist Promotion

Pressrelease Dwight Yoakam

Dwight Yoakam kommer som tidigare tillkännagetts att uppträda i Dalhalla, Rättvik den 31/7 2006. Yoakam har inte besökt Sverige sedan 1987.

Turnéplan, Europa

Dwight Yoakam

21 juli - Ose, Setesdal, Norge Setesdal Countryfestival

23 juli - Gateshead, England Sage, Gateshead

24 juli - London, England Hammersmith Apollo

26 juli - Glasgow, Skottland ABC

28 juli - Saint Malo Du Bois, Frankrike Fetival de Poupet

29 juli - Westmeath, Irland Midlands Festival, Ballinlough

31 juli - Rättvik Dalhalla

2 augusti Amsterdam, Holland Paradiso

Hej Janne!

Tack för cd o annat material. Vi har i princip bokat upp de band vi kommer ha, men andra tips och råd tar vi tacksamt emot.

Hoppas du har det bra i sommarvärmen och att bröllopsbravaderna har gått bra!

Mvh, Mia Hamre

Hej!

Vi har lagt ut ett färskt bidrag till svensk country.Låten heter Den andra dagen. Skulle vara kul om ni ville lyssna och ge oss lite feedback.